Bildt går emot Alliansen, utser palestinsk ambassadör

Från gårdagens SvD:

Palestinierna har tidigare representerats av en så kallad generaldelegation i Stockholm. Denna uppgraderades i våras till en så kallad representation.

I konsekvensens namn får också beskickningens chef ambassadörstatus. Den nya ambassadören är Hala Husni Fariz, född 1955, Hon har varit den högsta palestinska representanten i Sverige sedan ankomsten i juli i år.

Utrikesminister Carl Bildt tog på i dag emot ambassadör Fariz. Hon blev därmed den första palestinska representant som formellt välkomnades vid en ceremoni på UD, meddelar departementet.

Men detta var inte förankrat. Fredrik Malm har reagerat:

Folkpartiets utrikespolitiske talesman Fredrik Malm beklagar beslutet att uppgradera den palestinska representationen i Sverige till ambassadör.

– Det är tråkigt att Carl Bildt har fattat det beslutet och det är olyckligt att det kommer just vid den tidpunkt då FN ska diskutera erkännandet av en Palestinsk stat, säger han till TT.

– Jag anser att Sverige borde ha en mer balanserad hållning i Mellanösternkonflikten och verka för en tvåstatslösning och en fredsuppgörelse, säger Malm

Jag undrar om citatet av Malm är korrekt, och han inte anser att Sverige verkar för en tvåstatslösning. Men det är sant att Sveriges hållning är extremt israelkritisk. Carl Bildts ensidiga press på Israel motverkar freden.

Även Kd har reagerat mot utnämningen.

Imam i Rinkeby dödshotar konvertiter

Från kristna tidningen Dagen:

– Det är varje muslims skyldighet att döda dem som lämnar islam. Så lät det nyligen i Sveriges Radio, då en imam från Rinkeby fick lägga ut texten om hur man skulle agera mot somalier som konverterar till kristendomen.

Programmet med dödshotet mot konvertiter sändes av den somaliska redaktionen på Sveriges Radio och var en uppföljning på ett tidigare inslag. Det handlade om hur en grupp kristna somalier hade kommit till Rinkeby torg för att evangelisera, och de fick också berätta om det i ett radioinslag. […]

Markus Sand är pastor i Rinkeby Internationella församling och var med på torgmötet där de kristna somalierna evangeliserade.
– Ingen av dem var bosatta i Rinkeby, och jag tror att det skulle vara ganska farligt för dem, säger han.

Nima Dervish kommenterar:

1. Jag förutsätter att denna imam sätts ur tjänst med omedelbar verkan. Det är oacceptabelt att sprida hat på detta sätt, ”imam” eller civil person.
2. Hur fick imamen sin tjänst till att börja med? Vem kollade hans kvalifitikationer? Vem bestämde att han var kvalificerad och lämplig att leda församlingen i Rinkeby?
3. Vem kommer att tala med imamen och förklara för honom att i Sverige gäller religionsfrihet, oavsett hur han må tolka koranen eller någon annan skrift.
4. Varför ska det vara farligt för kristna somalier att vistas i Rinkeby? Hur tusan gick det till? Rinkeby är en förort i Stockholm, Sverige. Detta ska föreställa ett fritt land. Ska inte svensksomalier omfattas av den religionsfrihet som gäller i Sverige?
Och viktigast av allt:
4. Vad gör politikerna för att motverka denna ofrihet? Vad har de för tankar och planer?

Jag tycker man borde gå längre, självklart ska denne imam lagföras för dödshot. Vad är imamens namn?

Mor till terrorist företräder Fatah

Elder of Ziyon skriver om en ceremoni ordnad av Palestinska Myndigheten och Fatah. Han citerar UK Press:

About 100 Palestinian officials and activists gathered at the UN offices in Ramallah for a short ceremony, where they announced their plans in a letter addressed to UN Secretary-General Ban Ki-moon. The letter urges Mr Ban to add his “moral voice in support of the Palestinian people”.

The letter was handed over by Latifa Abu Hmeid, a 70-year-old woman who lost one son in fighting with Israel and has seven other sons in Israeli prisons because of alleged militant activities. Officials said Ms Abu Hmeid was selected to deliver the document because her personal story reflects the plight of the Palestinians. A resident of a West Bank refugee camp, her house has twice been demolished by Israeli authorities as punishment for her sons’ activities, they said.

Han citerar en rapport från Palestinian Media Watch om Hmeids söner och vad några av dem har gjort:

Nasser Abu Hamid: 7 life sentences + 50 years – commander in Fatah’s military wing, the Al-Aqsa Martyrs’ Brigades, in Ramallah. Convicted of the murders of 7 Israeli civilians and 12 attempted murders.

Nasr Abu Hamid: 5 life sentences – Member of Fatah’s Tanzim faction, another military wing, and convicted of involvement in two terror attacks.

Sharif Abu Hamid: 4 life sentences – carried out terror attacks against civilians and soldiers. Helped transport a suicide terrorist to his attack in March 2002.

Muhammad Abu Hamid: 2 life sentences + 30 years for terror attacks.

Latifa Abu Hmeid anses av Fatah vara ett föredöme för andra palestinska mödrar, och har hedrat henne med en särskild utmärkelse. Från Palestinian Media Watch som citerar Al Hayat al Jadida:

Issa Karake, Minister of Prisoners’ Affairs, awarded the Shield of Resolve and Giving to Khansa of Palestine [reference to a woman in the earliest period of Islam who sent her four sons to battle and rejoiced when they all died as Martyrs], Um Yousuf Abu Hamid, inscribed with the names of her four sons who are imprisoned in the Israeli occupation’s prisons.

He emphasized, ‘The Palestinian mother is a central partner in the struggle, by virtue of what she has given and continues to give. It is she who gave birth to the fighters, and she deserves that we bow to her in salute and in honor.’

Abbas: Palestinier ockuperade i 63 år

I New York Times sade Mahmoud Abbas nyligen något intressant. Han pratade om palestiniernas pågående FN-kampanj och vad som motiverar den:

“We are going to complain that as Palestinians we have been under occupation for 63 years.”

Evelyn Gordon har skrivit om detta uttalande i Commenary Magazine, Abbas Revealing Statement:

For anyone who needs reminding, Israel’s “occupation” of the West Bank and Gaza began 44 years ago, in 1967. What happened 63 years ago was Israel’s establishment – in the pre-1967 borders. In other words, as far as Abbas is concerned, the problem isn’t Israel’s “occupation” of the West Bank, it’s Israel’s very existence: Even pre-1967 Israel constitutes an “occupation.”.

Palestiniernas president, den påstått moderata fredspartner för Israel, anser alltså att Israels bildande var starten på “ockupationen”. Men araberna i palestina har aldrig haft en egen stat. Gordon kommenterar:

The charitable might say Abbas was simply referring to the Palestinians’ 63 years without a state: At the same time Israel was established, in 1948, Jordan and Egypt occupied the West Bank and Gaza, respectively.

But in reality, there has never been an independent Palestinian state; Palestinians have always lived under someone else’s rule. Before 1948 came the 31-year British occupation; before that came the 400-year Turkish occupation; before that came various Arab caliphates that ruled “Palestine” from Damascus; and so forth.

In short, 63 years doesn’t mark the start of Palestinian life under occupation –unless you think Israel’s very existence, and only that, constitutes an occupation.

Länken kom via Challah Hu Akbar.

Värnamo könssegregerar badhus

Via Johan Ingerö och Andreas Ericson kommer nyheten att Värnamo kommun nu väljer att införa kvinnotimmar på badhuset, då inga män är välkomna:

För att på sikt öka simkunnigheten samt ge möjlighet till att fler kvinnor blir återkommande besökare i Värnamo Simhall kommer från och med lördagen den 3 september det att vara möjligt att på en särskild tid besöka vår Simhall. […]

De inventarieinköp vi gör för att möjliggöra denna verksamhet är insynskydd av olika slag till en kostnad av 55-70 000 kr. Dessa kommer att sättas upp som rullgardiner på ytterfönstren i stora bassänghallen.

Glenn Lund (m), ordförande i tekniska nämnden kommenterar:

När denna fråga kom till oss på tekniska så tänkte vi ur ett medborgarperspektiv, där en grupp ville ha möjlighet att lära sig simma, under lite andra omständigheter. […]
Vi fick frågan om vi kunde medverka till att kvinnor kunde få bada själva, av en kommunal samarbetspartner. Vi tyckte då och tycker fortfarande att speciella badtider för kvinnor inte är något konstigt […]

Önskemålet om en gardin, tyckte vi inte var märkligt även om vi tvekade om kostnaden. […]

Vi har fått kritik för att det här beslutet slår tillbaka mot jämställdheten. Vad gäller jämställdhet så måste man fråga sig om man inte måste ge vissa grupper lite längre tid. […]

Slutligen så anser jag tolerans och acceptans för våra olikheter viktigt i vårt samhälle och att ge alla lite utrymme är en del av vår demokrati.

Vi måste ha tolerans mot “vissa gruppers” intolerans. “Vissa grupper” måste ges lite längre tid.

Tolerans mot intolerans är alltså viktigare än jämställdhet i Värnamo, och tyvärr också på andra platser i Sverige.

UPPDATERING: Upptäckte nu att nyheten omskrivits på sd-anknutna Politiskt Inkorrekt.

DN: Nej till ensidig palestinsk stat

Briljant ledare från DN om palestiniernas FN-bud: Skadlig plakatpolitik:

Byter palestinierna fot och försöker trumfa igenom sin linje med plakatpolitik i FN väntar bara problem. Hökarna i Israel får vatten på sin kvarn, palestinska extremister ges en förevändning att starta nya våldsamheter.

De går även i polemik med Ove Bring (!):

Folkrättsprofessorn Ove Bring argumenterar på fredagens DN Debatt för ett svenskt erkännande. FN-principen om folkens självbestämmanderätt gäller även palestinierna, skriver han, och eftersom Israels ockupation av Västbanken är olaglig är det bara för Sverige att säga ja. Dessvärre får verkligheten ingen plats i hans kalkyl.

Det är spännande att se verkliga politiska diskussioner om mellanöstern. Annars brukar den svenska debatten mer handla om svenskarnas förvridna uppfattning om läget i mellanöstern.

Nästa steg är att det svenska etablissemanget ska se det som är så tydligt om man följer arabisk media: Det palestinska ledarskapet är inte det minsta intresserade av fred. Deras definition av ockuperad mark inbegriper hela Israel. Tyvärr har också stora delar av det palestinska folket denna inställning.

Det är detta som är orsaken till mellanösternkonflikten.

Ahlin och Jämtin borde läsa på

Idag skriver Per Ahlin och Carin Jämtin på SvD Brännpunkt. De kritiserar Ohlsson och Björklund som nyligen gick emot ett unliateralt erkännande av Palestina:

Björklund och Ohlsson gör det lite för lätt för sig. Att hänvisa till fredsförhandlingar i detta läge är tämligen poänglöst eftersom Israel ensidigt avvisar sådana.

Från Israels utrikesdepartements hemsida:

Israel remains dedicated to direct negotiations as the only method of resolving the conflict.

Det låter inte riktigt som att Israel “ensidigt avvisar” fredsförhandlingar.

Vidare skriver de om palestinierna:

Självfallet är återupptagna fredsförhandlingar det bästa alternativet. Detta är också palestiniernas prioritet.

Här är ett citat från Mahmoud Abbas debattartikel i New York Times:

Palestine’s admission to the United Nations would pave the way for the internationalization of the conflict as a legal matter, not only a political one. It would also pave the way for us to pursue claims against Israel at the United Nations, human rights treaty bodies and the International Court of Justice.

För Abbas innebär inte en palestinsk stat fred. Det är en språngbräda för att trappa upp konflikten. Ytterligare en fingervisning om detta får vi i Ma’an:

Abbas said the Arab League had discussed allowing armed resistance to Israel’s occupation if the bid for full membership of the UN failed, and that some countries supported the idea.

But the president said Palestinians did not want armed resistance “unless you all take a decision to launch war.”

He added: “I cannot fire one single bullet at Israel because all I have is a policeman with a Kalashnikov and minimum ammunition.”

Abbas är alltså beredd att gå i krig mot Israel. Så pass fokuserad är han på förhandlingar.

Men det är klart, han säger också att han har fredliga avsikter och att Palestina ska vara en demokrati. Mot bakgrund av det uttalanden som går åt helt andra hållet känns det kanske inte helt trovärdigt.

PS: Abbas vägrar också att erkänna Israel som en judisk stat.

Ekot: Israel "angrep aktivister"

Dagens Eko rapporterar om Palmerrapporten som nu offentliggjorts i NY Times. I rapporteringen ger Ekot ett sammandrag av vad som hänt.

Ekot menar då att Israel “angrep” Ship to Gaza. Det kan inte förstås på annat sätt än att israeliska soldater attackerade skeppen, dvs inledde själva angreppet.

Dessutom benämner man de dödade som “aktivister”. Det är samma benämning som resten av medlemmarna på skeppen, alltså fredliga demonstranter. Men de som dödades på Mavi Marmara var våldsamma. De förberedde våldsamt motstånd och angrep soldaterna med vapen. Det framgår inte på något sätt i Ekots inslag.

Så här skriver NY Times:

It said that while a majority of the hundreds of people aboard the six vessels had no violent intention, that could not be said of the I.H.H. Humanitarian Relief Foundation, the Turkish aid group that primarily organized the flotilla. It said, “There exist serious questions about the conduct, true nature and objectives of the flotilla organizers, particularly I.H.H.”

Det som egentligen hände var detta: israeliska soldater stoppade sex av sju fartyg. Inga problem. Men på sjunde skeppet fanns turkiska extremister som bjöd våldsamt motstånd. Det utbröt tumult, bland annat blev israeliska soldater knivhuggna och tillfångatagna. För att få ut dem brukade soldaterna dödligt våld.

Ekot använder huvudsakligen samma vinkling som Mattias Gardell lade fram på Aftonbladet Kultur – Israelerna gick upp på skeppen och avrättade värnlösa fredsvänner.

Det är en grov vinkling och förvanskning av verkligheten.

Björklund/Ohlsson: Erkänn inte Palestina

Igår hände något fantastiskt – svenska politiker ryckte ut till stöd för Israel. Och det var Folkpartiet som gjorde det.

Läs artikeln av Jan Björklund och Birgitta Ohlsson: Därför bör EU inte erkänna Palestina:

Konflikten i Mellersta östern framstår ofta som olöslig, men har också lärt oss något. Det finns inga enkla lösningar. Att Israel lämnade södra Libanon år 2000 och Gazaremsan 2005 var i grunden bra. Men det var ett ensidigt israeliskt tillbaka­dragande. Eftersom det inte föregicks av förhandlingar fanns det ingen på motsatt sida som hade några förpliktelser att följa. I stället följde raket­beskjutning från Gaza och en förstärkning av den extremistiska rörelsen Hizbollah i Libanon.
Ett utropande av en palestinsk stat i detta läge skulle ta bort ett av de viktigaste incitamenten för parterna att fortsätta med en förhandlingslösning. Det skulle också undergräva Osloavtalet och allt det samarbete mellan parterna som mödosamt byggts upp de senaste 15 åren på en rad områden som till exempel vatten,säkerhet och skattesystem.

Vi i Folkpartiet tog som ett av de första partierna i Västeuropa ställning för en tvåstatslösning där Israel kan leva i fred och säkerhet och där en palestinsk stat bildas på Västbanken och Gazaremsan. Frågan som nu ska av­göras handlar inte om ett ja eller nej till en palestinsk nationalstat, utan om en sådan stat ska utropas före eller efter det finns ett fredsavtal med Israel. En fredlig tvåstatslösning byggs genom ett fredsavtal, inte genom att FN väljer sida i konflikten.

 

Bring hade fel om Ship to Gaza

Idag skriver Ove Bring att menar Sverige måste erkänna Palestina som egen stat. Fred i Mellanöstern konstaterar att Brings utspel inte kommer särskilt lägligt, eftersom han precis har smällts på fingrarna av FN.

Den FN-kommission som utrett Ship to Gaza och Israels bordningsinsats 2010, Palmer-kommissionen, har slagit fast att Israels sjöblockad mot den terrorstämplade Hamasregimen i Gaza är fullt laglig enligt folkrätten, enligt New York Times som tagit del av rapporten som publiceras på fredagen. Som en av mycket få folkrättsjurister i världen deklarerade Ove Bring dock att Israel ”kränkt folkrätten” och agerat ”i strid med gällande regler” när man upprätthöll sjöblockaden på internationellt vatten. I svenska medier citerades han som ett orakel, och ingenting sades om att internationella folkrättsexperter kom till motsatt slutsats.

Bring står som vanligt emot Göran Lysén, även han folkrättsexpert:

Rättsligt sett så föreligger det ett antal svårigheter med att erkänna Gaza och Västbanken såsom en stat med namnet Palestina. Denna omständighet har dock inte hindrat ett drygt hundratal stater från att “erkänna” landet, ehuru med vissa förbehåll om hur gränsdragningen skall ske i förhållande till Israel. Den brasilianska utrikesministern uttryckte saken så att “erkännandet” var mer en fråga om symbolik än substans.

Här åberopas de gränser som rådde före “sexdagarskriget” 1967, då Israel kom i besittning av just Västbanken och Gaza. Resonemanget är märkligt rent rättsligt, eftersom dessa gränser var ett resultat av stilleståndsavtalet från 1949, efter det att sex arabstaters arméer den 15 maj 1948 hade anfallit Israel, som då utövade sin rätt till självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan. Landet vann då territorium genom sitt lagliga självförsvar. Samma skedde 1967. Eftersom Israel försvarade sig helt lagenligt, finns det ingen rättslig grund att ogiltigförklara territoriella förvärv i något fall. Inte heller ockupationen var olaglig. Dessutom kan det noteras att den arabiska aggressionen utgjorde grova kränkningar av FN-stadgans våldsförbud (artikel 2(4)) för såvitt gäller mellan stater.

Ove Bring har tidigar antytt att Goldstone har blivit hjärntvättad, eftersom han tagit avstånd från sin egen rapport.