Idag skriver Per Ahlin och Carin Jämtin på SvD Brännpunkt. De kritiserar Ohlsson och Björklund som nyligen gick emot ett unliateralt erkännande av Palestina:
Björklund och Ohlsson gör det lite för lätt för sig. Att hänvisa till fredsförhandlingar i detta läge är tämligen poänglöst eftersom Israel ensidigt avvisar sådana.
Från Israels utrikesdepartements hemsida:
Israel remains dedicated to direct negotiations as the only method of resolving the conflict.
Det låter inte riktigt som att Israel “ensidigt avvisar” fredsförhandlingar.
Vidare skriver de om palestinierna:
Självfallet är återupptagna fredsförhandlingar det bästa alternativet. Detta är också palestiniernas prioritet.
Här är ett citat från Mahmoud Abbas debattartikel i New York Times:
Palestine’s admission to the United Nations would pave the way for the internationalization of the conflict as a legal matter, not only a political one. It would also pave the way for us to pursue claims against Israel at the United Nations, human rights treaty bodies and the International Court of Justice.
För Abbas innebär inte en palestinsk stat fred. Det är en språngbräda för att trappa upp konflikten. Ytterligare en fingervisning om detta får vi i Ma’an:
Abbas said the Arab League had discussed allowing armed resistance to Israel’s occupation if the bid for full membership of the UN failed, and that some countries supported the idea.
But the president said Palestinians did not want armed resistance “unless you all take a decision to launch war.”
He added: “I cannot fire one single bullet at Israel because all I have is a policeman with a Kalashnikov and minimum ammunition.”
Abbas är alltså beredd att gå i krig mot Israel. Så pass fokuserad är han på förhandlingar.
Men det är klart, han säger också att han har fredliga avsikter och att Palestina ska vara en demokrati. Mot bakgrund av det uttalanden som går åt helt andra hållet känns det kanske inte helt trovärdigt.
PS: Abbas vägrar också att erkänna Israel som en judisk stat.