Månad: september 2011

Publicerat

Trött på dysterkvistar

HAX skriver på Nyheter24: Det här kommer gå åt helvete

 EU:s ledare bygger vidare på ett politiskt lappverk för att få ordning på euro-krisen. Det kan de fortsätta med för evigt – utan att lyckas.

Problemet är nämligen valutasamarbetet (EMU) och den gemensamma valutan (euron) i sig.

Man skapade ett system där länder med olika ekonomier, olika förutsättningar och olika politiska prioriteringar måste ha samma ränta och samma valutakurs. Den idén var dömd att misslyckas redan från första dagen.

Men, nu är vi alltså där. Och allt politikerna kan göra är att pumpa in mer och mer skattepengar i ett svart hål. Är det inte Grekland, så handlar det om Italien, Spanien, Portugal eller kanske Belgien. Det går inte att se något slut på eländet.

Men även om EU klarar biffen går det åt skogen, enligt The Economist:

First, for all the breathless headlines from the IMF/World Bank meetings in Washington, DC, Europe’s leaders are a long way from a deal on how to save the euro. The best that can be said is that they now have a plan to have a plan, probably by early November. Second, even if a catastrophe in Europe is avoided, the prospects for the world economy are darkening, as the rich world’s fiscal austerity intensifies and slowing emerging economies provide less of a cushion for global growth. Third, America’s politicians are, once again, threatening to wreck the recovery with irresponsible fiscal brinkmanship. Together, these developments point to a perilous period ahead.

Johan Norberg skriver också om EU och menar att vi står på gränsen till en avgrund.

Det känns som alla tävlar i att måla fan på väggen just nu. För liberaler tycker jag det är lite besvärande, särskilt Johan Norberg. Han var tidigare optimismens fanbärare – nu liknar han mer en cynisk besserwisser.

Jag säger inte att han har fel. Men det är en del av den liberala själen att se positivt. Jag är faktiskt lite besviken på Johan Norberg. Tänker jag fel?

Publicerat

Bosättning eller del av Jerusalem?

För några dagar sedan kom en bekant nyhet. Israel bygger bosättningar i östra Jerusalem. Men är det så enkelt? Jonathan Tobin skriver på Commentary Magazine om Gilo, som denna del av östra Jerusalem kallas:

The first thing that needs to be understood is Gilo is no settlement. Built on the southern border of the city, it was established more than 40 years ago and is the home of approximately 40,000 residents of Israel’s capital. Up until Barack Obama took office, it was not the subject of much, if any comment, by any previous administration. By seeking to force Israel to cease building houses in existing Jewish neighborhoods in Jerusalem, Obama has legitimized Palestinian demands for not only a re-division of the city but also their desire to evict the more than 200,000 Jews who live in those parts that were illegally occupied by Jordan between 1948 and 1967.

Men Gilo är inte bara ett kvarter, den har en särskild betydelse för kampen om Jerusalem:

But Gilo has a special importance that ought to have been remembered by the administration before they sought to make an issue of it. Gilo is more than just another place where the Palestinians wish to push the Jews out. Only a few short years ago during the second intifada, Gilo was the one section of the city that was under constant murderous sniper fire from the nearby Arab village of Beit Jala. Gilo was the laboratory where Palestinian terrorists sought to discover whether they could force Jews into abandoning their homes. They failed. Despite being subjected to murderous attacks for many months, the Jews of Gilo stood their ground and refused to be intimidated. Gilo became one of many symbols of the courage of the Israeli people and their determination to hold onto Jerusalem.

Tobin menar att detta är en tvär sväng i Obamas charmoffensiv mot Israel.

Publicerat

Netanyahus fransk-spanska PR-seger

Evelyn Gordon skriver på Commentary Magazine om hur Netanyahu-regeringen lyckats påverka den europeiska hållningen mot Israel.

Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu is often accused of diplomatic incompetence. And if you think the goal of diplomacy is to be loved, it’s hard to dispute this: Netanyahu is loathed by leaders worldwide.

But if you think the goal of diplomacy is to get other countries to adopt your country’s positions, then Netanyahu has had some surprising successes recently.

Gordon fortsätter:

In July, France became the first European country to publicly adopt a position every Israeli government has deemed essential for Israeli-Palestinian peace, but which Europe consistently refused to endorse: that any agreement must result in “two nation-states,” including “the nation-state of Israel for the Jewish people.”

And last week, one of the most pro-Palestinian countries in Europe not only followed suit, but broke new ground. Addressing the UN General Assembly on Saturday, Spanish Foreign Minister Trinidad Jimenez first declared Spain’s “commitment” to Israel as “a homeland of the Jewish people” – a position Madrid opposed as recently as July.

Then she added something that, again, all Israeli governments have deemed essential for peace, but Europe has never been willing to state openly: Any solution to the Palestinian refugee problem must “be just and agreed,” while also “allowing the preservation of Israel’s current character.” In other words, the Palestinian goal of relocating the refugees to Israel is out.

Intressant och faktiskt en positiv nyhet för omväxlings skull.

Publicerat

Inget krav på judisk stat?

Haaretz rapporterar att Israel nu pressas att släppa kravet på att vara en judisk stat.

As well as being wrapped around the settlements freeze axel, we now seem to be wrapped around the ‘Jewish state’ axel too,” said Martin Indyk, a former U.S. assistant secretary of state for Near Eastern affairs now at the Brookings Institution think tank. […]

The Palestinians find the idea of Israel as a Jewish state equally indigestible because it appears to give up in advance any “right of return” by Palestinians who fled or were forced to leave their homes as well as to compromise Israeli Arabs.

Elder of Ziyon har gjort en poster som illustrerar freds- och kompromissviljan hos palestinierna:

Obama and Abbas - Compromise
Obama, Abbas och kompromissvilja

Palestinierna bryter mot Osloavtalet genom att gå till FN utan förhandling. Det är ett brott som borde resultera i reprimander. Men istället belönas palestinierna genom att pressen ökar på Israel. Absurt, men det är inte första gången.

I ljuset av detta tycker jag det känns oerhört viktigt att Israel har en högerregering som inte ger efter.

Publicerat

Peres hyllar Abbas

I Haaretz hyllar Israels president Simon Peres den palestinska ledaren Mahmoud Abbas:

President Shimon Peres said Monday that Palestinian President Mahmoud Abbas is the best Palestinian leader Israel could work with toward the goal of resuming the peace process.

“I call on my friend, Palestinian President Mahmoud Abbas, who I respect and acknowledge as the best leader Israel will work with, to return to the negotiating table,” Peres said Monday at a Rosh Hashanah ceremony with foreign diplomats.

Peres pressed that peace between the Israelis and the Palestinians is possible. “Let’s decide the facts in the Middle East reality that is changing before our eyes,” he said.
He also called on both sides to adhere to the timetable the Mideast Quartet presented for renewing negotiations and reaching a peace agreement.

Det har höjts flera röster till Abbas försvar den senaste tiden. Bill Clinton förstås, men även här på hemmaplan hyllas Abbas av Israelvänner.

I dagens Corren ekar Ernst Klein Bill Clintons ord – han stöttar Abbas och hans FN-bud och fördömer Netanyahu. Klein menar att även Per Ahlmark delar hans åsikter. Självklar är även Anna Veeder på denna linje.

Jag respekterar alla dessa personer. Själv tycker jag dock Netanyahu har en oerhört viktig poäng när han drar paralleller till Gaza. Även om nu Mahmoud Abbas är trovärdig kan han röstas bort till förmån för Hamas. Vilket är hans folkliga mandat för fred? Simon Peres menar att “There is a clear majority in both nations for the principle of two states for two peoples”. Det undrar jag om det stämmer.

Abbas är inte demokratiskt vald och han gör mängder med obehagliga uttalanden. Även om detta är ett spel för gallerierna är han inte ensam. Han har hela PLO och arabvärlden bakom sig. Och där har jag svårt att se att det plötsligt har börjat vimla av fredsvänner.

Men det vore intressant att höra mer om hur alla dessa personer resonerar – skicka gärna länkar!

Publicerat

Fatah: Israel ska utrotas (men säg det inte öppet)

Anna Ekström har översatt ett MEMRI-klipp från Al-Jazeera från den 23e september med Abbas Zaki. Abbas Zaki är medlem av Fatah Central Committe:

När vi säger att ett avtal ska baseras på de här gränserna, då förstår president Abbas, då förstår vi, då vet alla att det större målet inte kan uppnås i ett steg.

Om Israel drar sig tillbaka från Jerusalem, evakuerar de 650 000 bosättarna och river muren – vad händer då med Israel? Det blir slutet för Israel. Vem är nervös, upprörd och arg nu? Netanyahu, Lieberman och Obama – alla de där skitstövlarna. Varför ens ta upp det här? Vi borde alla vara glada att se Israel upprört.

Om vi säger att vi vill utplåna Israel – kom igen, det är för svårt, det är inte [acceptabel] politik att säga så. Säg inte sådana saker till världen. Håll det för er själva. Jag vill ha resolutioner som alla är överens om. Jag säger till världen, kvartetten och Amerika: Ni lovade och ni visade er vara lögnare.

Filmen kan ses nedan:

Detta är ingen konspirationsteori – det är ett officiellt uttalande av en senior representant för Fatah.

Nyheten omskrivs också av Elder of Ziyon.

Publicerat

Kasta sten = icke-våld

Nathan Shachar skrev för några dagar sedan om den nya icke-våldsrörelsen i Palestina. Men i direkt anslutning till denna artikel kom rapporter om stenkastning.

Stenkastning skadade bland annat en baby i ansiktet.

Baby skadad av stenkastare

Nu kommer också rapporter om att en man och hans dotter kan ha dödats av en stenkastare.

Asher Palmer, 25, and his 1-year-old son, Yonatan, were killed Friday when their car overturned on Highway 60 near Kiryat Arba. After an initial inquiry, the police denied the possibility that the accident was caused by stones that were hurled at the vehicle by Palestinians. However, evidence revealed in the police’s autopsy request suggests that the option was not ruled out completely.

According the request, filed with the Jerusalem Magistrate’s Court, investigators who arrived on the scene of the crash found a hole in the car’s windshield that appears like it could have been an entry point of a stone. A large, blood-stained stone was found in the car. An analysis showed that it was human blood that stained the stone. The steering wheel was torn, suggesting that it was hit by the rock.

Moreover, “The deceased’s face was crushed in the region of the lip, which immediately raised concerns of the possibility that the car accident could have been caused by a rock that was thrown at the vehicle,” the request read.

Detta ingår i vad Mahmoud Abbas kallar “popular resistance” och verkar vara helt accepterat som icke-våld. Men det är våld, och ska fördömas.

Publicerat

Men säkerheten då, Wolodarski?

DNs söndagskrönika går ut på att Israel borde säga ja till Palestina. Peter Wolodarski går därmed i polemik med sig själv och DNs ledarredaktion, som tidigare kallat palestiniernas ansökan för “skadlig plakatpolitik“.

Peter Wolodarski har hursomhelst lite råd att ge till Benjamin Netanyahu:

Palestinierna har precis som israelerna rätt att få bestämma över sig själva, i en stat med säkra och erkända gränser.

Det borde inte vara kontroversiellt för Israel att erkänna denna principiella rätt och uppgradera palestiniernas status i FN. Tvärtom hänger en sådan utveckling logiskt samman med det israeliska motkravet att palestinska flyktingar från kriget 1948–49 inte har rätt att återvända till Israel, utan i stället får bosätta sig i ett framtida Palestina.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu hade kunnat avdramatisera hela FN-kravet och marginalisera extremister på båda sidor genom att göra gemensam sak med Mahmoud Abbas.

Han hade kunnat säga: Ja, vi har inget emot att palestinierna blir medlemmar av FN, precis som vi har varit i drygt 60 år. Men vi begär ett ömsesidigt erkännande och att de frågor som behöver lösas i förhandlingar (gränslinjer, Jerusalems status, bosättningar) också avgörs där – inte genom våld eller stämningar i den internationella brottmålsdomstolen. Bara genom förhandlingar.

Jag vet inte vad Wolodarski menar mer i detalj, skulle detta vara en förhandlingsstrategi för att avväpna palestinierna? Palestinierna har ju precis rundat förhandlingspartnern Israel.

PLO har för övrigt deklarerat att flyktingarna fortfarande ska finnas kvar, även de som idag finns i Palestina. De har också förklarat att deras ansökan till FN inte är ett slut på konflikten, utan att konflikten kommer fortsätta. Så här sa PLOs libanesiska ambassadör:

When we have a state accepted as a member of the United Nations, this is not the end of the conflict. This is not a solution to the conflict. This is only a new framework that will change the rules of the game.

Palestinierna avser att använda sin nya roll som stat för att dra israeler inför rätta i internationella brottsmålsdomstolen. Så här skrev Abbas i New York Times:

Palestine’s admission to the United Nations would pave the way for the internationalization of the conflict as a legal matter, not only a political one. It would also pave the way for us to pursue claims against Israel at the United Nations, human rights treaty bodies and the International Court of Justice.

Netanyahu förklarade i sitt tal till FNs generalförsamling hur han tänker kring uppmaningarna att lämna Västbanken. Israel har nämligen gjort samma sak tidigare, man lämnade Gazaremsan:

We didn’t freeze the settlements in Gaza, we uprooted them. We did exactly what the theory says: Get out, go back to the 1967 borders, dismantle the settlements. […]

Now the theory says it should all work out, and President Abbas and the Palestinian Authority now could build a peaceful state in Gaza. You can remember that the entire world applauded. They applauded our withdrawal as an act of great statesmanship. It was a bold act of peace.

But ladies and gentlemen, we didn’t get peace. We got war. We got Iran, which through its proxy Hamas promptly kicked out the Palestinian Authority. The Palestinian Authority collapsed in a day — in one day.

President Abbas just said on this podium that the Palestinians are armed only with their hopes and dreams. Yeah, hopes, dreams and 10,000 missiles and Grad rockets supplied by Iran, not to mention the river of lethal weapons now flowing into Gaza from the Sinai, from Libya, and from elsewhere.

Men nu kräver alltså DN att man ska göra om samma sak, lämna Västbanken och hoppas på det bästa. Trots att de palestinska ledarna tydligt deklarerat att detta inte är en slutpunkt, det är bara ett steg vidare i kampen mot Israel.

Men Israels säkerhet då, Peter Wolodarski?

Publicerat

SVT utelämnar arabiskt utrotningskrig mot Israel

Igår slog jag på SVT lite snabbt och fick se rapporteringen från generalförsamlingen. SVT gjorde en snabb tillbakablick till när Israel utropades och hoppade sedan till Abbas FN-ansökan igår.

Det man utelämnade från de svenska TV-tittarna var att den palestinska staten kunde ha varit en realitet redan när Israel utropades. Parallellt med Israels utropande föreslogs också en palestinsk stat.

Men de palestinska ledarna förkastade sitt eget land till förmån för ett utrotningskrig mot Israel.

Denna lilla detalj var inte något som svenska licensbetalande tv-tittare fick del av. Skamligt av SVT.