På Newsmill skriver kristna debattören Arash Gilan om svenska mediers mellanösternrapportering:
blivit avfyrade från Gaza mot Israel. Över etthundra israeler har skadats, nio har dödats och över 1 miljon Israeler har tvingats bo i skyddsrum på grund av de ständiga beskjutningarna från Gaza.
Raketerna är direkt avsedda för att skada och mörda människor, ingenting annat. Det är genom Jerusalem Post och Twitter som jag får denna information, och plötsligt slår tanken mig att det har varit väldigt tyst kring detta i Svensk media.
Vid en snabb sökning på nätets så finner jag en artikel i Sydsvenskan, givetvis skriven av TT och med rubriken “Israeliska bomber mot Gazaremsan”. Ingenstans finner jag några ord om de över etthundra raketerna från Gaza, de över etthundra skadade israelerna, de nio dödade israelerna och att Israel trots detta ändå fortsätter att skicka in förnödenheter och ge vård till de skadade i Gaza.
Mina tankar går då till min skoltid i Iran. Som sexåring fick jag gå på en privat koranskola i Teheran. Jag kommer ihåg hur vi samlades på skolgården för att ropa ut glåpord mot Israel och bränna landets flagga. Jag kommer även ihåg att Israel aldrig stod utskrivet på några kartor i skolan. Jag fick tidigt lära mig att hata Israel utan att egentligen få några intellektuella förklaringar till detta hat. […]
Nu när jag blivit lite äldre, om än inte gammal så börjar jag åter att se detta Israelhat i min omgivning. […]
Israel-Palestina frågan är ingen enkel fråga men jag och resten av Sveriges befolkning har rätt till en objektiv medierapportering.
Bloggen fredsprocessen har en genomgång om hur svensk media skrivit om dessa 100 raketer. Antalet raketer har för övrigt stigit sedan dess.