Johan Lundberg på Axess har i en serie inlägg tagit upp kampen mot kulturvänstern på ett alldeles utmärkt sätt.
I svallvågorna efter terrordåden i Norge försökte delar av svensk kulturvänster att använda tragedin där som ett slagträ mot högerpolitik i allmänhet (som de gör med det mesta). Men Johan Lundberg lät dem inte komma undan med det, utan pekade på kopplingarna mellan vänsterextremism och terror och hur kulturvänstern gullar med detta.
Här är det sista inlägget i debatten om Edda Manga, Dror Feiler m fl:
Idag svarar Edda Manga på mina synpunkter, med en artikel som utmynnar i vad som närmast kan liknas vid krav på yrkesförbud för mitt vidkommande – åtminstone vad svenska universitet anbelangar. Själv svarar jag helt kort.
Där påpekar jag att jag visst har belägg för mina påståenden om Manga och Feiler, om att hon uttryckt stöd för ledande representanter för FARC samt bor i ett kollektiv uppkallat efter terroristen Jan Carl Raspe. Och att han har uttryckt stöd för FARC-gerillan och för terroriststämplade Hamas.
I sina texter i GP har Manga beklagat de colombianska insatserna dels mot den ökände el Mono Jojoy, dels mot redaktören för FARC:s i Sverige förlagda propagandacentral Anncol, i vars redaktionsråd vi återfunnit även Dror Feiler, som i radioprogram i P1 har försvarat Hamas, vars representanter man tillika återfinner i ledningen för den Freedom Flottila som Feiler är så engagerad i. Och så vidare.
Detta retar upp vänstern något oerhört, varför förstår jag faktiskt inte. Dror Feiler tycker ju att FARC är toppen, varför blir han arg när Lundberg pekar på att han stöttar dem? Samma med Edda Manga.
Den stora majoriteten inom vänstern ser ju helt igenom fingrarna med terror om den är riktad åt rätt håll, så varför bli så arg?
I grund och botten handlar det nog om att högern sticker upp och utmanar vänstern. Otroligt viktigt att detta görs.
Det är underbart att läsa Axess blogg. Om du inte gör det än, gör det nu.