Månad: juli 2011

Publicerat

Palestinskt bistånd till mördare

Palestinian Media Watch har precis släppt en rapport till den amerikanska kongressen om hur amerikanskt bistånd används. Palestinska myndigheten använder bland annat pengarna till att avlöna terrorister som sitter i israeliska fängelser.

Från Jerusalem Post:

The Palestinian Authority spends more than $5 million a month paying salaries to terrorists sitting in Israeli prisons, according to a Palestinian Media Watch report presented to congressmen in Washington on Tuesday. […]

According to the report, “A law signed and published in the official Palestinian Authority Registry in April 2011 puts all Palestinians and Israeli Arabs imprisoned in Israel for terror crimes on the PA payroll to receive a monthly salary from the PA.”

The report says this law “formalizes what has long been a PA practice.”

Those eligible for the payments, according to the report, are “anyone imprisoned in the occupation’s [Israel’s] prisons as a result of his participation in the struggle against the occupation.”

Quoting from Al-Hayat al- Jadida, an official daily newspaper of the Palestinian Authority, the report said that more than 5,500 Palestinian prisoners receive these funds.

Men det är inte alla fångar i israeliska fängelser som får pengar. Bara de som har dödat israeler:

Palestinian car thieves in Israeli prisons will not receive a salary, but every terrorist in prison including murderers are on the PA payroll, the report said, adding that “the salary goes directly to the terrorist or the terrorist’s family.”

Självklart gäller också detta svenskt bistånd. Våra skattepengar går direkt till personer som dödat oskyldiga civila.

Publicerat

Norsk ambassadör: Palestinsk terror beror på ockupation

Från JTA:

Norway’s ambassador to Israel drew distinctions between the Oslo and Utoya massacres and Palestinian terrorism.

Svein Sevje said in an Israeli newspaper interview Tuesday that while the Norwergian bomb and gun rampages that killed 76 people and Palestinian attacks should both be considered morally unacceptable, he wanted to “outline the similarity and the difference in the two cases.”

Palestinians, the ambassador told Maariv, “are doing this because of a defined goal that is related to the Israeli occupation. There are elements of revenge against Israel and hatred of Israel. To this you can add the religious element to  their actions.”

“In the case of the terror attack in Norway, the murderer had an ideology that says that Norway, particularly the Labor Party, is forgoing Norwegian culture,” Sevje said, referring to suspect Anders Breivik, a Christian nativist who is opently anti-Islam and anti-immigration.

Unlike European Union states, Norway has engaged Hamas and often been fiercely critical of Israel, to Jerusalem’s dismay.

While Sevje voiced sympathy for Israeli terror victims, having experienced “the inferno” of such attacks during his posting, he saw little chance of Norway reviewing its Middle East policies.

“We Norwegians consider the occupation to be the cause of  the terror against Israel,” he said. “Those who believe this will not change their mind because of the attack in Oslo.”

Det är skrämmande att höra en norsk representant relativisera terror på detta sätt.

Den arabiska terrorn mot judar har en historia som går mycket längre tillbaka än Israels annektering “ockupation” av västbanken. Israels intåg på Västbanken skedde för övrigt när Israel svarade på ett utrotningskrig från arabländerna.

Godtyckliga pogromer mot judar genom hela arabvärlden var en av orsakerna till att Israel bildades. Judarna behövde sluta sig samman för att kunna försvara sig.

När Israel utropades attackerade arabländerna för att förstöra landet. Det berodde knappats på “ockupation”, om inte den norska ambassadören delar många palestiniers åsikt att hela Israel är “ockuperat”.

Elder of Ziyon har skrivit om händelsen.

Publicerat

Kurder och palestinier: Dubbla standarder

I Jerusalem Post finns idag en intressant ledartext om de dubbla måttstockar som finns kring olika folks frihetssträvanden.

The contrast between how the world treats the Palestinians and the Kurds couldn’t be more marked. Palestinians are spoiled with international succor and are pampered financially. They were offered an independent state back in 1947 but rejected it, preferring to destroy the twin Jewish state instead.

Practically the entire world has come round to backing Palestinian statehood again and awaits with fevered anticipation the unilateral quest for recognition of Palestinian independence at the UN General Assembly in September.

The unilateral declaration of Kurdish autonomy in Turkey, however, was greeted with deadly silence. The world couldn’t care less. It doesn’t glorify the Kurdish nationalist drive, doesn’t offer it diplomatic assistance, doesn’t shower it with indulgent cheer-leading in the media and doesn’t fund Kurdish separatists, and has denounced what’s perceived as Kurdish terrorism but has abided anti-Kurdish ruthlessness in four countries for many decades.

In short, a nation that meets many more prerequisites for self-determination than do Palestinians – and other Mideastern constructs of yesteryear’s Western imperialism – keeps getting a very raw deal. The Kurds fail to elicit even a modicum of the sympathy so liberally accorded the Palestinians.

Publicerat

Hjälporganisationerna medansvariga för svälten i Afrika

Detta menar journalisten Bengt Nilsson, som skrivit boken Sveriges afrikanska krig.

Hans artikel finns publicerad på Newsmill:

I vanlig ordning beskrivs hungerkatastrofen som en akut händelse, ett resultat av uteblivna regn i kombination med stigande livsmedelspriser som gör att folk inte har råd att köpa mat. Det är en analys som är så förenklad att den blir direkt felaktig. […]

Det enda som kan förbättra livsmedelssituationen i Afrika är stadigt och konsekvent stigande priser på avsalugrödor som gör det afrikanska jordbruket lönsamt. Men en sådan utveckling går tyvärr stick i stäv med hjälporganisationernas långsiktiga policy. Hjälporganisationerna vill att mat skall vara billig så att de kan köpa upp livsmedel på den öppna marknaden och sedan distribuera den till de hungrande. Det är så de jobbar, så bedriver de sin verksamhet som inte kan beskrivas som något annat än en multimiljardindustri som sysselsätter och avlönar hundratusentals människor världen över.

Läs hela artikeln!

Publicerat

Islamkritik och hat

Här kommer min reflektion kring Gudmundsons uppmaning att hålla rågången.

Jag har debatterat fram och tillbaka med Jonathan Leman på Expo, sist för några veckor sedan. Jag skrev då om Robert Spencer, som jag såg i Almedalen i förra året. Han säger sig bygga hela sin argumentation på upplysningens principer, vilket påverkade mig mycket. Jag förespråkade i mitt blogginlägg att man ska läsa personer som Spencer och själv vara vaksam på när de bryter mot sina principer.

Jag följde Robert Spencers blogg en tid, men jag har slutat läsa. Dels handlar det om hans försvar för olika grupper som t ex English Defence league. Detta inlägg på LGF var ganska avgörande, Gudmundson länkade till det men jag hittar inte länken.

Men framför allt handlar det om att jag tycker Spencer genomgående har en extremt negativ ton, nästan en hatisk ton. Detta inlägg på LGF är belysande. Där visas hur Robert Spencer faktiskt ljuger och där finns exempel på hur hans och Pamela Gellers sätt att skriva om muslimer.

Gudmundson skriver om Expo och deras bevakning av islamofobiska personer.

År 2007 gick det ett litet skalv genom en kant av den svenska bloggosfären. Den antinazistiska tidskriften Expo publicerade en artikel som på omslaget kallades ”Islamofobins nya ansikte”, och en rad sajter pekades ut som beståndsdelar i en antimuslimsk miljö där öppen rasism frodades.

Expos artikel var ett eko av den brytning som hade skett i USA när Charles Johnson, legendarisk bloggare på Little Green Footballs, hade gjort upp med de element inom den amerikanska bloggosfären som inte kunde skilja mellan kritik och hat.

Det är inte säkert att Expos artikel då hade alla rätt. Man kan med rätta ifrågasätta, till exempel, varför Expo skulle hänga ut exempelvis redaktören Kurt Lundgren, och hans blogg Östra Ölands Fria Horisont, som islamofobisk. Felaktiga utpekanden riskerar enskilda liv och trovärdigheten i hela den antirasistiska kampen.

Men ansatsen, att kritiskt granska de miljöer där främlingsfientligheten kan gro, var rätt.

Den svenska debatten om kontroversiella frågor har varit kvävande. Om man skriver något som inte är OK hängs man ut och får löpa gatlopp, även om det handlar om rimliga logiska argument. Så har det varit i sexköpsfrågan och om droger. Så är det även i frågan om islam.

Gudmundson skrev tidigare om den alternativa kultur som växt fram gällande kritik av integrationspolitiken. Det är ett liknande tankeförbud vi pratar om här.

Jag tycker att debatten kring Spencer har varit frustrerande. För det mesta har man bara utgått från att han är rasist, och svartmålat honom. Det tycker jag är fel och det är kontraproduktivt.

Jag kom fram till mitt avståndstagande genom att lyssna på Spencer, eftersom han sade sig stå för upplysningens principer. Jag gick emot tankeförbudet som jag upplevde det, läste personens åsikter och kom till slut fram till att jag inte tyckte om dem.

Jag vet inte om jag tycker det var fel heller, snarare är det väl så det ska gå till.

En annan islamkritiker är också intressant i sammanhanget. Ateisten Pat Condell går på stenhårt mot alla religiösa grupper. Självklart är han inte rasist. Men hans “predikningar” kan ändå vara hatfyllda, trots att de är korrekta. Se t ex denna film.

Det finns inte några enkla svar kring vad som är rätt och fel i debatten kring islam. Men ibland blir det hatiskt, och som Expo skriver så kan detta hatiska klimat bli en grogrund för extremister. Vilket leder oss tillbaka till de norska terrordåden och Gudmundsons uppmaning.

Ibland kan saker och ting vara fel trots att det är principiellt rätt.

Publicerat

Terrordådet i Norge

Nu har det gått en tid sedan terrordåden i Norge. Själv har jag hängt en hel del på Twitter, följde uppdateringarna frå Utøya i realtid. Det var skrämmande vilket hela denna historien är. Jag vill uttrycka min djupaste medkänsla med alla norrmän.

Jag vill också passa på att uttrycka min stora respekt för norska politiker och media som jag tycker har skött händelserna på ett imponerande sätt.

Nu börjar det komma fram en del om mördarens tankar, Henrik Alexandersson har en bra sammanfattning av mördarens manifest. Johan Wennström länkade på twitter till en artikel på Foreign Policy som också är intressant.

Gudmundson manar nu till självrannsakan:

I skuggan av terrordåden i Norge är det uppenbart att självkritik är nödvändig. Det må vara självklart att gärningsmannens perverterade form av nationalism är helt obesläktad med den konservativa liberalism som firas varje 17:e maj, vilket beskrivits väl av såväl Johan Wennström på Newsmill och Johan Lundberg på Axess, men detta faktum motsäger inte att vi alla måste gräva där vi står för att hitta rötterna till våldet.

 

Publicerat

Yossi Benayoun utbuad i Malaysia

Aftonbladet rapporterade igår om hur Chelseas israeliske spelare Yossi Benayoun blev utbuad när Chelsea spelade i Malaysia:

Israeliske mittfältaren Yossi Benayoun, som värvades från Liverpool förra sommaren, buades ut och utsattes för nidramsor av publiken så fort han rörde bollen – på grund av sitt urspung.

Malaysia, där Islam är majoritetsreligion, står bakom Palestina i Mellanösternkonflikten och har inga diplomatiska band med Israel.

Jag tycker det är väldigt olämpligt av Aftonbladet att börja diskutera Malaysias relation till Palestina. Så ser dagens ursäktande för antisemitism ut – allt kan placeras i en israelisk-palestinsk kontext och på så sätt göras förståeligt.

Det som hände under matchen var att Benayoun buades så fort han rörde bollen. Minst lika troligt att han buades för att han är israel är att han buades för att han är jude.

Pew Research kom igår med en ny rapport som bland annat berör muslimska länders syn på judar (via EoZ):

Ratings of Jews are dismal in the seven predominantly Muslim nations surveyed. About one-in-ten (9%) Muslims in Indonesia, and even fewer in Turkey (4%), the Palestinian territories (4%), Lebanon (3%), Jordan (2%), Egypt (2%) and Pakistan (2%) express favorable opinions of Jews. Israeli Muslims, however, are divided in their opinions of Jews; 48% have favorable views and 49% express negative opinions.

Så här skrev SvDs Gudmundson nyligen om islam och antisemitism:

Antisemitismen är en integrerad del i religionen. Den är inte en reaktion på blockaden av Gaza. Den är ingen missriktad yttring i en tänkt antiisraelisk diskurs. Antisemitismen har hållfast teologisk förankring.

Gudmundson har rätt, det är ett faktum att islam innebär antisemitism. Så det är minst lika troligt att Benayoun buades ut på grund av att han är jude.

Det är fel att Aftonbladet ger sig in förklaringsmodeller för rasistiska attacker.

Publicerat

Yttrandefrihet under attack i England

En krönika av Giulio Meotti på Israel National News är mycket läsvärd. Den handlar om Benny Morris’ besök i England:

“It’s very sad but I felt physically threatened in the heart of London”, Benny Morris told me in a telephone conversation.

Several days ago, on his way to speak at the London School of Economics, the Israeli historian encountered the tragic reality of “Londonistan”, as the journalist Melanie Phillips labelled the British Islamization.

On the way to his talk, Morris was almost lynched by a mob of leftists and jihadists. He was walking with his wife towards the LSE, when he was accosted by a group of keffiyah-ed Muslims who, recognising him, started hurling abuse, shouting and screaming in his face that he was a “fascist”, “murderer”, “racist” and that UK shouldn’t have let him speak.

The police were called, but when they arrived, the fanatics had melted away.

When Morris finished his lesson on Israel’s war of 1948, he was unceremoniously bundled away through the back exit of the faculty, past the garbage cans, out of fear for his safety if he left the building in the normal manner.

Last year, Cambridge University cancelled a conference by Morris after a Facebook campaign and threats from Islamist groups.

Morris kommenterar:

“I felt like a Jew in Berlin in the 20’s”, a shaken Morris told me. “Freedom of expression has been severely limited in Europe about the conflict in the Middle East. Israel is an absolute taboo in Europe, as well as criticism of Islam and of the Arab world. European leaders never say ‘Islamic terrorism’, but ‘International terrorism’.

“The Islamist propaganda was able to intimidate the intellectual discussion, Israel has become the symbol of evil and the situation has created a climate of fear. At the London School of Economics I had to be protected by the police. At Cambridge, my class was canceled after intimidation by Islamist groups. The Islamists have money, resources and influence to subdue Europe. I am very pessimistic after the Danish cartoons affair because appeasement is spreading throughout all Europe. And I think that it will only get worse”.

Historiens vingslag känns igen. Återigen jagas judar på gatorna i Europa. Återigen ser myndigheterna mellan fingrarna. Det kallas numer antisionism istället för antisemtism. Men skillnaden är fullkomligt irrelevant.

Utvecklingen i England och Europa i stort. Men jag upplever inte läget lika allvarligt i Sverige, trots ett djupt folkligt Israelhat extrem anti-israelisk slagsida i politik och media.

Publicerat

Ayalon: Fel kalla västbanken ockuperat

Israels vice utrikesminister Danny Aylon har gjort en youtube-film om Västbanken. Mycket intressant och sevärt:

Aylon går igen om den legala bakgrunden till Västbanken. Han menar kortfattat att den enda legala statusen som finns för Västbanken är Balfourdeklarationen Det brittiska mandatet för Palestina. FNs resolution 181 var från början en icke-bindande resolution och den föll när arabländerna anföll Israel. Stilleståndslinjerna från 1948 som också brukar kallas 1967 års gränser var aldrig några internationellt erkända gränser.

Därför menar Aylon att det är fel att kalla Västbanken eller Judea och Samaria för ockuperat – det ska kallas för omstritt.