Aftonbladets ledarsida skrev igår om den palestinska strävan efter en stat: Erkänn det fria palestina
Konflikten mellan israeler och palestinier har gått i baklås. Störst ansvar för detta ligger hos den israeliska högerregeringen. Den kombinerar oförsonlig retorik mot omvärlden med aggressiv bosättningspolitik och grovt övervåld mot palestinierna.
Det är så intressant att se hur debattörer beskriver israel-palestinakonflikten. Fakta finns där, ändå lever mytbilderna kvar. Även om det stämde, att Israel förde en “aggresiv bosättningspolitik” med “grovt övervåld” skulle det ändå vara palestinierna som var hindret för fred.
De vägrar att erkänna Israel som en judisk stat och kräver en inflyttning på flera miljoner araber i Israel. Detta skulle göra att Israel upphörde att existera som judisk stat, och de facto blev en del av palestina.
Men de flesta debattörer klarar inte av att granska den palestinska sidan. Man nagelfar Israel med mikroskopisk noggrannhet, och med samma noggrannhet undviker man att granska palestinierna.
Fakta talar sitt tydliga språk: Israel är en demokrati. Palestina har ingen demokrati. Israel har fullständiga rättigheter för kvinnor, palestina har det inte. Israel har lika rättigheter för homosexuella, palestina har det inte.
Israel har vid flera tillfällen lagt fram långtgående fredsförslag som palestinierna har förkastat utan motförslag (se Alan Dershowitz’ The Case for Israel).
Att Aftonbladets ledarsida i en konflikt mellan demokrati och diktatur landar på diktaturens sida borde inte överraska. Detta konststycke har vänstern lyckats med många gånger om. Men det är mer fascinerande/skrämmande att de flesta andra mainstreamdebattörer landar i samma ståndpunkt.