Månad: juni 2011

Aftonbladets ledarsida skrev igår om den palestinska strävan efter en stat: Erkänn det fria palestina

Konflikten mellan israeler och palestinier har gått i baklås. Störst ansvar för detta ligger hos den israeliska höger­regeringen. Den kombinerar oförsonlig retorik mot omvärlden med aggressiv bosättningspolitik och grovt övervåld mot palestinierna.

Det är så intressant att se hur debattörer beskriver israel-palestinakonflikten. Fakta finns där, ändå lever mytbilderna kvar. Även om det stämde, att Israel förde en “aggresiv bosättningspolitik” med “grovt övervåld” skulle det ändå vara palestinierna som var hindret för fred.

De vägrar att erkänna Israel som en judisk stat och kräver en inflyttning på flera miljoner araber i Israel. Detta skulle göra att Israel upphörde att existera som judisk stat, och de facto blev en del av palestina.

Men de flesta debattörer klarar inte av att granska den palestinska sidan. Man nagelfar Israel med mikroskopisk noggrannhet, och med samma noggrannhet undviker man att granska palestinierna.

Fakta talar sitt tydliga språk: Israel är en demokrati. Palestina har ingen demokrati. Israel har fullständiga rättigheter för kvinnor, palestina har det inte. Israel har lika rättigheter för homosexuella, palestina har det inte.

Israel har vid flera tillfällen lagt fram långtgående fredsförslag som palestinierna har förkastat utan motförslag (se Alan Dershowitz’ The Case for Israel).

Att Aftonbladets ledarsida i en konflikt mellan demokrati och diktatur landar på diktaturens sida borde inte överraska. Detta konststycke har vänstern lyckats med många gånger om. Men det är mer fascinerande/skrämmande att de flesta andra mainstreamdebattörer landar i samma ståndpunkt.

För ett par dagar sedan skrev ett gäng med “fredsaktivister” på SvD Brännpunkt till stöd för Ship to Gaza. Att vrida verklighetsbeskrivningen 180 grader är standard både i media och i vänsterkretsar, men rena faktafel är mer sällsynt.

I artikeln skriver de så här:

Det råder inget tvivel om att blockaden är ett brott mot folkrätten. Förenta Nationerna, Europeiska Unionen, Sveriges regering, i stort sett hela det internationella samfundet och en enig juridisk expertis, har gång på gång slagit fast att så är fallet.

IDF Spokesperson har postat ett långt blogginlägg om den legala bakgrunden till blockaden:

According to international law, it is lawful for Israel to impose a naval blockade on the Gaza Strip because it is currently in a state of armed conflict with the terrorist organization Hamas, the ruling entity of the Gaza Strip (see the law of blockadefor more information). The terrorist organization Hamas is designated as a terrorist entity by the US, UK, EU and state of Israel.

Since taking over the Gaza Strip in 2007, the terrorist organization Hamas has launched thousands of rockets into major Israeli population centers, populated by one million Israeli civilians. During the last decade, Hamas has orchestrated a long series of suicide bombings, killing hundreds of Israeli civilians. The terrorist organization Hamas continues to smuggle rockets into Gaza via the sea and underground tunnels..

Det finns en del folkrättsexperter som påstår att Israel inte har laglig rätt att stoppa flottiljen. De hävdar att Israel inte befinner sig i en väpnad konflikt med Hamas. Jag är en lekman, men jag har extremt svårt att se hur de tusentals raketer som Hamas har avlossat mot israeliska civila ska tolkas på annat sätt än som en väpnad konflikt.

Hursomhelst är det givet att det är rätt upp och ned falskt att påstå att “Förenta Nationerna, Europeiska Unionen, Sveriges regering, i stort sett hela det internationella samfundet och en enig juridisk expertis, har gång på gång slagit fast att så är fallet.”

Anna Ekström kommenterar också händelsen. Se även Paul Widén.

Det finns två alternativ: antingen är Ship to Gazas medlemmar extremt okunniga och omedvetna om fakta. Eller så ljuger de medvetet.

Ship to Gaza består av många extremister. Dror Feiler t ex, han är kommunist. Hans politiska åskådningar går inte att förena med vår syn på demokrati. Det kan mycket väl vara så att han är så förblindad av sina ideologi att han inte längre kan se vad som är fakta och vad som är hans (van)föreställningar.

Utöver dem finns ett lass stjärnögda fredsvänner. De verkar sakna förmåga att tänka kritiskt. Det kan man förstå, eftersom samhället är så färgat av israelkritik som det är. Men inte ursäkta.

Sen tror jag också att det finns ett gott mått av folk som inte har det minsta problem med att medvetet ljuga, som t ex Mattias Gardell (se exempel här).

Det är dessa som bland annat mittenpolitikern Gustav Fridolin stöttar genom att skriva under artikeln.

Johan Lundberg kommenterar på Axessbloggen:

Att SvD på sin nätbilaga har “kändisarnas” upprop till stöd för Ship to Gaza som huvudnyhet talar sitt tydliga språk. Det pris som Thomas Bodström, Ulrika Knutson, Eva Brunne och Stellan Skarsgård lär få betala för sitt politiska engagemang i denna fråga är ett stort antal färre sovmorgnar och hemmakvällar. Detta på grund av att deras inbjudningar till morgonsoffor, åsiktspaneler och kulturprogram i SVT, TV4 och SR lär öka ytterligare!

Nu är Ship to Gaza-jippot igång igen. GP skriver om Bo Harringer som ska filma Henry Ascher på båten, och DNs Stefan Jonsson skriver om att han ska resa med på flottan. Det är säkert fler som vill skriva om de här aktivisterna som ska åka ned.

Jackie Jakubowski har skrivit bra i DN om flottan:

Hade Mattias Gardell och hans kamrater redan på förra årets seglats verkligen varit intresserade av att hjälpa palestinierna hade de låtit ett par av sina båtar – åtminstone som en symbolisk markering – sätta kurs mot Egypten och där försöka lämna sin biståndslast för vidaretransport till den palestinska gränsövergången Rafah.

De hade också kunnat kräva att den egyptiska blockaden mot Gaza avslutas, inte bara den israeliska; liksom att Hamas raketbeskjutning mot Israel upphör, och därmed också anledningen till den israeliska avspärrningen. (Det är för mycket begärt att israelerna skall öppna sin gräns för palestinska arbetare och för leverans av varor till och från Gaza – och samtidigt nästan dagligen se sina städer och byar beskjutas därifrån.)

Ship to Gaza vill, med Gardells ord i Aftonbladet (31 maj), ”ända den humanitära krisen i området”.

Men någon sådan kris råder inte i Gaza i dag. Är det en humanitär katastrof man vill avhjälpa borde ”Solidaritetsflottiljen” – med sitt frihetsbudskap, sitt ”passiva motstånd” och sin ”icke-våldsträning” – i stället sätta kurs mot Tripoli och Latakia (med risk att aktivisterna blir omhändertagna av libyska eller syriska militärer), där råder det brist på mat och mediciner.

I Syrien massakreras dagligen männi skor som protesterar mot Assadregimens förtryck. Amnesty rapporterar om drygt 1 400 döda, om våldtäkter och om tortyr av barn. Vid gränsen mellan Syrien och Turkiet inrättas flyktingläger för de tiotusentals som lyckats fly blodbadet. I Libyen beskjuter Khaddafitrogna förband civila bostadsområden med stridsvagn; hundratals människor har dödats, tiotusentals är på flykt.

Och i Uppsala sitter Gardell och skriver sina pekorala deklarationer: ”Vi kommer utan andra vapen än medmänsklighet och solidaritet.”

Men till Syrien, Libyen eller Jemen kommer Gardell och hans vänner inte. När mediejippot på öppet hav är avslutat kommer de att lämna palestinierna åt sitt öde – liksom de gör med syrierna och libyerna – och återvänder till sina trygga hem med berättelser om sina bragder i Medelhavet. Så har kolonialister, orientalister och självupptagna tredjevärldsromantiker alltid gjort.

Även Johan Lundberg har skrivit bra:

Det är hur som helst intressant att konstatera att medan en så pass antisemitisk och Israel-fientlig organisation som de turkiska islamisterna i IHH har valt att satsa sina resurer på Syrien; och att alltmedan det ena folket efter det andra i Nordafrika revolterar mot diktaturer och förtryck, så är den svenska vänstern helt upptagen med Israel-Palestina-frågan samt med medie- och propagandajippon som mer än att hjälpa Gazas folk syftar till att öka protesterna mot och kritiken av Israel.

Staten Israels kopplingar till liberalism, kapitalism och västerländsk demokrati är ett rött skynke för den europeiska vänstern, vars existensberättigande under de senaste decennierna mer har baserats på hat mot liberala samhällen snarare än på partitagande för något reellt alternativ till liberalism och marknadsekonomi.

För er som vill se bilder av hemskheterna i Gaza, se nedan:

Men det är inte bara plask och lek i Gaza, det finns lyxhotell också:

Och shopping:

Se också skrämmande scener från Asda City, eller bilder som visar hur tättbefolkat det är  i Gaza.

Nu i år bör flottan få det svårare än förra året när martyrerna från IHH hoppat av. Gardell, Feiler och Ascher får såga av järnrör och dunka på de israeliska soldaterna så kan det säkert bli bra rubriker även i år. Det blir det säkert utan också, Israelhat är “da bomb” bland svenska journalister.

I den mediala sagovärlden kan aktivisterna bli hjältar. Strunta i det här med verkligheten, det blir så mycket enklare då!