Frilansjournalisten Anna Ekström skriver på Newsmill om svenska journalisters motvilja mot Israel i allmänhet och DNs Clas Svahn i synnerhet: Motståndet mot Israel går så långt att DN felciterar Obamama:
När svenska nyhetsjournalister betraktar regionen kring Israel ställer de ofta in objektivet på autofokus. Israel befinner sig i brännpunkten oavsett vad som händer och vem som agerar. […]
Att man stirrar sig nästan blind på den judiska staten, eller försöker stirra ihjäl objektet, är ingenting unikt för Sverige. Israel som symbol är viktig, om inte central, för flera nationalismer och kulturalismer i Europa, Amerika, Asien och Nordafrika.
Men det finns en specifikt svensk bakgrund till att just svensk nyhetsförmedling lutar åt det antiisraeliska hållet. Vi bär till exempel på ett ideologiskt arv från den socialistiska tiden då Sverge låg någonstans mellan öst- och västblocken. Sovjetkommunismen blev starkt antisionistisk, vilket hör samman med kalla kriget och rysk antisemitism. Den svenska mittenpositionen har överlevt i många kretsar, men idag får den så kallade muslimska världen agera östlig motpol till USA. I likhet med Europa i övrigt har vi också ett ännu äldre, antisemitiskt arv. Urgamla föreställningar om judar projiceras på Israel.
Sen går Ekström in mer i detalj på en artikel av Clas Svahn från DN: Obama efterskänker Egypten miljardskuld. Så här översätter Clas Svahn Obamas tal, med citattecken:
“Det finns de som säger att detta inte går att lösa, men det anser jag att det gör. Våra åtaganden mot Israel är djupt rotade och det faktum att vi är vänner sedan länge gör att vi kan tala klarspråk. Fred måste vara en möjlighet. Drömmen om en fredlig stat, Israel, går aldrig att fullfölja om ockupationen fortsätter. En fred måste inbegripa två stater, en israelisk och en palestinsk. Basen för förhandlingarna är klar: Permanenta gränser till Israel och Palestina som utgörs av 1967 års gränser.”
Ekström går sedan vidare och visar rad för rad hur Svahn grovt felciterat Obama. Hennes sammanfattning blir som följer:
Fortsätter man att i stor utsträckning anpassa empirin efter förutfattade meningar om det mest symbolladdade området i världen är risken stor att flera följer strömmen mot en populistisk demokrati. Som synes av exemplet ovan kan det då också hända att rollerna bli ombytta: politikern upplyser och journalisten mörklägger.
Det är skrämmande att det har gått så långt med svensk journalistik och Israel, men Ekström har rätt. Det som Clas Svahn har gjort är det som de flesta mellanösternkorrar gör – man utelämnar stora delar av rapporteringen för att anpassa verkligheten till den svenska föreställningen om Israel.
Clas Svahn har varit för osmidig, men på det stora hela helt i linje med andra svenska journalister.