Dick Erixon skrev häromdagen om hur absolut inget händer i Libyen:
Alltså, medan FN:s medlemsländer diskuterar vem som ska ta ansvar och ledarskapet – eftersom president Obama är för feg för att våga ta ledningen – går Khaddafi på offensiven.
Han vet hur långsamt och obeslutsamt världssamfundet är. Efter FN:s beslut om flygförbudszon är hans bästa chans att slå ut oppositionen innan FN:s medlemsstater kommer överens om hur man ska organisera flygförbudet och försvaret av Libyens civilbefolkning mot den blodtörstige diktatorn.
Och han pekar på något viktigt:
Det är pinsamt att se hur fega, obeslutsamma och rädda världens ledare är. Och vad man är rädd för: att själva få kritik för de beslut man fattar. Ingen av dem har samma moraliska styrka som George W Bush. De är mest rädda om sitt eget skinn. Priset för försiktigheten får nu libyens befolkning betala.
Vad händer? Vad gör Obama?
Inget. Medans Khaddaffi i lugn och ro kan slakta rebellerna.