I Bang uppmanar nätverket “Queers Against Pinkwashing GBG” Bang att inte skriva om Israel. De är en del av den såkallade BDS-rörelsen, som vill isolera Israel. Men Lawen Mohtadi svarar så här:
Jag stödjer starkt strävan efter en palestinsk stat och för att Israels brott mot folkrätten upphör. Min invändning mot en bojkott baseras på den här frågan: Varför just Israel och varför bara Israel? När allting annat är uttömt – så som att jag vänder mig emot att kulturlivet och akademin bojkottas när just konstnärer, filmare, författare och forskare är de som är mest involverade i att belysa och kritisera ockupationen, att en bojkott isolerar i stället för att skapa rum för dialog, utbyte och kritik – återstår frågan om varför enbart ett land bör bli utsatt för bojkott när de orättvisor vi kritiserar existerar på en rad andra platser i världen.
Jag hyser en skepsis mot den lätthet med vilken vissa ansluter sig till bojkottkraven och undrar: Hur är det möjligt att mobilisera de känslorna för Israel när det inte finns motsvarande initiativ mot något annat land i världen? Medan det övervägande engagemanget för palestiniernas rätt till självbestämmande baseras på en sammansatt analys av situationen och på solidaritet ser jag samtidigt med obehag på hur vissa inom både vänstern och högern njuter av att få straffa Israel. Jag anser att de impulserna, som har en djupt rotad historia i Europa, måste tas på allvar.
Stor heder åt Lawen Mohtadi som vågar gå emot strömmen. BDS-rörelsen som väljer att endast bojkotta Israel har sina rötter i antisemitismen.