Carl Bildt bloggar om USAs veto mot att olagligförklara bosättningarna på västbanken:
Det finns all anledning att beklaga att USA beslöt att lägga in sitt veto mot den resolution i FN:s säkerhetsråd som i allt väsentligt ställde sig bakom EU:s principer för en fredsprocess i Mellersta Östern.
Alla andra medlemmar av säkerhetsrådet röstade för resolutionen.
Och Sverige tillhörde dem som redan från början gett sitt stöd till resolutionen.
Nu är tidpunkten att öka trycket för en verklig fredsprocess i Mellersta Östern.
Alan Dershowitz, som är motståndare till bosättningspolitiken, skriver om varför det är rätt av USA att lägga sitt veto mot resolutionen:
Even partial return of captured territories is conditioned on “termination of all claims of belligerency” and “acknowledgment of the sovereignty… of every state in the area and their right to live in peace within secure and recognized boundaries free from threats or acts of force.”
Resolution 242 does not mention the rights of nonstates, such as the Palestinian Authority, Hamas or Hezbollah, the latter two of which do not accept the conditions of the resolution. (Nor do Iran and several other states in the region.) It would be wrong for the Security Council retroactively to rewrite Resolution 242, which is the foundation for a two-state solution-Israel and Palestine-44 years after it was enacted.
FNs resolution 242 slår alltså fast att så land ska lämnas tillbaka när Israel kan leva i fred. Den behandlar heller inte palestina, eftersom det inte är ett land.
But the real reason the U.S. should veto this ill-conceived resolution is that it is inconsistent with U.S. policy, which has long advocated a negotiated resolution of the Palestinian-Israeli dispute. As Secretary of State Hillary Clinton has put it: “We continue to believe strongly that New York is not the place to resolve the longstanding conflict.”
Fred i mellanöstern skapas genom ärliga förhandlingar mellan mellanösterns parter, inte genom att palestinska ledarskapet smiter bakvägen och försöker få sin vilja fram genom FNs säkerhetsråd.
Det palestinska ledarskapet har inte erkänt Israels rätt att existera som judisk stat. Man erkänner Israels rätt att existera under förutsättning att landet invaderas av miljoner ättlingar till de som flydde Israel.
Denna invasion skulle ändra majoritetsförhållandena i Israel och i praktiken göra landet till en del av den palestinska staten. För vilken seriös betraktare som helst innebär detta att villkoret om att Israel får leva i fred inte uppfylls.
Men inte för Sverige och EU. Man allierar sig stolt med världens diktaturer i kampen mot Israel. Dessutom försöker man ge sken av att detta skulle vara en moralisk hållning.
Sverige har genom tiderna böjt knä för diktaturer, och man gör det än idag. Tydligare än regeringens hållning i mellanösternfrågan kan det inte bli.
Regeringens hållning är en skam och att det israelvänliga Folkpartiet låter detta hända är ynkligt.