Månad: januari 2011

Publicerat

Dubbelmoral & vänsterkultur

Idag har Fredrik Segerfeldt skrivit en bra debattartikel på Newsmill om Liljewalchs vårsalong. Riita Vaininonpää jämför där Fredrik Reinfeldt med Hitler. Utställningen har föga förvånande satts samman av några präktiga vänsterskägg, och Segerfeldt har ledsnat:

Liljevalchs är en del av Stockholm stad. Konsthallen får varje år 16 miljoner kronor av huvudstadens skattebetalare. Liljevalchs bör dra tillbaka Vainionpääs broderi. Det handlar inte om censur. Vainionpää har naturligtvis rätt att sy vad hon vill, och även att visa upp det. Men jag vill inte vara med och betala för skiten.

Jag är kritisk till offentligt kulturstöd, och självklart är jag mer kritisk till vänsterkonst. Jag vet inte om jag tycker att Liljevalchs ska dra tillbaka utställningen. Liljevalchs ledning väljer själva om man vill göra sig kända som en plattform för kommunister. Framför allt tycker jag att alliansbashande av den typ som Liljewalchs visar är oerhört tråkig och dålig konst.

Men som läsare av denna blogg säkert känner till finns det mer att reagera över. Nyligen fick Mathias Sundin skäll av den samlade liberala intelligentisan eftersom han kritiserat en utställning på precis samma sätt som Fredrik Segerfeldt. Den starkaste kritikern av alla då hette Fredrik Segerfeldt.

Mathias har skrivit om händelsen:

Det kanske inte är så konstigt. Men kom då ihåg följande debattartikel, också på Newsmill, under rubriken “När israeler och judar häcklas struntar liberaler i yttrandefriheten“:

“Och så har nu Mathias Sundin, kommunpolitiker i Norrköping, stoppat delar av en en utställning på ett bibliotek, för att den enligt honom var rasistisk och därmed stred mot bibliotekets regler.Hyckleriet har fått ett nytt ansikte.“

Segerfeldt menade att jag i andra sammanhang var för yttrandefrihet, men hade en annan standard när det kom till judar.

Nu skriver samme Segerfeldt så här:

“Liljevalchs är en del av Stockholm stad. Konsthallen får varje år 16 miljoner kronor av huvudstadens skattebetalare. Liljevalchs bör dra tillbaka Vainionpääs broderi. Det handlar inte om censur. Vainionpää har naturligtvis rätt att sy vad hon vill, och även att visa upp det. Men jag vill inte vara med och betala för skiten.”

Hallå? Jag fattar nada! När jag kritiserar en utställning i en offentlig byggnad för rasism och påpekar att det strider mot bibliotekets regler, då ger jag hyckleriet ett nytt ansikte. Och nu gör Segerfeldt samma sak… men då är det inte hyckleri?

Sundin säger också något viktigt:

Jag inväntar nu en kör av fördömanden av Segerfeldt från Sakine Madon, Expressens ledarredaktion, Sanna Rayman, Mattias Svensson, med flera som gick loss mot mig.

Publicerat

Förintelsens minnesdag

Idag högtidlighålls minnet av förintelsen världen över. Det är oerhört viktigt, eftersom antisemitismen är starkare än på längre. Henrik Bachner har skrivit en viktig text om detta i Expressen:

“Antisemitismen är sannolikt den mest utforskade av alla gruppfördomar. Även om dess samtida former och manifestationer finns en omfattande kunskap. Men av denna märks inte mycket i den svenska debatten. I stället intas scenen i allt högre grad av debattörer som torgför uppfattningar som saknar stöd i forskningen, men som tycks tjäna en politisk agenda.

En vanligt förekommande myt är att antisemitismen skulle ha upphört eller reducerats till en ytterligt marginell företeelse. Nära förknippad med denna föreställning är också påståendet att antisemitismen ”ersatts” av islamofobin.”

Sydsvenskan har ett intressant reportage om fyra muslimska killar som tagit initiativ mot antisemitismen i Malmö:

Fördomar. Undermålig historieundervisning. En ovilja att bjuda in vittnen från Förintelsen till skolor.

Siavosh Derakhti listar snabbt orsakerna till antisemitism i Malmö och Sverige.
Det senaste årets diskussion om judefientlighet i Malmö har påverkat honom. Som ung muslim vill han påverka och förbättra relationerna mellan religiösa minoriteter i staden.
Ja, mellan alla grupper och minoriteter.

I höstas lade han därför fram ett förslag för lärare och klasskamrater på Latinskolan.
Siavosh Derakhti ville att klassen skulle besöka Auschwitz, det nazistiska dödslägret i Polen.
– Flera skrattade och frågade hur jag skulle kunna klara av att genomföra ett sådant projekt. Men vi beslutade oss för att satsa allt. Skulle det inte gå så hade vi i alla fall lärt oss en massa.

Hatten av för Siavosh och hans vänner. De är förebilder som insett att kampen mot antisemitism måste fortsätta. Det är vad förintelsens minnesdag handlar om.

Se även Mathias Sundin och Johnny Munkhammar.

Publicerat

Skrämmande slöseri med resurser

Debatten om sexköpslagen är huvudlös och spel mot ett mål, det är känt sedan länge. Tyvärr bryr sig inte regeringen om detta, av någon anledning fortsätter man att stötta morallagar för att stoppa vissa former av sex. Sexköpslagen handlar inte om att bekämpa trafficking, den handlar om att bekämpa oönskade sexuella uttryck.

Hjärndött resonemang från ledande politiker är man ganska van vid. Men nu vill regeringen ta sin moralism ytterligare ett steg – man vill nu skärpa straffen för sexköp.

Det som händer nu är en skandal. Redan idag slösas skattepengar på att bekämpa låtsasbrottet sexköp. Nu ska det kosta ännu mer.

Istället för att prioritera verkliga brott – trafficking, våld, rån, inbrott, mord – ska nu polis och rättsväsende istället fokusera på låtsasbrott.

Svamlande kan man stå ut med, men detta är oacceptabelt.

Se även Hax.

Publicerat

Antidemokraten Feiler hyllas

Läste i dagens Corren en recension av Dror Feiler och hans fru Gunilla Sköld Feiler:

Däremot kan besökaren uppleva hur det var att delta i Ship to Gaza i en installation med fyra monitorer som redovisar olika faser i denna humanitära resa.

Denna “humanitära” resa, som finansierades av kända antisemiter och genomfördes tillsammans med turkiska högerextremister. Denna “humanitära” resa som marknadsfördes som ickevåld, men som i verkligheten var ett reguljärt angrepp på Israel.

Gemensamt för båda konstnärerna är ställningstagandet för den förtryckta människan och för demokratiska värden, inte minst yttrandefriheten. I en liten video kan vi följa en fängslad palestinsk poet, som inte får skriva sina dikter utan tvingas göra det med en osynlig skrift, som sedan kan framträda på papperet med hjälp av värme. Det fria ordet kuvas inte så lätt, inte ens i ett fängelse.

Tror ni att den stackars palestiniern som Feiler uppmärksammar finns i Palestina? (Där råder nämligen diktatur och ingen yttrandefrihet finns.) Skulle inte tro det.

Dror Feiler har vigt sitt liv åt att kämpa mot demokratin Israel, sida vid sida med antisemiter och antidemokrater från hela världen. Självklart leder detta till frikort på kultursidorna.

Det är sjukt, tycker jag.

Publicerat

Palestinska myndigheten förtrycker minoritet

Elder of Ziyon skrev för en tid sedan om hur den religiösa minoritetsgruppen Ahmadiyya utsätts för förföljelser i palestina. Men den palestinska myndigheten skyddar inte denna grupp:

Palestinian Arabs belonging to the little-known Ahmadiyya sect of Islam have come under increased persecution, while being denied basic protections by the Palestinian Authority.

Ahmadi Muslims follow the teachings of Mirzam Ghulam Ahmad, whom they believe to have been the Muslim messiah. They reject the use of violence in all cases, and believe that mainstream Islam has been distorted into a blood-thirsty religion.

For their beliefs, top Palestinian clerics have ruled that the Ahmadi Muslims among them are apostates, a label that puts them in danger of regular acts of intimidation, violence and other mistreatment. As apostates, Palestinian Ahmadis are also stripped of their rights in court, meaning they have no legal recourse against their more violent Sunni neighbors.

The Palestinian Authority is “encouraging the cold-blooded murder of Ahmadis” by failing to take concrete action to protect the community, Mohammed Sharif Ouda, head of the Ahmadi community in Israel, told Arutz Sheva radio.

Det är fascinerande hur mellanöstern skildras. Israel granskas obarmhärtigt hårt och utmålas som en fullständig diktatur. Palestina å andra sidan, ÄR en diktatur. Där finns ingen pressfrihet, landet är etniskt rensat från judar och varje dag hyllas terror och hetsas mot Israel och judar genom statens officiella kanaler.

Den palestinska myndigheten är helt enkelt lika stora skurkar som resten av arabvärldens ledare.

Det är helt otroligt att detta kan fortgå.

Publicerat

Folkpartiet ett konservativt parti

Nina Larsson och Johan Pehrson skrev på DN Debatt i veckan och attackerade miljöpartiet för deras liberalism-flörtande. I korthet handlar det om att Folkpartiet förvaltar de liberala värderingarna bättre än Miljöpartiet.

På vissa områden är Miljöpartiet klart mer ideologiskt liberala än FP, framför allt när det kommer till integriteten. Johan Pehrson har blivit en omslagspojke för övervakningsstaten som har rullats ut under alliansens ledning.

Larsson och Pehrson pekar även på att liberalism handlar om att dra upp gränser för statens makt. Men folkpartister generellt har en tendens att utöka statens makt, snarare än minska.

Liberalism för mig är framför allt frihet från statligt tvång. Här har Folkpartiet inte tillhört klassens ljus. Vi är idag inte ett liberalt parti, utan snarare ett konservativt parti, som Henrik Alexandersson nyligen bloggade om.

Det är utmärkt att Folkpartiet öppnar upp för omprövning av sina gamla idéer nu när partiprogrammet ska skrivas om. För idag är det inte läge att peka på andra partiers brister. Bjälken i Folkpartiets öga är uppenbarligen svår att se.

Publicerat

Lågfrekvens på bloggen

Läsare av denna blogg har säkert märkt att inläggsfrekvensen har gått ned på sista tiden. Det beror på att jag har fått ett nytt jobb som är oerhört stimulerande, men som tar 100% av min kapacitet. Jag har helt enkelt inte haft energi över att blogga. Det är tråkigt men samtidigt är jag väldigt glad över min situation.

Vi får se hur det blir längre fram, jag tror att lusten kommer tillbaka när läget stabiliseras mer.

Men då vet ni läget, kära läsare!

Publicerat

Ett samhälle präglat av hat

Barry Rubin skriver om reaktionerna efter attacken på den amerikanska politikern Gabrielle Giffords:

When one crazed or ideologically obsessed gunman starts shooting in Arizona, people condemn him and start bemoaning their society. How about a place with ten million people like that who are treated as heroes?

America this week is awash in a huge and passionate debate over whether angry political disagreements and harsh criticisms of certain views or groups inspired the attack on an American congresswoman (Jewish and a strong supporter of Israel, by the way). I’m not going to enter into that argument right now but I want to point out the Middle Eastern ramifications of what’s going on here.

Every day for more than a half century, Arabs and Muslims have been inundated every day with hatred for Israel, America, the West, Jews, and often Christians. You can read transcripts of Syrian broadcasts or Palestinian speeches from 50 years ago that sound just like what was said in the same places yesterday by powerful and/or respectable figures and institutions.

Let’s say that the proportion of lies, slanders, and incitement in the American discourse is one-tenth of one percent of all the words spoken on controversial issues. The equivalent figure for the Middle East is well over 95 percent.

In addition to that tone, there is not only a total lack of balance but an absence of the other side altogether.

And in addition to those two points, the level of factual accuracy has a huge gap separating it from reality. (Though, admittedly, that gap has been narrowing in recent years as Western standards decline).

And in addition to those three points, while extremists tend to be marginal in the United States, they are in control–either politically or at least rhetorically–throughout most of the Arabic-speaking and Muslim-majority worlds.

Oerhört intressant och viktigt. Ett perspektiv som helt saknas i mellanösterndebatten, där man fullständigt nagelfar Israel samtidigt som man helt ignorerar den hjärntvätt som pågår genom den palestinska myndighetens kanaler. Rekommenderar Palestinian Media Watch på twitter för den som vill få en inblick.

(Via EoZ)

Publicerat

Revansch, sa Stjernkvist

Rödgrön revansch ute i kommunerna, utropade nyligen Lars Stjernkvist på Aftonbladet Debatt:

De rödgröna får en majoritet av ombuden till Sveriges kommuners och landstings kongress i vår. Det kan förefalla vara ett försumbart tröstpris efter brakförlusten i höstens riksdagsval. Trots allt, SKL är i första hand en intresse- och förhandlingsorganisation och ska i den rollen företräda allt från de blåaste till de rödaste kommunerna. Utrymmet för politisk profilering är följaktligen begränsat.

Men det betyder inte att de rödgrönas seger är ointressant. Nej, av framför allt två skäl kan framgången ses som en rödgrön revansch.

För det första psykologiskt och, lite slarvigt utryckt, partistrategiskt. […] För det andra kan SKL-framgången i någon mån bryta den annars så starka borgerliga dominansen över utredningsväsendet.

Nu idag kom det ett TT-telegram:

Alliansen är fortsatt större än de rödgröna i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). När mandatfördelningen inför årets kongresser är färdigräknad får alliansen 222 mandat, de rödgröna 219 och Sverigedemokraterna 9.

Ja, det är skönt med revansch! Psykologiskt viktigt… Eller hur var det nu, Stjernkvist?