Igår kväll satt jag och åt middag med en god vän som också är folkpartist. Vi diskuterade att Folkpartiet stagnerat och känns tomt på visioner. Men så kom vi på varför – dagens Sverige är de klassiska folkpartisternas drömsamhälle.
Tidigare var folkpartisterna extremt lagom. Man var liberala, men inte så extrema som moderaterna. Man ville ha valfrihet, men inte för mycket. Man ville ha sänkta skatter, men inte så mycket.
Nu har moderaterna övertagit det som tidigare var Folkpartiets klassiska roll – nästan som moderaterna fast inte så extrema. De driver samma lagoma krav som de klassiska folkpartisterna drivit.
Lagomliberalerna i Folkpartiet finner sig plötsligt levandes i sitt drömsamhälle. Vad ska man ta sig till då?
Hur ska organisationen ladda om när inget mer finns att förändra?