Aron Lund har idag i Expressen en krönika om Folkpartiet. Aron är finliberal och jag brukar normalt sett skratta åt den här typen av texter. Men han har en poäng.
Lund menar att Folkpartiets plan var att bli ett slags nya moderaterna,:
När FP började göra politik av pressmeddelanden, i stället för tvärtom, var planen att bli en magnet för alla irrande allmänborgerliga mittenväljare. Det fungerade 2002, och ett tag till. Sedan kom Nya Moderaterna med den lika substanslösa som töjbara varumärkesstrategi som SvD:s ledarsida dubbat till “den borgerliga idén”, och så var Nya Folkpartiets saga all.
Man kan inte tävla om sossehatande villa-volvo-vovve-väljare med Fredrik Reinfeldt, mer än man kan tävla om katolikernas gunst med Påven.
Det här larvet om att fp sålt sin själ ger jag inte mycket för. Snällismen kan vi gott lämna bakom oss. Men idag har partiets inriktning inget existensberättigande.
Läget är bättre än för kd och center, i och med den starka förankringen i skolpolitiken. Men fortsätter det så här kommer vi slutligen ätas upp av moderaterna.
Partiets valanalysgrupp konstaterar oroligt att de numera också blöder väljare till Miljöpartiet.
De senaste åren har MP satsat på öppenhet, toleransfrågor, omfamnandet av ny teknik och kamp för den personliga integriteten. Det är inte bara bra politik, det är rena kattmyntan för frihetligt sinnade förstagångsväljare. Det är dessutom strider som det “snällistiska” FP skulle ha vunnit på walkover, men där det nya partiet framstår som sämst i klassen.
Så visst är det bra att FP numera vill peka med hela handen. Men det börjar också bli dags att fundera över åt vilket håll den handen pekar.
Här har Lund en viktig poäng. Tydlighet är viktigt, men den måste bära fram ett budskap.
Kärnan i liberalismen är frihet. Folkpartiet är långt från att vara ett frihetsparti, och jag vet ärligt talat inte om det går att väcka de tankarna till liv i fp.
Jag twittrade om detta till Nina Larsson och Helen Odenljung, men jag har tyvärr inte fått något svar.
Fp och Centern måste profilera sig på de liberala frågorna. Jag ser gärna att partierna gör gemensam sak, i tidningen NU puffades det nyligen för ett samarbete. Det vore utmärkt.
Se även Adam Cwejman.