Jonathan Leman svara i ett blogginlägg på min kritik av Expo och SKMAs användande av begreppet islamofobi.
Man kan tycka vad man vill om olika ord men det intressanta är ju vad man menar med dem. Jag använder det i betydelsen fördomar och fientlighet mot muslimer.
Visst förekommer att islamofobi-begreppet ibland missbrukas men det sker också med antisemitism- och rasism-begreppet.
Sedan skriver Leman om Robert Spencer, som han menar är en antimuslimsk agitator:
Robert Spencer specialiserar sig på att använda citat från Koranen för att visa på islams och muslimers föregivet farliga natur. Han gör det genom att bortse från Koran-citat som motsäger dem som han selektivt plockat ut. Spencer bortser också från islams tolkande tradition. Själva kärnan i retoriken på Jihad Watch är att det inte finns någon väsentlig skillnad mellan muslimsk extremism och jihadister å ena sidan, och islam och muslimer i största allmänhet, å andra sidan.
Jag håller i grova drag med om hur Leman beskriver Spencer, i så måtto att han menar att det inte finns någon skillnad mellan islamism och islam. Jag vet inte om detta är något som Leman anser vara islamofobt eller rasistiskt. Det har utmålats så i andra fall, till exempel när Ayaan Hirsi Ali har uttalat sig.
Personligen vet jag inte om det stämmer, men jag tycker det är en rimlig åsikt att ha i en debatt om islams natur. Leman har tagit en annan ställning, vilket också är helt OK.
Kulturdebatt är kulturdebatt och bör kunna föras fritt. När man debatterar en religion kommer man i någon mån att kollektivisera religionens utövare. Det är ofrånkomligt, men kan göras i olika grad.
Just när det gäller Robert Spencer upplever jag att han i alla fall under sitt föredrag i Almedalen höll sig inom de ramar man kan förvänta sig när man debatterar religion. Öppet och med hänvisning till källor. Sen är han helt klart extremt kritisk, men sen när blev det en dygd att vara skonsam mot religion?
Jag håller helt med Jonathan Leman när han kommenterar Robert Spencers agitation. Den typen av kritik kan utnyttjas av rasister för att hetsa mot muslimer och skapa fördomar. Det är där antirasterna kommer in som grindvakter.
Jonathan Leman påpekar sedan att jag var stolt över att Robert Spencer kunde tala i Almedalen. Jag tycker att debattörer som Robert Spencer, som säger sig grunda sitt resonemang i mänskliga rättigheter och upplysningstraditionen, ska kunna föra fram sitt budskap och bemötas. Sd hade bjudit in motdebattörer, men ingen ville komma.
Det jag var stolt över den dagen var att föredraget kunde genomföras i demokratisk anda utan sabotage.
Leman tar också upp att jag länkat en text av Geert Wilders. Den text jag länkade upplevde jag var förenlig med liberala principer. Jag syftade aldrig på Wilders engagemang i stort , och självklart står jag varken bakom förbud av Koranen eller stopp för muslimska invandrare.
Leman kommenterar personer som Spencer och Wilders:
det går inte att bortse från att antimuslimska ideologer försöker hänga upp sin fientlighet mot muslimer på just en förment religionskritik i upplysningens anda.
Jag skulle snarare säga så här: Det går inte att bortse från att “antimuslimska” ideologer bedriver religionskritik i upplysningens anda. Och jag tycker de i dessa delar ska bemötas med kritik i upplysningens anda.
Gudmundson skrev nyligen om att vi fått en samzidat-kultur i Sverige, där det utvecklats en bred alternativ nyhetsförmedlling och debatt som av etablissemanget utmärks som rasistisk. I delar är den rasistisk, men det finns också legitima delar av debatten som borde föras i etablerade kanaler.
Jonathan Leman visar i sitt blogginlägg att han har en ganska förlåtande syn på islam. Det respekterar jag. Men jag tycker personligen det är fel att blanda denna positiva syn med engagemanget mot rasism.
Vad jag däremot inte tycker, utan är övertygad om är att det bästa sättet att motverka den eventuella rasism som sprids av islamkritiska debattörer är att möta dem i öppen debatt. Låt de föra fram sitt budskap, och om de har problematiska åsikter kan dessa bemötas och vi kan alla göra oss en tydligare bild av var de står.
När man brännmärker legitim religionskritik som islamofobi/rasism drivs denna under ytan och förs fram i alternativa kanaler. Det blir mycket svårare för en okunnig att bedöma vad av deras åsikter som är problematiska och vad som är svartmålat från etablissemanget.
Risken är då stor att hela paketet accepteras, och att hederliga religionskritiska människor drivs in i rent främlingsfientliga fora.
Så jag tror att Expo och SKMA med sin breda syn på islamofobi gör dels ett fel enligt min principiella syn. Jag är dessutom helt övertygad om att det är kontraproduktivt.
