Johan Ingerö skrev något tänkvärt idag, som kommentar till Niklas Frykmans intressanta inlägg: Någon måste driva “do nothing”-frågorna
Nu har Folkpartiet förvisso ingen tradition av att vara riktigt så statskritiskt som Frykman antyder, men han har ändå rätt i sak. Förvandlingen från maktgranskande opposition till statskramande regering går ofta fort. Det gäller Moderaterna i Sverige, Republikanerna i USA och många, många fler. Men i Folkpartiets fall har det ändå gått ovanligt snabbt. Faktum är att jag inte kommer på en enda frihetlig fråga som Folkpartiet har drivit sedan valsegern 2006.
Fp har i och för sig drivit avskaffande av värnskatten, det borde väl räknas som en frihetlig fråga? Ingerö fortsätter:
Därmed inte sagt att allt FP gör är dåligt. Absolut inte. Jag stöder helhjärtat det mesta av skolpolitiken, inte minst tidigare betyg och tydligare kunskapskrav. Jag tycker även att partiets integrationspolitik i stora delar är vettig. Men det är främst på områden där den politiska sektorn kan och bör göra mer som partiet förmår prestera. Frihetsfrågorna, do nothing-frågorna, existerar inte längre för partiet.
Ingerö sätter fingret på något mycket viktigt. Kärnan i all liberalism är frihet från förtryck. Socialliberaler brinner förstås för positiva rättigheter, men det som förenar liberaler är de negativa friheterna.
Tycker Folkpartiets ledning att detta är ett problem? Är man nöjd med att vara ett parti som är mästare på social ingenjörskonst? Vilka frihetsfrågor vill Fps ledning driva?
Det vore intressant att höra en kommentar från nya partisekreteraren Nina Larsson samt vice ordförande Helene Odenjung.