Självklart följer jag debaclet inom socialdemokraterna. Vilhelm Moberg sa ju så sant en gång om det f d Partiet:
“Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och att behålla den.”
Nu har socialdemokraterna inte makten, och kan följaktligen inte heller behålla den. Politiken är inte så noga, så länge den ger makten. Nu ger inte klassisk s-politik makten längre.
Krisinsikten är grund i partiet. Det är egentligen först nu som allt sjunkit in, s har förlorat. Men tillräckligt djupt har det inte sjunkit in i organisationen, vänsterflygeln är stark. Risken är att s väljer en vänsternisse, kör på på samma sätt och förlorar 2014.
Det bästa för Sverige är om sossarna tar upp kampen om mittenväljarna och ger alliansen en riktig match. Maktfullkomlighet är något som drabbar alla politiker, och alliansen är inte precis förskonad från denna sjuka.
Det glunkas en del om Mikael Damberg som kandidat. Som jag har förstått Damberg är han en högersosse. Han är dessutom gediget förankrad i partiet och bör kunna navigera sig fram.
Den andra kandidaten som det pratas om är Sven-Erik Österberg. Han är en duktig person, men hans förnyarpotential är lika med noll. Göran Persson 2.0 – med Österberg vid makten kan Alliansen vinna lätt.
En förmildrande omständighet om Österberg är dock att han är från Färna, där jag gick i lågstadiet. Jag har väntat på skolbussen med hans barn.
Men som sagt, jag satsar min slant på Damberg.