Under budgetdebatten höll Carl B Hamilton ett intressant anförande om integration:
hur ändrar vi arbetsmarknadens funktionssätt så att fler invandrare får jobb snabbare efter ankomsten?
På den punkten krävs fortsatta integrationsreformer och nytänkande. T ex om det är så – vilket forskningen menar att det är – att svensk arbetsrätt försvårar för invandrare att kom in på arbetsmarknaden, ja då krävs att arbetsrätten ändras för att integrationen ska underlättas och förbättras.
Jag vill här erinra om statsministerns ord i regeringsförklaringen: “Lika sant som att vi i Sverige har [brister i systemen för invandrares etablering] lika sant är att det är dåligt fungerande system och strukturer som skapat problemen – inte de människor som kommit hit.”
Detta innebär att arbetsrätten, som definitivt är en del av systemen för invandrares etablering, bör ändras så att invandrare lättare kan få jobb. Mot sådana förändringar står idag en järntriangel bestående av moderater, socialdemokrater och fackföreningsrörelsen.
De måste ställa sig frågan: vad är viktigast – en oförändrad arbetsrätt eller bättre integration av invandrare?
Detta anförande har bland annat fått Fredrik Segerfeldt att fråga sig om han röstade på fel parti. SvD Ledarbloggen har uppmärksammat.
LUFs Adam Cwejman är nöjd, av förklarliga skäl.
Fp behöver hitta sin roll i förhållande till de andra borgerliga partierna. En liberalare profil är enda vägen framåt om vi inte vill bli uppätna av jätten glufs-glufs a.k.a moderaterna. Låt oss hoppas att Hamiltons väg är FPs väg.