Idag skriver Dilsa Demirbag-Sten på Newsmill: Segerfeldt är ute och cyklar när han kritiserar “Israelkramande” liberaler:
Fredrik Segerfeldt hävdar här på Newsmill att det finns selektiv tolerans bland “liberaler”, som enligt honom försvarar judar och Israel men inte muslimer. Som exempel tar han upp Vilks rondellhund och Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer och ställer det mot reaktionerna på den antisemitiska jämförelsen av situationen för palestinier i Gaza och judar under förintelsen.
Muhammed är till skillnad från judar och palestinier ingen folkgrupp. Detta har Segerfeldt säkert hört många gånger, men frågan är om han har förstått innebörden i skillnaden.
Så pass snett ute är alltså Fredrik Segerfeldt att han i sin artikel jämställer den religiösa figuren Muhammed med folkgruppen judar.
Segerfeldt är ute och cyklar rejält, som så ofta när det gäller mellanöstern. Det är beklagligt att en skribent som Segerfeldt hamnar så snett, och Demirbag-Sten sätter fingret på vad som är fel:
i fallet Israel och judar hänger sig skribenten åt klassisk judenoja. Segerfeldt är inte antisemit men känner uppenbarligen inte igen den när den visar sitt fula tryne och som på senare år blivit fysiskt påtaglig för judar i Sverige och som tvingat många svenska judar att lämna Malmö.
Tyvärr är som sagt inte Segerfeldt ensam i sitt känslomässiga vevande mot att förknippas med Israel.
Demirbag-Sten tar också upp frågan om antisemitism ska finansieras och publiceras i våra offentliga utrymmen:
Det är trots allt inte så att det ligger på staten att publicera allt som är lagligt. Till skillnad från vad många tror är främligsfientlighet, sexism och antisemitism inte olagligt.
Demirbag-Sten visar här en insiktsfullhet som det liberala Sverige fullständigt verkar sakna. Expressens ledarredaktion, Sanna Rayman på SvD, Mattias Svensson på Neo och många fler verkar anse att staten ska upplåta sitt utrymme åt antisemitism. Bisarrt.
Se även Mathias Sundin.