Månad: oktober 2010

Fredrik Segerfeldt har skrivit en debattartikel på newsmill som huvudsakligen riktar sig emot mig. Jag måste börja med att korrigera en del faktafel.

Segerfeldt påstår att jag kallar honom judehatare.

Bland de främsta i detta led av bepansrade krigare står bloggaren och folkpartisten Erik Svansbo, som påstår att undertecknad hatar judar.

Det stämmer inte. Jag har sagt att Segerfeldt använder sig av antisemitisk retorik.

Så här säger Segerfeldt vidare:

Jag har på min blogg (www.metrobloggen.se/segerfeldt) bland annat noterat att (1) de som är snarast att dra fram antisemitismkortet också tenderar att vara de som mest högljutt försvarar Israel, (2) de flesta ledarsidor är pro-israeliska och (3) den arabiska antisemitismen skiljer sig i grunden från sin europeiska kusin.

Detta förvandlar Svansbo fantasifullt till att jag påstått “att de som engagerar sig emot antisemitism gör detta medvetet för att dölja kritik mot Israel” samt att jag “ser en pro-israelisk konspiration i media samt skyller mellanösterns antisemitism på Israel.”

Segerfeldt menar att jag förvanskar hans citat. Här nedan radar jag därför upp de olika citat som jag utgått från.

Inflytelserika debattörer och lobbygrupper blåser upp antisemitismens betydelse (länk):

Anledningen till att frågan om anti-semitism får så stor uppmärksamhet, långt utöver vad substansen motiverar, tror jag är inte bara Europas historia. Det beror också dels på den skickliga opinionsbildningen som olika pro-israeliska föreningar bedriver, dels på det faktum att inflytelserika opinionsbildare i bloggosfären och på tidningarnas ledarsidor är pro-israeler. Det handlar alltså om resurser, förmåga och tillgång till media.

Israelvänner använder antisemitismen för att tysta kritik mot Israel (länk):

De debattörer som talar om antisemitism tenderar att vara samma människor som uttalar sig negativt om islam och arabländer. Det ligger då nära till hands att se argumenten om antisemitism som retoriska eller debattekniska grepp för att få bort fokus från Israels politik.

Förklarande av den arabiska antisemitismen, nedtoning av den arabiska antisemitismens farlighet. (länk):

Ja, jag menar att man måste skilja på den europeiska antisemitismen å ena sidan, och den nutida arabiska å den andra. Den förra var riktad mot en svag och utsatt minoritet, hade judarnas utrotning som mål och hade rasism som grundläggande drivkraft. Det finns ingen vettig människa som kan ha någon som helst sympati med det. Den senare antisemitismen har dock sin grund i staten Israels existens, och i dess utrikespolitik.

Arabiskt judehat är inte antisemitism, utan Israelhat (länk):

Jag har dock sett invandrade arabers judehat som ett uttryck för den brist på civilisation i västerländsk mening som finns i det muslimska Mellanöstern. I så motto har vi importerat anti-semitismen med invandringen. Men det är alltså ett integrationsproblem, som har sitt ursprung i Mellanösternkonflikten. Det är inte primärt något judehat, utan först och främst israelhat.

Det är upp till var och en att bedöma om jag har tolkat Segerfeldt fel.

Mattias Svensson utnämner mig till ett troll på sin blogg när han kommenterar min newsmillartikel.

I övrigt menar han att han är antirasist, vilket jag inte betvivlar och inte heller har ifrågasatt. Men han har en snäv syn på antisemitism och raljerar över dem som ser att antisemitism kan ta andra former än de självklara.

Svensson fortsätter att avfärda debatten kring antisemitism:

Jag tar folk som via bredare begrepp som antisemitism eller islamofobi hittar ”rasism” i exempelvis twitter om Björn Afzelius slagdängor eller Magnus Betnérs tv-skämt på precis samma allvar som kristna som spelar hårdrockskivor baklänges för att höra djävulsbudskap, eller “antirasister” som hittar rasism i glass.

Willy Silberstein som ser allvarliga tendenser i svallvågorna efter Ship to Gaza jämställs med Centrum mot rasism. Det är allvarligt och djupt oroande att en ledande liberal debattör gör en sådan jämförelse.

Vad det gäller Betnérs antisemitiska skämt respekterar jag hans ansats och hans kunnande, men jag tycker inte de blev helt lyckade. På samma sätt var inte Silbersteins reaktion helt bra, men minst lika bra som Betnérs behjärtansvärda yttrandefrihetsvärnande.

Svensson verkar vara stolt över sin hållning, så varför bli så ilsken? Personligen tycker jag det verkar som att jag har fångat hans åsikter på ett korrekt sätt.

Jag respekterar att man inte har samma syn på antisemitism, men frågan är tillräckligt viktig för att man åtminstone ska ta debatten. Jag tycker det är ovärdigt för en uppenbart intelligent person att fula ut en viktig debatt med raljerande och invektiv.

Ledande liberaler avfärdar synen på en bredare antisemitism utan att ens bemöda sig om att ta debatten. Det oroar mig och borde oroa fler liberaler och antirasister.

Läs Henrik Bachner för en fördjupning i frågan.

Idag har jag min andra artikel publicerad på Newsmill. I den skriver jag om samhällets tendens med ökande antisemitism och hur liberaler numer är med och driver denna utveckling.

Ledande liberaler avfärdar idag helt en bredare definition på antisemitism, utan att ens bry sig om att förklara sin ståndpunkt. Därtill förespråkar de antisemitism på offentliga lokaler, och utmålar sina meningsmotståndare som antiliberala.

De liberaler jag tänker på är Mattias Svensson som släppte lös denna debatt, Expressens ledarsida samt SvDs ledarsida.

Mattias Svenssons twitterflöde finns här, och för den som vill fördjupa sig i Segerfeldts liberal-antisemitiska föreställningsvärld bidrar jag med länkar.

Här förklarar han att israelvänner blåser upp antisemitismen för att tysta kritiker. I samma inlägg menar han också att dessa israelvänner är mycket inflytelserika. I detta inlägg ger han Israel skulden för mellanösterns antisemitism.

Så här avslutas artikeln:

Att vara liberal är att vara för yttrandefrihet. Det är också en liberal plikt att engagera sig mot olika former av rasism. Trenden att liberaler går i bräschen för att spela ned antisemitismen är oroande. Att vissa liberaler går ännu längre och till och med använder antisemitisk retorik är skrämmande.

PS: Ett skrivfel har smugit sig in i artikeln – det står att vänstern tagit sin hand från antisemitismen. Det jag menade var att vänstern tagit sin hand från kampen mot antisemitismen.

Mikael Tenhunen och Jonathan Leman skriver på Newsmill om varför utställningen i Stockholm är antisemitisk.

Under de senaste decennierna har jämställanden av Nazitysklands folkmord och Israels agerande blivit allt vanligare och letat sig in i den politiska mittfåran. I Europa grundar sig dessa jämställanden bland annat i en frustration över att Förintelsen fortfarande finns kvar i vårt medvetande och ger upphov till skuldkänslor. Jämställandet ger en möjlighet till skuldavlastning genom projicering. Man konstaterar helt enkelt att offren blivit en spegelbild av sina bödlar.

Det handlar också om en demonisering. Om judar eller israel i dag är nazister så blir hatet mot dem begripligt, ja till och med rättfärdigt. På så sätt kan antijudisk propaganda presenteras som antirasism och antinazism.

Författarna skriver vidare om världens andra konflikter.

Vi kan även fråga oss varför inte andra konflikter eller andra staters illgärningar på samma sätt väcker associationer till nazisternas utrotning av judar? Vi ser inte samma liknelser användas mot andra grupper som utsatts för rasism, kolonialism, slaveri eller folkmord och som i dag är inblandade i konflikter. Det förekommer exempelvis inte aggressiva projektioner av slaveriet riktade mot afrikanska stater och folk, eller projektioner av kolonialismen på indier.

Den enda möjliga kopplingen till just Israel verkar vara det judiska. Det är judar som begår brottet och inte den israeliska militären, det är judar som inte har lärt sig av historien. En kollektiv skuldbeläggning av judar (levande och döda) är vad som krävs för att kunna göra associationen Förintelsen-Palestina.

Och slutligen:

Art Spiegelmans Maus är en kraftfull överlevandeberättelse som har haft en stor betydelse. Utställningen “Mus Mouse Maus” innehåller intressanta reflektioner kring detta och kring verket i sig självt, både vad gäller innehåll och bildspråk. Men den innehåller också grumliga tolkningar och kommentarer med udden riktad mot judar. År 2010 borde man kunna göra en utställning med utgångspunkt i en serie om Förintelsen utan bilder där judar demoniseras och mördade människor används som politiska slagträn.

Det som är mest skrämmande är att ingen ansvarig för utställningen verkar ha förstått vad de leker med, vilka reaktioner bilder som Martin Flinks sätter igång.

Det handlar om en form av antisemitism som idag har en plats i kulturens finrum, på våra offentligt finansierade institutioner – försvarat av samhällets främsta företrädare.

Via Facebookgruppen mot antisemitism på Stockholms stadsbibliotek hittar jag idag ett pressmeddelande från Seriefrämjandet. Konstnären till bilden där judar jämförs med nazister, Martin Flink, uttalar sig:

Jeg ser Art Spiegelmans ‘MAUS’ som et af de vigtigste værker overhovedet inden for den historiske litteratur. Dens vigtigste formål er at gøre opmærksom på, at vi ALDRIG må glemme, hvad der skete den gang. […]

Jeg er ked af at mit værk har virket anstødende på nogen, men jeg er glad for at vi får diskussionen. For så bliver fortiden i hvert fald IKKE glemt.

Seriefrämjandet kommenterar också:

Seriefrämjandet verkar för att sprida information och kunskap om konstarten tecknade serier. Vi anser att utställningen “MUS MOUSE MAUS” inte är antisemitisk och stödjer konstnärerna som medverkar i utställningen.

Konstnären och Seriefrämjandet står bakom sitt verk, och är glada för att man har skapat diskussion. Nu när det står klart att man heller inte anser att det är antisemitiskt att jämföra judar med nazister tycker jag man ska gå vidare.

Kulturrådet kanske kan skaka fram lite slantar för en särskilt inriktad serieutställning om detta ämne… Det finns ju uppenbarligen inga problem med att relativisera förintelsen. Här finns också en rik flora av serieteckningar att visa upp.

I arabvärlden finns mängder med teckningar om judar, förintelsen och nazismen som jag tycker Seriefrämjandet ska sprida kunskap om. Tror definitivt de kan skapa diskussion och ställa viktiga frågor.

För övrigt har nu Aftonbladet Kultur kommit ut och skrivit om Flinks bild. De tycker den är tänkvärd, och självklart inte antisemitisk. Nä, om Aftonbladet Kultur säger det så…