Nuri Kino skriver idag på Expressen angående hur man ska möta Sverigedemokraterna. Och det är det bästa inlägget jag har läst hittills:
Min mor är det närmaste man kan komma svensk patriot, ändå behärskar hon inte språket tillfredsställande. I måndags förra veckan flög hon hem efter några månader i födelselandet Turkiet. Hon landade i ett nytt Sverige. I en ny dagordning. Detta befarade hon redan för tjugo år sedan. När man började skämmas över att vara svensk, att svenskheten är något lite nördigt, inte så coolt och exotiskt. Och det fortsatte. Den svenska flaggan ser man knappt, gör man det är man rädd för att det är rasister som bor i villan med den hissade flaggan. Inte nog med det så har man slutat sjunga den svenska nationalsången. Man har förvirrat folk, oavsett ursprung, om vad som gäller. […]
Nu förväntas vi inte vara stolta längre. I stället har vi låtit extremister kidnappa svenskheten. Vi har också tillåtit dem komma in i det finaste politiska rummet. […]
Så Jimmie Åkesson och alla ni andra. Jag förnekar inte att det finns problem i vårt land, jag har kavlat upp ärmarna förut och är beredd att göra det nu och för alltid. Jag tänker kämpa för Sverige, för mitt hemland, för den svenska flaggan och den svenska nationalsången. Extremister, om de så är islamister eller rasister, ska bekämpas. Extremism tar sin yttring i våld när en enig identitet kraschar. Motmedlet är svenskheten, stoltheten av att tillhöra ett av världens bästa länder. I Sverige är vi enade i att vara svenskar, om inte annat så ska vi bli det igen.
Nuri Kino skriver om något mycket viktigt – att återerövra svenskheten som positivt begrepp. Här tror jag våra invandrade bröder och systrar kan vara en stor hjälp. De är stolta svenskar och hissar den svenska flaggan. De politiskt korrekta svenskarna hukar och nedvärderar sig själva.
Detta gör folk förbannade och Sd är tyvärr det enda parti som pratar om svenskhet och att vara stolt. Det är inget mindre än en skandal att de är ensamma om detta.