Johan Ingerö skrev tidigare idag en briljant text om Stellan Skarsgårds engagemang för de rödgröna:
Demokraternas förbannelse under lång var att deras politik enbart riktade sig mot bidragsberoende grupper, och deras huvudsakliga kommunikationskanal var kändisar som var och en på egen hand hade kunnat sätta upp räkningen för hundratalet sociala insatser på sina platinakort. Den som befann sig mitt emellan hade inget att hämta, precis som hos dagens Socialdemokrater.
Om man upplever att ens etos är tomt bör man rannsaka sig själv, helst innan man försöker fylla det med kändisar. Annars kommer man lätt att uppfattas som en smula otydlig och oseriös – vilket för övrigt råkar vara Mona Sahlins stora problem.
Så ärligt talat, hur stor nyhet är det egentligen att sossarna har raggat upp ytterligare en kändis? I Hollywood har man ju råd med deras skatter.
Men de rödgröna verkar inte ha lyssnat på det örat. Först lanseras Stefan Holm som rödgrön idrottsminister. Sen kommer den stora kanonen: Mikael Wiehe med musikerkollegor slår på SvD Brännpunkt ett slag för ett klasslöst samhälle: “Sverige håller på att slitas sönder“
Mikael Wiehe, som nyss klämde norrländska skattebetalare på 60 000 surt förvaltade slantar.
Nu vänder det!!! Eller inte.
PS: Noteras kan att flera av mina favoritartister finns med på listan: Nina Ramsby och Hederos & Hellberg. Man kan inte vara briljant på alla plan!