Den fjärde augusti skrev Per Gudmundson på SvD Ledarsidan om ett nytt akademiskt verk om Reepalu-affären:
I uppsatsen The Reepalu Affair as a Paradigm of Swedish Leftwing Antisemitismförsöker Mikael Tossavainen, forskare vid Stephen Roth Institute for the Study of Contemporary Antisemitism and Racism vid universitetet i Tel Aviv, förklara det.
Tossavainen identifierar tre av Reepalus tankefigurer – att jämställa sionism med antisemitism, att göra judar kollektivt ansvariga för Israels handlingar, samt att antyda att en israelisk lobby styr medierna – som klart förankrade i en antisemitisk tradition. Vidare menar Tossavainen att denna tradition förvaltas av en vänster som i sitt motstånd mot Israels politik inte förmår göra upp med det unkna tankegodset. Ju längre ut till vänster, desto värre är det, men liknande argumentation smyger sig inte sällan in i den bredare vänstern.
Detta betyder dock inte att Reepalu är antisemit, ett uttryck man ska vara försiktig med för att inte urholka dess betydelse.
Reepalu gick längre än andra i sina attacker, och visst använde han antisemitisk retorik. Jag tror inte heller att Reepalu hatar judar, men han är väl förankrad på yttre vänsterkanten i Israelfrågan och han är en slugger som inte ger sig. Liksom vänstern i allmänhet attackerar han sina motståndare med grövsta möjliga svartmålning. I frågan om Israel/Palestina blir då resultatet antisemitisk retorik.
Gudmundson ställer frågan om vänsterns retorik är farlig för Malmös judar, och svaret är självklart ja. När vänsterns auktoritära användande av antisemitiska tankefigurer möter den klassiska antisemitismen bland Malmös arabiska minoritet blir resultatet att deras tänkande legitimeras. De får stöd i sina fördomar, och kan trappa upp antisemitismen.
Följaktligen har vi nu sett en bombattack mot Malmös synagoga.
Men problemet är större än Malmö. Samma mönster ligger bakom Aftonbladets antydningar om att israeliska soldater skördar palestinska pojkar på organ. Lyssna in en vänsterpartist på vilken debatt som helst om mellanöstern så får du fler exempel.
Vänstern i Sverige är inte antisemiter. Men effekten av deras antisemitiskt inspirerade retorik blir ändå hat mot judar. Så vad är egentligen skillnaden?
Läs hela rapporten här.