Sexköpsutredningen ett beställningsverk

Sanna Rayman skriver om utredningen om sexköpslagen:

Redan direktiven antydde att utredaren inte behövde bemöda sig om att undersöka om sexköpslagen verkligen är/var en bra idé. Snarare skulle Anna Skarhed utreda hur bra den var och om den behövde skärpas och spetsas för att bli, ehrm, ännu bättre.

Rayman har upptäckt att utredningen inte hittat särskilt mycket fakta som stöd för sitt beställningsverk:

Således borde jag inte vara förvånad när jag över internet tar del av en pressträff som bjuder på idel ordvändningar av typen “Svårt att få några exakta uppgifter, kan vi inte ge”, “jag tror ärligt talat inte” och “svårt att få fram exakta siffror, men mycket tyder ändå på”. I alla fall där utredningen är vag – och det verkar av pressträffen att döma vara många fall – erbjuds vi höjdarargument om “människor på fältet som vi pratat med säger”.

Rayman berättar vidare:

När jag nu bläddrar igenom utredningen – som föreslår skärpta straff – noterar jag även att en fyra sidor lång “berättelse” har inkluderats som bilaga under rubriken “En berättelse”. Texten inkom till utredningen i stället för svar på den enkät (besvarad av totalt 14 personer) man skickat ut till organisationerna PRIS och Rose Alliance och är en text som även har publicerats på Ungdomsmottagningens hemsida.

Här berättar en kvinna som hamnade i prostitution i unga år berättar om sitt mycket sorgliga öde. Jag vill på inget vis förringa denna kvinnas upplevelser. Verkligen inte. Men jag förstår inte vad den gör i en statlig utredning med uppdrag att utvärdera hur en viss lagstiftning har fungerat. Den bidrar bara till den redan starka känslan av att hela utvärderingen är ett svagt case som behöver kryddas med tragiska livsöden för att kunna drivas i mål. (min fetstil)

Sexköpslagen är en abolitionistisk lag, man strävar efter att utrota fenomenet prostitution. Detta mål är omöjligt att uppnå, eftersom fenomenet prostitution alltid kommer finnas. Om man försöker göra det svårt att sälja sex kommer det ofrånkomligt att slå mot de som säljer sex.

Den väg man borde välja är harm reduction. Staten ska bekämpa trafficking och våldtäkt, inte vissa “felaktiga” former av sex.

Läs även Blogge Bloggelitos utmärkta inlägg om detta politiska beställningsverk.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.