Via Liberati läser jag Nathan Shachars artikel på Newsmill om sexköpslagen. Artikeln gör upp med sexköpslagens korrumperande effekt kring mediebevakningen (när sänder kvällspressen ut sexsäljare i jakt på ett bra knäck?) och föreställningen om sexköpslagens påstådda effektivitet.
Sedan gör Shachar ned regeringens “utredning” om sexköpslagen:
Direktiv till utredarna, med justitiekanslern Anna Skarhed i spetsen, var försedda med en kuriös, fantastisk brasklapp: Eventuella ledsamheter i den studerade verkligheten fick inte resultera i någon omprövning av lagen. Den fick i praktiken status av grundlag.
Så går det till hos Fidel Castro och Robert Mugabe: Först ett dekret mot något förhatligt fenomen; därpå en beställd summering som förklarar att det hela utfallit till allmän belåtenhet, i enlighet med Ledarens oändliga godhet och framsynthet.
Denna har tidigare sablats ned ur ett vetenskapligt perspektiv på SvD Brännpunkt: Tvivelaktig rapport om sexköp.
Se även Camilla Lindberg på henes blogg: Sexköp, sexköp, sexköp hela dan. Camilla skriver där om hur sexköpsfrågan debatterades under Almedalen:
Jag insåg att det kommer dröja innan vi kan debattera sexköpsfrågan på ett konstruktivt och sakligt sätt.
Men Camilla har fel. Jag har följt debatten kring sexköp under flera år och jag måste säga att jag häpnar när jag ser utvecklingen under de senaste veckorna. Skamstämpeln kring sexköpsfrågan är på väg bort, och när den är borta blir det oerhört svårt att förklara varför vi ska ha denna morallag.
Oerhört spännande.
Se även Helena von Schantz.