I Axess utmärkta Almedalennummer skriver Johan Lundberg om kritiken mot Axess och Ayaan Hirsi Ali. Det är en mycket läsvärd artikel, och den har följts av flera debattinlägg på Expressen.
Axess vill starta en kulturdebatt kring islam och vad religionen står för idag, och har därför publicerat Ayaan Hirsi Ali. Men detta har lett till att Dilsa Demirbag-Sten och Sakine Madon kritiserat Axess och Hirsi Ali.
Kortfattat kan man säga att debatten går ut på att Hirsi Ali och Axess tolkar islam av idag och kritiserar detta. Demirbag-Sten m fl går då ut och säger att alla kan tolka islam på olika sätt och antyder islamofobiska tendenser hos Axess och Hirsi Ali. Sista inlägget av Dilsa Demirbag-Sten här.
Både Johan Lundberg och Dilsa Demirbag-Sten har en förmåga att feltolka varandra. Beklagligt för debatten.
Johan Lundbergs linje är att liberalerna i Sverige har accepterat vänsterns syn på begreppet islamofobi. Jag delar Lundbergs slutsats i detta.
Jonathan Leman har en viktig poäng när han skriver om vikten av att hålla en gemensam linje i synen på antisemitism och islamofobi. Men jag tycker att han och Expo drar gränsen för snävt.
Religion måste kunna kritiseras, även på ett hårt sätt som är kränkande för religiösa. När man använder islamofobibegreppet för snävt blir det ett sätt att stoppa viktig kritik mot religion – och i slutändan används tolerans för att gynna intolerans.
Islam är en oreformerad religion motsvarande kristendomen innan upplysningen. Jag är oerhört glad att Axess för en kulturdebatt kring islam i upplysningens anda.