Fred i Mellanöstern skriver om Carl Bildts problematiska hållning till Iran.
Statsministerns relativt sparsamma utrikespolitiska uttalanden förstärker bilden av Bildt somensamt rådande över den linje Sverige driver internationellt.
Oavsett politisk hemvist skulle nog de flesta svenskar instämma i att Bildt har utrikespolitisk erfarenhet och ett brett kontaktnät, vilket bidragit till att han syns och hörs mer i internationella sammanhang än de flesta tidigare svenska utrikesministrar. Det är på många sätt positivt, men endast så länge han stödjer demokrati, fred och mänskliga rättigheter.
Den senaste tidens affärer rörande Lundin Petroleum, samt det underdåniga vänslandet med den turkiska regeringen som står Hamas och Iran nära – samtidigt som Bildt brutit med Israel – har inte precis tjänat Sveriges intressen. Inte heller palestinierna lär ta Bildts åsikter på allvar så länge de vet att han inte har en fungerande relation till Israel. Kritiker misstänker att utrikespolitiken i själva verket formas i enlighet med Bildts helt personliga agenda.
Bildt har drivit en starkt israelkritisk linje, som går emot allianspartiernas vilja. Men man varit tyst, eftersom Bildt är en tung och erkänt skicklig politiker.
Men det är som sagt inte bara i Israelfrågan Bildt har halkat snett. Av någon anledning ömmar Bildts hjärta för Iran. Fred i Mellanöstern:
Bildt försvarade fuskvalet som återförde Mahmoud Ahmadinejad till makten för ett år sedan som ”genuint”. Han väntade också i 198 dagar (!) innan han fördömde regimens blodiga våld mot demokratidemonstranterna. När FN:s Säkerhetsråd nyligen röstade för nya sanktioner mot mullaregimen pga det misstänkta kärnvapenprogrammet valde Bildt att på sin blogg kritisera beslutet. Han motsatte sig också EU:s beslut i juni att utforma nya sanktioner som, trots det, väntas antas på måndag.
Om alliansregeringen blir omvald är det dags för en “shake-up” på utrikesministerfronten. Vi kan inte längre ha en utrikesminister som driver en hemmasnickrad israelfientlig och diktaturvänlig linje.
Låt Carl Bildt gå vidare till ett drömjobb inom FN, där hans ömmande känslor för diktaturer kan blomma ut till fullo.