Månad: juli 2010

Publicerat

Debatt kring ground zero mosque

I New York Times står det idag om det växande motståndet mot “Ground Zero Mosque”, planerna på att bygga en stor moské nära Ground Zero på Manhattan:

An influential Jewish organization on Friday announced its opposition to a proposed Islamic center and mosque two blocks north of ground zero in Lower Manhattan, intensifying a fierce national debate about the limits of religious freedom and the meaning of the Sept. 11 terrorist attacks.

The decision by the group, the Anti-Defamation League, touched off angry reactions from a range of religious groups, which argued that the country would show its tolerance and values by welcoming the center near the site where radical Muslims killed about 2,750 people.

But the unexpected move by the ADL, a mainstream group that has denounced what it saw as bigoted attacks on plans for the Muslim center, could well be a turning point in the battle over the project.

Idén bakom centret är bra, tanken är att skapa en mötesplats mellan religioner. Men om arrangörerna menar allvar med att vilja skapa dialog och bygga broar är det helt fel plats att bygga moskén på.

Attackerna mot World Trade Center gjordes av radikala muslimer, och dessa radikala muslimer skulle se byggandet av en sådan moské som en enorm seger över USA.

Namnet i sig är också anmärkningsvärt, Cordoba House syftar på Cordoba i Spanien när det var under muslimskt styre. Det brukar ofta nämnas att i Spanien var det religiös tolerans när muslimerna styrde, men “juryn är fortfarande ute” om man säger.

Se t ex Wikipedia om debatten om behandlingen av icke-muslimer i Al-Andalus. Såvitt jag kan utläsa var det samma visa som annars under islam, icke-muslimer är dhimmi = andra klassens medborgare utan fullständiga mänskliga rättigheter.

I ljuset av detta känns Cordoba House vid Ground Zero relativt stötande. Se den finkänslige Pat Condell om ämnet.

Uppdatering: Dn skriver om ämnet och har mer eller mindre översatt artikeln rakt av utan att ge cred till NY Times’.

Publicerat

”Abbas vill inte ha fred”

Bloggaren Elder of Ziyon skriver om turerna kring fredsförhandlingarna i mellanöstern. Han menar att det inte har skett någon förändring i Mahmoud Abbas position, trots att det framställs i medierna som att han pressats av arabländerna att gå med på förhandlingar.

Elder of Ziyon menar att hela fredsprocessen från palestinska ledarskapets sida är en “smoke screen”:

The fact is that Palestinian Arab statehood was never the goal. Palestinian Arab nationalism was never a positive movement for the liberation of a people. Since its inception, it has been a reaction and a weapon against Zionism and Jewish self-determination, not a desire to see a Palestinian Arab nation emerge. The idea that Jerusalem is a necessity for such a state proves the point – if a people yearn for freedom, they should eagerly accept a state being handed to them. Only if the goal of the state is to weaken and ultimately destroy another state does this entire farce make any sense.

A people yearning for independence would pressure their leadership to accept that independence as quickly as possible, not to wait for years for more and more concessions. A people yearning to be free would be working on real state-building. They would be demanding that their brethren be released from the UN-administered camps in their very midst. They would be insisting that their people who are stuck in neighboring countries be either given equal rights in those host countries – or allowed to emigrate into their “promised land.”

None of this is happening. Instead, the world is sidetracked and distracted by these silly games of “direct talks” and “written guarantees” which are simply smokescreens for the fact that Palestinian Arabs have been screwed by their own and other Arab leaders for decades. They were pawns in 1948 and they are no less pawns today, for the exact same reason – to enable the Arab nation to pressure, weaken and ultimately destroy Israel.

För mig är det tydligt att Mahmoud Abbas och Fatahs ledarskap inte strävar efter fred. De är inte demokrater, och vill inte sitt folks bästa. Framför allt vill de gynna sig själva.

Elder of Ziyon har också skrivit om en opinionsundersökning som visar att det palestinska folket inte är intresserade av fred om inte “rätten att återvända” uppfylls. Rätten att återvända innebär att alla palestinier som fanns på israeliskt territorium samt deras ättlingar ska få “återvända” till Israel. Det innebär att Israel upphör att existera som judisk stat.

Klarsynt skrivet av Elder of Ziyon. Som jag tidigare har sagt håller Abbas och det palestinska ledarskapet freden i sina händer. Om pressen ökade på dem skulle fredsprocessen kunna komma igång.

Idag vinner Abbas och andra på att obstruera fredsprocessen och se världen öka pressen på Israel.

Publicerat

De glömda palestinierna II

Danny Ayalon skriver i Washington Journal om hyckleriet kring flottiljerna som skickas mot Gaza, till exempel från Libanon:

A couple of years ago, a Palestinian refugee camp was encircled and laid siege to by an army of tanks and Armored Personnel Carriers. Attacks initiated by Palestinian militants triggered an overwhelming response from the army that took the life of almost 500 people, including many civilians. International organizations struggled to send aid to the refugee camps, where the inhabitants were left without basic amenities like electricity and running water. During the conflict, six U.N. personnel were killed when their car was bombed. […]

While most will assume that the events described above took place in the West Bank or Gaza, they actually took place in Lebanon in the summer of 2007, when Palestinian terrorists attacked the Lebanese Army, which struck back with deadly force. The scene of most of the fighting was the Nahr al-Bared refugee camp in Northern Lebanon, which was home to the Islamist Fatah al-Islam, a group that has links with al Qaeda.

Som jag skrivit tidigare är palestiniernas situation i Libanon inte det minsta intressant för världens palestinavänner.

Today, there are more than 400,000 Palestinians in Lebanon who are deprived of their most basic rights. The Lebanese government has a list of tens of professions that a Palestinian is forbidden from being engaged in, including professions such as medicine, law and engineering. Palestinians are forbidden from owning property and need a special permit to leave their towns. Unlike all other foreign nationals in Lebanon, they are denied access to the health-care system. According to Amnesty international, the Palestinians in Lebanon suffer from “discrimination and marginalization” and are treated like “second class citizens” and “denied their full range of human rights.” […]

In view of the worsening plight of the Palestinians in Lebanon, it is the height of irony that a Lebanese flotilla is organizing to leave the port of Tripoli in the next few days to bring aid to Palestinians in Gaza. According to one of the organizers, the participants are “united by a feeling of stark injustice.”

I fallet med skeppen från Libanon till Gaza blir hyckleriet plågsamt tydligt. Men i grund och botten finns samma hyckleri i det mesta av västvärldens anti-israeliska engagemang.

This attitude exposes the dishonesty of the whole flotilla exercise. Whether it is from Turkey, Ireland or Cyprus, those that participate in these flotillas reek of hypocrisy. There are currently 100 armed conflicts and dozens of territorial disputes around the world. There have been millions of people killed and hundreds of millions live in abject poverty without access to basic staples. And yet hundreds of high-minded “humanitarian activists” are spending millions of dollars to reach Gaza and hand money to Hamas that will never reach the innocent civilians of Gaza. […]

The latest flotilla preparing to leave from Lebanon fully exposes not only the hypocrisy but the danger of these provocative vigilante flotillas. The Lebanese flotilla, whose organizers claim injustice while ignoring the dire human rights situation of the Palestinians in Lebanon, amply demonstrate that these flotillas have nothing to do with humanitarian concerns and everything to do with delegitimizing Israel.

Publicerat

Växande tysk antisemitism

Elder of Ziyon citerar en artikel ur der Spiegel:

It was supposed to be a carefree festival in Sahlkamp on the outskirts of the northern German city of Hanover. Billed as an “International Day” to celebrate social diversity and togetherness, the June celebration included performances by a multicultural children’s choir called “Happy Rainbow” and the German-Turkish rap duo 3-K. Music from Afghanistan was also on the program.

But then the mood suddenly shifted.
When Hajo Arnds, the organizer of the neighborhood festival, stepped onto the stage at about 6:45 p.m. to announce the next performance, by the Jewish dance group Chaverim, he was greeted with catcalls. “Jews out!” some of the roughly 30 young people standing in front of the stage began shouting. “Gone with the Jews!”

The voices were those of children — voices full of hate, shouted in unison and amplified by a toy megaphone. Arnds, the organizer, was shocked. He knew many of the children, most of them from Arab immigrant families in the neighborhood.

A social worker, Arnds tried using the tools of his profession — words — to save the situation. But his words were met with stones, thrown at the stage by people taking cover in the crowd. One of the stones hit a female Chaverim dancer in the leg, resulting in an angry bruise.

Så oerhört skrämmande att se sådana händelser i Tyskland.

Der Spiegel skriver något om bakgrunden till attacken:

TV productions like the Iranian series “Zahra’s Blue Eyes,” broadcast into the living rooms of immigrant families in Germany, only add to the problem. The program is based on a horror story in which a fictitious Israeli general has doctors remove the eyes of a Palestinian girl so that they can be transplanted into his blind son.

Such propaganda apparently serves as a breeding ground for anti-Jewish sentiments among poorly integrated members of the immigrant community — sentiments which can quickly explode into violence

Här i Sverige har vi liknande skräckhistorier, men här berättas de från vår största dagstidnings kultursidor.

SKMA rapporterar om antisemitiska attacker på öppen gata i Stockholm, också här från förövare med arabisk bakgrund. Också i Jewish Forward skrivs i reportaget om Malmö hur judar förföljs på samma sätt.

Publicerat

Mer ”etnisk rensning” på Västbanken

Jag har tidigare skrivit om hur Expressen anklagat Israel för “etnisk rensning” när man rev en by. HonestReporting har skrivit om andra påstådda fall av “etnisk rensning”.

It had all the elements that the foreign press in Israel could have hoped for – a mass eviction accompanied by the destruction of homes, a large Israeli police presence, the potential for confrontation and, even better, the fact that those being evicted belong to the Arab minority within Israel.

So it was that CNN, BBC, AFP and the LA Times saw fit to cover the demolition of an unauthorized Bedouin settlement in the Negev region. Indeed, irrespective of the rights or wrongs of the issue, such scenes are never pleasant and involve some level of human suffering. The foreign media, however, based on the quotes of non-governmental organizations, managed to portray a complex story in very black and white terms.

Writing in The Guardian’s Comment is Free, notorious anti-Zionist academic Neve Gordon, not even bothering to address the wider context of the demolition, even went as far as to state that he

suddenly understood how far the state is ready to go to accomplish its objective of Judaising the Negev region; what I witnessed was, after all, an act of ethnic cleansing.

HonestReporting citerar Jerusalem Post

In the statement, the ILA [Israel Lands Authority] said that residents first “invaded” the area in 1998, were soon evicted, and returned a year later.

The ILA said residents had been asked to rent the land for agricultural purposes for NIS 2 per dunam (0.1 hectare), but “they refused to pay and continued to infiltrate the land year after year.”

After an eviction notice was issued in 2003, the residents filed a petition that made its way to the High Court of Justice.

While the petition was being heard, the residents “continued to infiltrate and squat on state-owned land, and in fact expanded their infiltration through constructing illegal and unproved buildings, crudely trampling on the law,” the ILA said.

In 2007, the Beersheba Magistrates’s Court dismissed residents’ request for a delay in implementation of the eviction orders and ruled that residents were “infiltrators repeatedly seizing state land after being evicted.”

There are tens of thousands of illegal structures in Beduin communities in the country, and several thousand more are built each year; far more than the number the state manages to demolish. Many of these settlements lack basic services, with residents living “off the grid” and not paying municipal taxes.

Den beduinska byn är alltså illegal, de som bor där vägrar betala hyra och fortsätter bygga ut. När Israel river byggnaderna blir de anklagade för etnisk rensning av svensk liberal press.

Vidare om den etniska rensningen:

  • Israel is currently building 13 new villages or towns for the Negev Bedouin.

  • The government of Israel has allocated more than NIS1 billion for the benefit of this population.

  • The State of Israel is offering far-reaching benefits to Bedouin who leave the dispersion and move into permanent villages.

Är detta samma ärende som Expressen tidigare skrev om?

Publicerat

Ingen rödgrön rätts- eller utrikespolitik

På SvD Brännpunkt skriver idag företrädarna för alliansens rättspolitik som svar på Thomas Bodströms artikel.

Att Bodström ensam svarar på vår debattartikel, utan att ge en antydan av rödgröna besked, manifesterar hur det rödgröna samarbetet ser ut i rättsfrågor. Det existerar inte.

Socialdemokraterna vill skärpa straffen för våldtäkt, skriver Bodström. Hans kollegor i Vänsterpartiet vill emellertid istället sänka straffen för alla grova brott, genom att villkorligt frige fängelsedömda efter bara halva strafftiden. Miljöpartiet har å sin sida varit emot alla straffskärpningar för grova våldsbrott och upprepad brottslighet som Alliansregeringen under mandatperioden genomdrivit. Hur en rödgrön påföljdspolitik i slutändan skulle se ut kan man bara spekulera om.

Man vet inte så mycket om vänsterns rättspolitik, förutom att de vill släppa mördare och våldsverkare fria snabbt.

Ett annat område där det råder oenighet är utrikespolitiken. Mona Sahlin har valt att belysa den genom sitt besök i Afghanistan. Aftonbladet:

Samtidigt som de borgerliga är överens om att svenska soldater ska stanna kvar i Afghanistan är splittringen total bland de rödgröna.

Vänsterpartiet vill dra hem soldaterna genast, Miljöpartiet senast 2014. Medan S hittills inte velat tala om någon tidsgräns.

Mona Sahlin lovar besked innan valet om Afghanistan. Frågan är om det blir en lika bra “uppgörelse” som den om baserna? Där är vänstern överens, men ändå har partierna olika syn på vad det innebär att vara överens.

Publicerat

Cameron attackerar Israel

I the Guardian kan man idag läsa att David Cameron under ett besök i Turkiet attackerat Israel och kallat Gaza ett “fångläger”.

Melanine Philips kommenterar:

For let’s get this clear: Britain’s Conservative Prime Minister has lauded a Turkish Islamist regime which sponsored an act of terrorism which came close to a declaration of war, while he condemned its victims for defending themselves against the attack. And this from the leader of a country which itselfis the Islamists’ principal target and recruiting ground in the west. Far from defending Britain and the west, Cameron is on his knees to their enemies while unleashing the furies upon their strategic ally.

And those furies are raging at home too. As I have previously observed, there is now in Britain a pre-pogrom atmosphere against Israel. Never mind the Guardian — just look at the comments on Conservative Home to see the hideous face of British bigotry, a hysteria that Cameron’s inflammatory remarks will have done much to stoke even further.

1940 this most definitely is not. Weep for Britain. It has just become even more unsafe – and British politics a lot more disgusting.

På samma sätt som Philips skriver om Storbrittanien känner jag för Sverige. Under Ship to Gaza blev känslan av “pre-pogrom atmosphere” oerhört stark. På samma sätt som David Cameron driver på den utvecklingen agerar Carl Bildt i Sverige.

Publicerat

Vänsterns ”uppgörelse” om utrikespolitiken

Sanna Rayman har bloggat om de rödgrönas syn på den gemensamma uppgörelse de har kring utrikespolitiken.

Apropå min bloggpost igår om den rödgröna utrikespolitiken får jag ett mejl från en läsare som, då uppgörelsens innehåll var på tapeten, mejlade samtliga av de rödgröna partierna och frågade vad de egentligen menade eftersom buden och tolkningarna av uppgörelsedokumentet lät så olika från olika håll.

Intressant nog fick han nästan ett mer sammanhållet budskap från respektive partis brevsvarare än vad vi normalt får när vi tar del av partiledarnas och talespersonernas versioner.

Kortfattat: Vänstern och Miljöpartiet menar att alla USAs militärbaser ska läggas ned. Socialdemokraterna menar att bara de med kärnvapen ska läggas ned.

Rayman kommenterar:

Frågan är varför Mona Sahlin och Urban Ahlin fortsätter att säga att överenskommelsen bara handlar om kärnvapen. Det står inte så i dokumentet och MP och V är uppenbart inte av den uppfattningen. Inte ens Socialdemokraternas brevsvarare verkar helt på det klara med vilket som gäller.

Och jag som alltid har trott att själva innebörden i ordet överenskommelse är att man måste vara överens…

Publicerat

Stoppa syndikalisternas utpressning

På SvD Brännpunkt skriver idag Harald Ullman (s), Kristina Alvendal (m) och Berns VD Yvonne Sörensen Björud om utpressningen som syndikalister ägnar sig åt utanför Berns:

Utpressning och organiserade trakasserier mot företagare sker allt som oftast i det tysta. Med hot om skadegörelse eller våld försöker kriminella ligor tvinga till sig pengar. Polisen arbetar målmedvetet och framgångsrikt mot denna typ av brottslighet. Nu har en ny typ av utpressningssituation sett dagens ljus genom att syndikalister blockerar ingångar till företaget och skrämmer anställda och besökare. Aktioner av detta slag har tidigare skett i bland annat Malmö, Solna och Stockholm.

Som förevändning för sitt agerande säger sig syndikalisterna driva en facklig strid. Men arbetsgivare och de fack som Berns slutit kollektivavtal med är överens. Syndikalisterna har krävt 1,4 miljoner kronor för att avbryta trakasserierna. Detta är inget annat än utpressning av den sort som den organiserade undre världen bedriver.

Visst är detta utpressning. Men det får inte den behandling det förtjänar av rättsväsendet:

Sedan 2008 arbetar Rikskriminalpolisen, Säkerhetspolisen och Brottsförebyggande rådet samlat mot den organiserade brottsligheten. Arbetet styrs av Samverkansrådet mot organiserad brottslighet. I nio särskilda aktionsgrupper arbetar tvåhundra poliser med att bekämpa utpressning och trakasserier. Blockaderna mot arbetsplatser där motiven varit att tvinga till sig pengar bör tydligt falla under detta arbete. Vi kräver att Samverkansrådet utreder syndikalisternas agerande och att de samverkande myndigheterna agerar lika oavsett vilka förevändningar utpressarna har.

Om blockadvakterna istället haft på sig emblem från ökända organisationer i den undre världen hade samhällets bemötande varit ett annat. Vi tycker att det är oacceptabelt att samma typ av illegala handlingar bemöts olika av samhället beroende på vilket tryck som sitter på tröjorna.

Den etablerade fackföreningsrörelsen borde agera kraftfullt mot syndikalisterna. Varför accepterar man att syndikalisterna svärtar ned svensk fackföreningsrörelse?

Publicerat

TT: Raketer mot Israel

Jag såg ett anmärkningsvärt TT-telegram på DN.se för några dagar sedan:

Fyra raketer har skjutits från Gazaremsan mot södra Israel under helgen, meddelade en israelisk militärtalesman på söndagen. Ingen av dem orsakade några skador.

Sedan början av året har omkring 90 raketer eller granater skjutits mot södra Israel.

Den främsta orsaken till Israels anfall mot den Hamaskontrollerade Gazaremsan i december 2008 var att framtvinga ett slut på beskjutningen. Omkring 1 400 palestinier och 13 israeler dödades i det 22 dagar långa kriget.

Ett år av lugn följde, men på senaste tiden har beskjutningen från Gazaremsan satts igång igen.

Jag har sett ett sådant telegram en gång förut, när Hamas formligen öste raketer in över Israel. Det var precis innan Gazakriget.

Normalt sett väntar TT och västliga medier tills Israel attackerar de som skjutit raketerna. Då rapporterar man, vilket får Israel att se ut som den aggresiva parten.

Är detta början på en seriös nyhetsrapportering från TTs sida eller ett symptom på en svår nyhetstorka?