Mattias Gardell, som var ombord på det turkiska fartyget, har nu intervjuats. Så här säger han:
Israelerna begick överlagda mord. Det var kommandosoldater med lasersikten. Två människor dödades med skott i pannan, en sköts i bakhuvudet och en i bröstet. Flera av de dödade var journalister. Jag såg en av kropparna och hörde många samstämmiga vittnesmål, säger Mattias Gardell i telefon från Istanbul till TT
Såvitt jag kan förstå såg alltså Gardell inget själv, utan återger andrahandsinformation. Så här säger han vidare:
Den turkiska hjälporganisationen IHH ville kunna visa att allt verkligen hade gått rätt till. Och jag vill verkligen understryka att det helt och hållet rörde sig om en fredlig, humanitär hjälpinsats
Fred i Mellanöstern har sammanställt ytterligare information om organisationen IHH:
Turkiet genomförde 1997 en räd hos IHH där man hittade sprängämnen. Den tidigare regeringen i Turkiet bannlyste IHH från hjälparbete 1999. Islamistgruppen ingår i en saudisk organisation som finansierar terrorister, enligt Weekly Standard. En fransk terroristdomare fann att IHH var en viktig kugge i det sedermera misslyckade ”millenium”-terrorangreppet mot Los Angeles flygplats 1999, samt att flera av IHH:s medlemmar var på väg till bl.a. Afghanistan för att ansluta till jihadister där. Noah Pollak skriver att Israel borde gå till diplomatisk motoffensiv mot den nya turkiska regimens finansiering av terrorister(båten betalad med kommunala pengar samt stöd till IHH).
Och vidare från SvD Ledarbloggen:
Att medarrangören, den turkiska organisationen IHH, inte skulle hålla sig till konfrontativt ickevåld borde Ship to Gaza ha förstått. Organisationens kopplingar till terroriströrelserna Hamas och al Qaida är väl kända. Om nu inte filmklippen där IHH, inför avfärden från Cypern, skränade antisemitiska slagord räckte som indikation på vartåt det barkade.
Men med detta har Ship to Gaza haft överseende, precis som vänsteraktivister i alla tider har haft överseende med våldsverkare i de egna leden. Det kan ha sin förklaring i den svajiga synen på demokrati som delar av Ship to Gazas ledning har. Ett exempel:
IHH ingår i den inflytelserika imamen Yusuf al-Qaradawis terrorlistade insamlingsorganisation Union of Good. Hans politiska mål är en gudsstat. Han har åtskilliga gånger legitimerat terrorhandlingar med sin religiösa tyngd. Hans inställning till judar är väl känd:“Genom historien har Allah skickat folk att straffa dem för deras korruption. Den senaste bestraffningen utfördes av Hitler. Genom allt han gjorde – även om de överdrev på den punkten – lyckades han sätta dem på plats.”
“Detta var deras gudomliga bestraffning. Ske Allahs vilja blir det de rättrognas hand som får göra jobbet nästa gång.”
Men, Qaradawi är ”en ledande ideologikonstruktör i den islamistiska mittfåran” som ”förordar flerpartidemokrati, fria val och begränsade mandatperioder”, enligt Ship to Gaza-aktivisten och religionsprofessorn Mattias Gardell (se hans Bin Ladin i våra hjärtan, Leopard förlag 2005).
Mattias Gardell tar på sig rollen som ett viktigt vittne, och då bör han få kritiska frågor. Vilka är Gardells bevekelsegrunder? Och vilkas vittnesmål återger han?
Gudmundson på SvD Ledarbloggen igen:
Att Gardell, som ju är syndikalist och därmed motståndare till parlamentarisk demokrati, har en grumlig syn på folkstyre må vara hänt. Det är han heller inte ensam om i Ship to Gaza, som har flera kända antidemokrater som affischnamn. Att aktivisterna i Ship to Gaza har haft svårt att dra gränsen mot de turkiska islamisterna är alltså begripligt.
Men man kan kräva bättre omdöme av alla dem som de senaste dagarna reservationslöst har uttalat sitt stöd till Ship to Gaza. Det faktum att Israel bär huvudansvaret för det skamliga blodbadet fritar på inget sätt Ship to Gaza från skuld.