Sydsvenskan har skrivit en oerhört viktig ledare om jakten på Lars Vilks:
Det pågår en människojakt i Sverige. Den som jagas är konstnären Lars Vilks.
I tisdags angreps han av en hatisk mobb under en föreläsning om konsten och yttrandefrihetens gränser på universitetet i Uppsala. Hans hemsida hackas gång på gång. Natten till lördagen försökte man bränna ner hans hus. Mordhoten är lika många som enahanda.
I denna stund tiger alltför många som borde tala tydligt.
Från statsminister Fredrik Reinfeldt (M) hörs inte ett knyst. […]
Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP), som borde bli bestört när en föreläsning på ett svenskt universitet stoppas med våld, har inget att bidra med.
Folkpartiets ordförande Jan Björklund är tyst. Maud Olofsson (C) är tyst. Göran Hägglund (KD) likaså.
Patetiskt att Alliansens ledare ser på när en konstnär jagas som ett villebråd i Sverige. Sydsvenskan fortsätter:
Dagen efter överfallet på Vilks gjorde Vänsterpartiet ett uttalande om angreppen på journalister i irakiska Kurdistan: ”Yttrandefrihet och tryckfrihet är demokratins grundpelare”. Om attackerna mot Vilks? Största möjliga tystnad.
Publicistklubben, som ser som sin främsta uppgift ”att slå vakt om tryckfriheten och yttrandefriheten” är mållös, dess ordförande Ulrika Knutson har tidigare valt att håna Lars Vilks.
Tidningsutgivarna, en organisation som hävdar att den ”kämpar för den svenska tryck- och yttrandefriheten” föredrar av allt att döma att kämpa i det tysta.
Tystnaden talar. Och mobben lyssnar även den. Nu testas gränser. Undfallenhetens gränser.
Ska Vilks behöva dö innan Sverige tar ställning?
Vilks hemsida är återigen hackad.