Recension Axess magasin nr 3 2010

Nu är jag framme i Stockholm och färdig med en första genomläsning av Axess Magasin. Det iögonfallande med tidningen är temat: impopulär populism. I detta tema märks intervju med Ayaan Hirsi Ali samt en text av Lars Vilks redan på omslaget.

Ledartexten av Johan Lundberg är brännhet: När provokationer faktiskt provocerar. Texten berör både Hirsi Ali och framför allt Lars Vilks och hans rondellhund. Konstvärldens avståndstagande mot Vilks provokativa konst drar ned byxorna på den fisförnäma konstvärlden som i sin självbild alltid försvarar provokationen.

På sidan 13 skriver Aron Lund en betraktelse över fezens uppgång och fall. Intressant och kärleksfullt.

Thomas Nydal skriver under vinjetten Frizon en intressant text om immigrationens England. Mycket läsvärt och en lätt dystopisk betraktelse över framtiden för England och islam. Hade gärna sett att Nydahl utvecklade sina tankar ytterligare.

Heléne Lööw har en intressant betraktelse om rasismen i Sverige som berör bland annat Sakine Madons text om muslimerna som förföljs i Södertälje. Axess hänger med i den digitala debatt som förs.

Per Svensson följer sedan med en lång och personlig betraktelse om sverigedemokraterna och journalisternas förhållande till dem. Mycket läsvärt.

Sedan dyker jag rätt på den hetaste intervjun – den med Ayaan Hirsi Ali. Hon intervjuas av Johan Lundberg. En härlig intervju där både Lundberg och Hirsi Ali tar ut svängarna.

Det som gör Hirsi Ali så kontroversiell är att hon, såvitt jag förstår, inte gör skillnad mellan islam och islamism. Den ståndpunkten kan man attackera, den är kontroversiell men den måste ändå anses vara legitim.

Såvitt jag kan se går inte Hirsi Ali över gränsen i denna intervju. Men hon sätter fingret på ett viktigt fenomen – vår oerhörda rädsla att kritisera islam.

Lars Vilks får inleda Kulturdelen med en text “Så drabbade fatwan mig”. En intressant text som pryds med tre bilder: Muhammed som rondellhund, en judesugga och Jesus som elefant.

Axess står upp för tryckfriheten genom att publicera Vilks och hans bilder. Oerhört glädjande.

Tidningen avslutas med en text om Iran och bomben av Jackie Jakubowski. Oerhört intressant. Och allra sist en kul text av Johan Hakelius.

Detta var alltså en första genomläsning. Mycket godis finns kvar – man fick nycket för sina 75 kr. Axess imponerar!

För att Neo ska nå framgång bör man försöka frigöra sig från Axess format. Här tror jag man vinner på att mer röra sig mot “lättsam” läsning som ändå är politisk. Som djuplodande kulturtidskrift ligger man efter Axess, som trots sin tunga kultursideprägel känns modern och uppdaterad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.