Corren skrev igår om vänsterpartiernas utrikesmanifest “En huvudlös utrikespolitik som skämmer ut Sverige”:
Visst är det oroväckande med ett regeringsalternativ som är oförmöget att mejsla fram en trovärdig gemensam politik, men kanske bör vi oroa oss mer för vad man faktiskt lyckas enas om.
I sitt gemensamma utrikespolitiska manifest från den 17 februari i år, En rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder slår de rödgröna samarbetspartierna fast att “En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.”
Detta är inte något obskyrt dokument framtaget av en perifer arbetsgrupp i ungdomsförbundet eller något avlägset partidistrikt. Det är en gemensam utrikespolitisk valplattform som diskuterats och godkänts på partiledarnivå.
Viktigt inlägg av Corren. Vänsterpartiernas politik framstår som direkt verklighetsfrånvänd. Man skulle kunna tro att manifestet var skrivet av oförsonliga ungkommunister. Men icke. Detta är vänsterpartiernas utrikespolitiska vision för Sverige.
Jan Björklund och Fredrik Malm skriver om samma ämne på Newsmill:
I en tid när vi behöver fördjupa våra ansträngningar tillsammans med världens mest inflytelserika stater för att möta klimathot, ekonomisk oro och säkerhetspolitiska risker – då väljer Mona Sahlin att gå till val på en diplomatisk frontalkrock med USA. Inget förslag från oppositionen är så obegripligt som detta
Det är tydligt för var och en vad det är som inspirerar vänsterpartiernas utrikespolitiska manifest. Det är socialism och USA-hat av bästa kommunistiska modell. Det är Lars Ohly och gammelkommunisterna i Vänsterpartiet som håller i taktpinnen.
Är det någon som tror att Sveriges ställning i världen skulle stärkas med Lars Ohly som utrikesminister? Med vänsterpartiernas utrikespolitiska manifest känns det rimligt att Ohly skulle få det förtroendet.
Det är skrämmande att se hur verklighetsfrånvända vänsterpartierna är. Det vore katastrofalt för Sverige om deras politik blev verklighet.