Hirsi Ali misstolkas

Jag har nu följt upp mitt tidigare inlägg om Ayaan Hirsi Ali och hennes framträdande i Axess Magasin. Jag har tittat på sändingen i Axess Play samt läst Hirsi Alis debattartikel om förbud mot minareter. I artikeln jämför hon minareter med hakkors.

Ayaan Hirsi Ali anser att islam och islamism är samma sak, samt att islam inte går att reformera. Det är en hård ståndpunkt, och extremt kränkande mot islam. Sakine Madon och Dilsa Demirbag-Sten menar nu att Ayaan Hirsi Ali gått för långt.

För det första handlar det om jämförelsen mellan minareten och hakkorset. Hirsi Ali menar att minareten är en symbol för när moskén går från en plats för tro till en politisk rörelse – islamism. Det är en extrem åsikt men jag kan förstå hur hon resonerar. Islamism är lika illa som nazism, enligt mig. Jag vet inte om hon har rätt i sin syn på minareter men jag hör gärna på diskussionen.

För det andra: I inslaget på Axess får Hirsi Ali frågan om hon tror att islam går att reformera (09.21 in i inslaget). Hon menar att detta tar alldeles för lång tid, och det kanske inte är möjligt. Hon vill att vi i väst ska konvertera troende muslimer till att acceptera upplysningen. Om vi inte lyckas med detta tycker hon att vi kanske till och med (maybe even) kan vädja till kristna att omvända muslimer till kristendomen. Hon menar att detta är mer effektivt än att reformera islam.

Tyvärr måste jag säga att både Dilsa och Sakine misstolkar Hirsi Ali, som jag skrev i förra inlägget. Dilsa menar i Expressen att Hirsi Ali “kräver” att muslimer ska omvändas till kristna. Det har inte jag sett i någon av de inslag jag citerat här.

Demirbag-Sten antyder också att Hirsi Ali skulle ha blivit religiös (“Vad hände med hennes tidigare ateism?”) Det måste också ses som en mycket snäv tolkning av Hirsi Alis uttalanden.

Det som Ayaan Hirsi Ali menar är att det är bättre om människor tror på kristendomen, som är en personlig tro, än att de tror på islam, som enligt henne är ett politiskt system som inte fungerar med demokrati.

Det är svårt att invända mot att religiösa kristna som accepterar demokrati är bättre än religiösa muslimer som vill införa sharialagar. Även om jag tycker det låter rätt puckat att be kristna frälsa muslimer.

Sakine Madon antyder att Hirsi Ali och Dick Erixon skulle vilja utplåna all muslimsk tro. Det har jag inte heller sett något av. Hirsi Ali vill se att moskén ska vara en plats för tro, inte för politik.

Madon och Demirbag-Sten menar att Hirsi Ali kollektiviserar muslimer. I viss mån är det såklart ofrånkomligt att detta görs, när man kritiserar islam. De har inte angett några särskild exempel för detta, och jag har själv inte sett något jag reagerat på. Men jag är öppen för att lyssna.

Hirsi Ali menar att islam inte går att reformera, och att minareten är en symbol för när islam går från en tro till ett politiskt system – islamism. Om Sakine Madon och Dilsa Demirbag-Sten tycker att Hirsi Ali har fel i sin analys av islam och minareterna tycker jag att de ska ta debatten.

Det jag ser nu är att Hirsi Alis ord misstolkas och att debatten stängs. Det är förståeligt, för Ayaan Hirsi Ali uttrycker sig mycket hårt. Men det är beklagligt, för såvitt jag kan se är hon korrekt och fokuserad på religionskritik.

Hirsi Ali svartmålar islam, och hon kan mycket väl ha fel. Men var har vi kommit när liberaler rycker ut för att brännmärka hårda kritiker av religion?

Som liberal försvarar jag alla människors rätt att tro på vad de vill. Jag står för muslimers rätt att utöva sin tro. Men jag tror det är oerhört viktigt att vi diskuterar och kritiserar islam på samma sätt som vi diskuterat andra religioner. Och detta kan inte ske om debattörer brännmärks som “islamofober”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.