Av en slump kom det sig att jag gick till Blodbussen i Mjärdevi för ett tag sedan och gav blod. Istället för tjusiga tubsockor med blodgivartryck tog jag en bok: Huset på Arlozorovgatan av Simon Kudrischoff.
Boken handlar om ett hus på Arlozorovgatan (nu blev ni förvånade) i Tel Aviv. Där bor ett antal olika människor.
- Nathan är en ung man som är oerhört sexuellt frustrerad. Hans kompis Udi får massor med tjejer, han får ingenting. Men på jdate.com har han hittat en religiös tjej som heter Pnina som han ska ragga upp. Problemet är bara att han inte är särskilt religiös, men skam den som ger sig.
- Under honom bor Assaf, som är en framgångsrik författare. Han störs varje natt av Nathans högljudda onanerande. Hans fru heter Leah och han älskar henne över allt annat.
- Yisraela är judinna från Etiopien. Hennes man Samuel har dött i en bilolycka och nu är hon ensam.
- Yair är en fullkomligt värdelös poet som jobbar som pizzabagare. En dag ska han bli känd.
Boken berättar också historien om den verklige karaktären Haim Arlosoroff som medverkade till att rädda många judar från Tyskland, men blev mördad av judiska extremister för att han förhandlat med tyskarna.
Boken växlar mellan de olika karaktärerna i korta kapitel. Kudrischoff är en oerhört skicklig författare som lyckas gestalta de olika karaktärernas personlighet på ett oerhört gripande sätt. Särskilt kul att läsa är Yairs dåliga dikter. Det krävs något särskilt av en författare för att kunna gestalta en riktigt dålig skribent.
Boken gestaltar på ett härligt sätt livet i Tel Aviv och Israel. Jag känner inte till mycket om israelisk kultur men för mig känns boken som en bra illustration av israeliskt kynne och kultur. Man blir sugen på att besöka Tel Aviv när man läser boken.
Det sämsta man kan säga om boken är att den är så kort. Men underbart är kort, sägs det…