FN attackerar yttrandefriheten

Elder of Ziyon rapporterar att FNs råd för mänskliga rättigheter fortsätter att attackera yttrandefriheten:

The UN Human Rights Council on Thursday narrowly passed a resolution condemning Islamophobic behaviour, including Switzerland’s minaret building ban, despite some states’ major reservations. […]

The resolution also “expresses deep concern … that Islam is frequently and wrongly associated with human rights violations and terrorism.”

USAs FN-ambassadör, Eileen Donahoe, var kritisk:

“We cannot agree that prohibiting speech is the way to promote tolerance, because we continue to see the ‘defamation of religions’ concept used to justify censorship, criminalisation, and in some cases violent assaults and deaths of political, racial, and religious minorities around the world,” she said.

“Contrary to the intentions of most member states, governments are likely to abuse the rights of individuals in the name of this resolution, and in the name of the Human Rights Council,” added the US envoy.

FNs råd för mänskliga rättigheter har en majoritet av länder där som kränker mänskliga rättigheter. Bland annat finns en mängd arabstater där. Dessa religiösa diktaturer använder nu FNs råd för mänskliga rättigheter som en plattform för att tysta kritik. (Detta har FNs generalsekreterare tidigare kritiserat.)

Detta är en naturlig konsekvens av att alla världens länder får sitta med och bestämma i FN, trots att närmare hälften av dessa är diktaturer. Det är som att sätta 50% brottslingar i riksdagen och tro att något bra ska komma av det.

Gripande Uppdrag Granskning

Har nu på morgonen sett Uppdrag Gransknings reportage från Bjästa. Jag har hamnat lite på defensiven i och med de massiva reaktionerna, och funderat om det handlar om en vinkling. Men såvitt jag kan bedöma handlar det här om ett genuint, sakligt gräv som avslöjar en oerhörd skandal och masspsykos i lilla Bjästa.

Det har kommit en del pikanta uttalanden efter Uppdrag Granskning, särskilt detta från skolchef Anders Fager.

Anders Fager använde ordet “överbeskyddande” när han pratade om Linneas mamma och hennes kamp för dotterns trygghet på skolan.
– Vi fick bort att de kommenterade och att de kanske gjorde gester och tecken åt henne. Och där kanske man hade kunnat accepterat att man fick ner det på den nivån. Längre kom vi inte, vi kunde inte få dem att sluta titta och snegla. […]

– Om det varit en annan förälder kan jag lova att det här inte hade gått så långt, sa han.

I Uppdrag Gransknings reportage vittnar skolans rektor och personal på fritidsgården om hur de inte “tagit ställning” för vare sig flickan eller pojken. Skolan har alltså inte ställt sig bakom rättssamhället, och på så sätt legitimerat den stora ryktesspridning som fanns.

Att i detta läge gå ut och kritisera flickans mamma känns oerhört magstarkt, för att inte säga direkt stötande.

I denna tragedi finns det dock också hjältar. När vuxna, skolan och kyrkan svek och vägrade ta ställning mot våldtäktsmannen gjorde Amanda Ögren, 15 skillnad. Hon tog kontakt med den våldtagna flickan och stöttade henne när många andra svek. Aftonbladet intervjuar henne och här finns Amandas blogg.

Summa summarum verkar det som att Uppdrag Granskning gjort ett fantastiskt jobb och det känns oerhört viktigt att detta har uppmärksammats.

Se programmet här.

Nordkorea har Earth Hour jämt

Earth Hour dygnet runt, året runt
Earth Hour dygnet runt, året runt

Ikväll firar det politisk korrekta etablissemanget Earth Hour. Då ska man släcka ljuset för att “skicka en signal till politikerna“. Johan Norberg har skrivit mycket bra om detta.

Människans största hot är bristen på elektricitet. I sina studier om ”ekologiska fotavtryck” pekar WWF ut länder som Haiti, Afghanistan och Kongo som föredömen. Det är också länder där folk dör för att de inte har elektricitet. Det gör att de inte kan driva pumpar som ger säkert vatten, och gör att de måste elda inomhus för att tillreda maten, vilket ger ödesdigra lung- och andningssjukdomar. Byar i Bangladesh med elektricitet har 35 procent lägre barnadödlighet än de utan. 100 barn dör varje dag i landet därför att Earth Hour är ett kroniskt tillstånd för dem.

Vi ska därför inte lösa miljöproblemen genom att begränsa energitillgången. Det är inte heller det mest effektiva. Vi behöver i stället bättre teknik och grönare energikällor, som solkraft. Det begriper nog även WWF, kungen och regeringen. Så synd då att de ägnar sig åt patetiska kampanjer som antyder att lösningen är problemet och att problemet är lösningen.

För er som inte nöjer er med Earth Hour finns även Caveman Week på fejan:

If we are to truly solve the problems of global warming today we need to take down the emissions for a whole week. That is why Caveman week was invented. From November 24 through to November 30 everybody should turn off everything at home and depart into the woods, and live in harmony with nature.

Of course no appliances are needed, cavemen never had any, and you should by no means light a fire since that will further destroy the planet with CO2. Just eat what nature offers you. Sure it will be cold and probably half of us will die, but it will be worth it because we all need to sacrifice everything to save the planet.

Och detta är ju summan i kardemumman – har vi människor rätt att existera på ett modernt sätt? Varför kan inte detta anses vara naturligt?

PS: Min partikollega i Kalmar, Sebastian Hallén, är också kritisk mot Earth Hour, och noterar att ett ännu större mörker sänker sig över staden idag när Mona Sahlin besöker staden.

Kontraproduktiv press mot Israel

Den senaste tiden har pressen på Israel varit större än vanligt från omvärlden. De aktuella husen som varit centrum för bråket ligger inte ens på ockuperad mark.

Charles Krauthammer skriver i Jerusalem Post om hur USA utifrån denna händelse har skapat en diplomatisk kris och frågar sig varför. Han skriver vidare om att Hillary Clinton nu uttalat sig och menat att Israel måste visa att de är allvarliga med sina fredssträvanden:

Israel? Israelis have been looking for peace – literally dying for peace – since 1947, when they accepted the UN partition of Palestine into a Jewish and Arab state. (The Arabs refused and declared war. They lost.) Israel made peace offers in 1967, 1978 and in the 1993 Oslo peace accords that Yasser Arafat tore up seven years later to launch a terror war that killed a thousand Israelis. Why, Clinton’s own husband testifies to the remarkably courageous and visionary peace offer made in his presence by Ehud Barak (now Netanyahu’s defense minister) at the 2000 Camp David talks.

Arafat rejected it. In 2008, prime minister Ehud Olmert offered equally generous terms to Palestinian leader Mahmoud Abbas. Refused again.

IN THESE long and bloody 63 years, the Palestinians have not once accepted an Israeli offer of permanent peace, or ever countered with anything short of terms that would destroy Israel.

Debatten kring Israel och Palestina går ut på att Israel granskas skoningslöst och pressas skoningslöst. De palestinska ledarnas handlingar granskas inte, de förtigs i bästa fall. Men det händer även att högt uppsatta politiker hjälper till att skönmåla de palestinska ledarna.

Elder of Ziyon skriver om de intressanta följderna av de arabiska ländernas krigföring mot Israel.

Starting and losing a war has consequences in every part of the world except for one. Since 1967, the world – and “international law” as interpreted by most – is fixated on the idea that the Arabs can start all the wars they want against Israel. If they lose, international pressure will ensure that the previous status quo can be returned to, so there are no consequences for losing.

De palestinska ledarna har fortfarande inte gett upp sin kamp om att förstöra Israel. Se Palestinian Media Watch. Men västvärlden har skygglapparna på och fortsätter att sätta press på Israel. Det är bisarrt.

Dick Haas spekulerar kring om USAs linje är att skrämma Israel genom att villkora USAs stöd vid en eventuell kärnvapenattack mot Israel. Men konsekvensen av detta kan bli att Israel på egen hand utlöser en attack mot Iran.

Efter Obamas förnedring av Netanyahu vid hans senaste besök i Vita Huset har nu 327 kongressledamöter skrivit ett brev till Hillary Clinton och bett henne att lösa krisen med Israel.

differences are best resolved quietly, in trust and confidence, as befits longstanding strategic allies. […]

A strong Israel is an asset to the national security of the United States and brings stability to the Middle East. We are concerned that the highly publicized tensions in the relationship will not advance the interests the U.S. and Israel share.

Obama har valt en farlig väg i sin vendetta med Israel. Pratet om hans vänskap med Israel ekar allt mer tomt.

När omvärlden har en såpass skoningslös syn på Israel och deras fredssträvanden känns det faktiskt tryggt att ha en ledare som Benjamin Netanyahu. Om USA blir lika skoningslösa som resten av väst finns det faktiskt ingen anledning att lyssna längre.

Poesi och kvinnokamp i Saudiarabien

Elder of Ziyon uppmärksammar en AP-artikel om hur en mycket modig kvinna, Hissa Hilal, i en poesitävling gjort uppror mot Saudiarabiens religiösa patriarkat:

Hissa Hilal, only her eyes visible through her black veil, delivered a blistering poem against Muslim preachers “who sit in the position of power” but are “frightening” people with their fatwas, or religious edicts, and “preying like a wolf” on those seeking peace. […]

Her poem was seen as a response to Sheik Abdul-Rahman al-Barrak, a prominent cleric in Saudi Arabia who recently issued a fatwa saying those who call for the mingling of men and women should be considered infidels, punishable by death.

But more broadly, it was seen as addressing any of many hard-line clerics in Saudi Arabia and elsewhere in the region who hold a wide influence through television programs, university positions or Web sites.

Kvinnokampen i Sverige och väst är fortfarande relevant, men här har de största hindren undanröjt.I tredje världen finns enorma insatser att göra – där är kvinnokampen en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter.

Oerhört viktigt att Hissa Hilal och hennes medkämpar i Saudiarabien får omvärldens stöd i sin kamp.

Ask måste be om ursäkt

Debatten kring Beatrice Asks förslag om uthängande av misstänkta sexköpare rullar vidare.

Sanna Rayman skrev igår ett briljant inlägg på SvDs ledarside: “En laglös justitieminister“.

Så även Mårten Schultz på Politikerbloggen – “De demokratiska grundvalarna hänger löst efter Asks utspel“.

Det är högst rimligt att kräva Beatrice Asks avgång efter hennes utspel. Hon har visat att hon fundamentalt har missförstått sin roll som justitieminister. Eller som politiker överhuvudtaget.

Fredrik Reinfeldt har gjort klart att inget förslag i linje med det som Ask förslog kommer läggas. Men det som Beatrice Ask måste göra är att ta tillbaka sitt uttalande och be om ursäkt.

Om inte det sker kan jag faktiskt acceptera ett drev – trots de allvarliga konsekvenser detta skulle få för alliansen. Så viktig är denna fråga.

Som Johan Ingerö dock påpekat är svenska journalister inte så intresserade av att justitieministern går emot rättstatens fundament. Vad är detta mot en obetald tv-avgift?

Usa döljer Fatahs terrorhyllningar

Dick Erixon tar upp hur Hillary Clinton har pressat Hamas under sitt tal för AIPAC.

Det är utmärkt att USA pressar Hamas – det borde hela världen göra. Men vad som är oroande är att USA spelar med i det politiska spelet som går ut på att utmåla Fatah som moderata och fredsvänner.

Men Elder of Ziyon har en kommentar om talet:

Israel Matzav points out that Hillary Clinton said this at the AIPAC conference:

When a Hamas-controlled municipality glorifies violence and renames a square after a terrorist who murdered innocent Israelis, it insults the families on both sides who have lost loves ones in this conflict.

In a very, very narrow sense, she is right. […]

But the naming of the square was purely a Fatah initiative and a Fatah celebration. Mughrabi was a Fatah terrorist. The entire episode was a damning indictment of Fatah – the party whose leader happens to be so-called “moderate” Mahmoud Abbas. Hamas has nothing to do with it

Hamas måste ta avstånd från våldet – men detsamma gäller Fatah. De hyllar terror precis lika öppet som Hamas, men deras budskap döljs av världens medier och politiker. Tyvärr även USA.

Stöd Kuba-kommunismens fångar

Martin Ängeby skriver på sin egen och Liberatis blogg om Kubas samvetsfångar:

Rörmokaren och människorättsaktivisten Orlando Zapata Tamayo dog den 24 februari i ett fängelse ute på landet i provinsen Camaguay på Kuba. Han dog efter 85 dagar av hungerstrejk. Han hade inga barn eller fru, men han har en relativt ung mamma som sörjer honom, och hundratals demokratiaktivister på Kuba. Zapata var 42 år gammal och dömd till 25 år i fängelse för “respektlöshet” och motstånd mot regimen.

Samma dag som Orlando Zapata dog besöktes Kuba av Brasiliens president Ignacio Lula da Silva. Ha sa inte ett ord om Zapatas död eller mänskliga rättigheter. Många politiska ledare väljer att tiga, också här i Sverige.

Visst stämmer det att många tiger om Kuba. Men det är värre än så – i Vänsterpartiet finns många högt uppsatta som hyllar Kuba.

Bland annat sitter Eva Björklund från Svensk-Kubanska föreningen i Vänsterpartiets partistyrelse. Svensk-Kubanska är regimens förlängda arm i Sverige och har en stark ställning inom Vänsterpartiet.

Att ha Eva Björklund i partistyrelsen är ett hån mot Orlando Zapata och de andra politiska fångarna på Kuba.

Stöd SILC i deras arbete för Kubas samvetsfångar.

Fatah: Hamas överger ”motståndet”

Elder of Ziyon bloggar om hur Hamas fått en skopa ovett sedan de uttalat sig mot raketattackerna den senaste tiden. Nu får de kritik från olika terrorgrupper, men även av Fatah.

I en Google Translate-översättning från Feras Press kan vi läsa om hur Fatahs talesperson Fayez Abu Eita anser att Hamas sviker “motståndet”. Elder of Ziyon sammanfattar:

A Fatah spokesman, Fayez Abu Eita, accused Hamas of abandoning terror (“resistance”) in order to maintain its hold on power. He said that the people elected hamas to be their leaders because they were shooting rockets into Israel, but unfortunately the treasonous Hamas has done a 180 degree turn and now is campaigning against the rockets.

Den moderata rörelsen Fatah anklagar alltså Hamas för att de inte står bakom terrorverksamheten mot civila i Israel.

Fatah är en stor mottagare av svenskt bistånd. Självklart måste lämpligheten i detta ifrågasättas.

Beatrice Ask förbrukar sitt förtroende

Vår justitieminister Beatrice Ask har varit väldigt anonym. På sista tiden har hon kommit ut i rampljuset, vilket heller inte känns bra. Först kom förslaget om drogtest av barn, och nu har hon fullständigt ballat ur:

På ett seminarium i riksdagen i torsdags om prostitution, sadeBeatrice Ask att omgivningen bör få veta om någon är misstänkt för sexköp.

– Jag skulle kunna tänka mig att ha väldigt grälla färger på kuvertet och skicka hem till folk som var misstänkta för detta, sade hon. […]

Till Aftonbladet säger hon att idén med grälla färger kanske inte var så bra. Men hon står fast vid principen.

– Rent praktiskt kanske man inte kan ha färgade kuvert, men vi måste visa vilka de är och låta människor i deras omgivning få veta, säger Ask till Aftonbladet.

Justitieministern vill alltså att människor som är misstänkta för brott aktivt ska hängas ut. Det innebär i princip att man avskaffar rättsstaten.

Hanna Wagenius skriver på Aftonbladet debatt:

Poängen med ett rättssamhälle är att personer ska dömas inför en domstol där rättssäkerhetsgarantierna är uppfyllda – inte av en uppretad folkmobb. Idén om att hänga ut misstänkta, vare sig det rör sig om att använda en specifik färg på kuverten eller någon annan metod är en återgång till medeltiden och för tanken till de skampålar som förr stod på kyrkbacken.

Hur går man vidare som justitieminister efter en sådan här groda? Och när man inte ens verkar inse att det är en groda?

Visst är det som SvD Ledarbloggen skriver att detta helt ohotat är mandatperiodens knäppaste uttalande, dessutom i ett mycket känsligt läge för Alliansen. Katastrof är ordet.

Andra som skrivit: Hax, Liberati, Inslag.se.