I dagens Aftonblad har Mathias Sundin och Johnny Munkhammar en slutreplik till Vänsterpartiets Mats Einarsson och hans “totala demokrati”:
I det nu gällande partiprogrammet står inte bara det Mats Einarsson nämner, som högre skatter. Där krävs också avskaffande av ägandet av produktionsmedlen, såväl det samhälleliga som det privata, vilket ska ersättas av gemensam förvaltning och gemensamma resurser.
Alla företagare blir av med sina företag och staten tar över. Politiker ska styra vad som ska produceras och för vem. Det kallas planekonomi och har prövats i en rad länder. Av dagens länder är det Kuba och Nordkorea som har gått längst på den vägen.
Intressant nog försvarar Einarsson partiets totalitära demokratisyn.
Visst är det intressant. Av partitaktiska skäl har Lars Ohly och vänsterpartiet slutat kalla sig för kommunister. Men deras politik är kommunistisk. Och den vill Mona Sahlin släppa in till maktens köttgrytor.
Mathias Sundin kommenterar:
Mona Sahlin är beredd att göra det Erlander, Palme, Carlsson och Persson vägrade – att släppa in kommunister i regeringen.
Ett historiskt och potentiellt ödesdigert beslut för Sverige.