Månad: januari 2010

Under ett par dagar har Ilmar Reepalus åsikter gett stor genklang i svensk debatt, men även internationellt. Malmös ledande socialdemokrat har gett uttryck för åsikter som mycket väl kan anses vara antisemitiska.

Den 28:e var Ilmar Reepalu stursk och stod för allt han hade sagt. Texten hade blivit godkänd av honom, enligt Skånskan.

Men nu är det annat ljud i skällan. I en artikel i Sydsvenskan börjar Reepalu slå till reträtt.

Här är ett axplock av vad Reepalu skriver:

När Skånska Dagbladet för nästan två veckor sedan intervjuade mig om min Israelkritik, använde jag ordet sionism på ett felaktigt sätt.[…]

Antisemitismen är en styggelse. Jag har aldrig vid något tillfälle kollektivt skuldbelagt judar. Jag anser att det är fullständigt oacceptabelt att judar i Malmö ska trakasseras eller ställas till svars för vad staten Israel gör i Gaza. Vi har alla ett ansvar att bete oss anständigt mot varandra.

Det är ju faktiskt fel, Reepalu ansåg att judiska församlingen i Malmö hade ett ansvar för förföljelserna mot dem. För mig är det ett klockrent exempel på kollektiv skuldbeläggning av Malmös judar.

Såvitt jag kan se anser fortfarande Reepalu att judarna i Malmö bör etablera kontakt med “rätt” grupper och att det var rimligt att han uttryckte sig på det sättet.

Skånskan skriver också om artikeln, Reepalu vägrar ge kommentarer dit. Han hävdar nu att han blivit feltolkad och felciterad – och här står alltså ord mot ord. Skånskan har intervjun bandad så det lär vara ganska enkelt att gå till botten med detta.

Det verkar som att Ilmar Reepalu blivit tagen i örat av någon från högre ort. Detta har alltså lett till att Ilmar Reepalu nu tvingats erkänna förekomsten av antisemitism i Malmö, och att det är ett problem att den finns.

Det är ett första steg att Reepalu nu har erkänt förekomsten av antisemitism. Men märk väl att detta har skett under protest och troligtvis press från högre ort. Det säger något om hur allvarligt läget är i Malmö.

Det finns alltså fortfarande anledning att gå med i fejangruppen “Sahlin måste ta avstånd från Reepalu“.

Idag har mängder av reaktioner framkommit på Ilmar Reepalus förringande av antisemitismen i Malmö. Fred i Mellanöstern har en mycket bra sammafattning här.

Paulina Neuding beskriver briljant på Expressens sida 4 vad det hela handlar om:

När judiska församlingen anordnade en manifestation för fred och ”medlidande med alla civila offer” på Stortorget, möttes man av en våldsam motdemonstration. Först flög en glasflaska genom luften, och när sedan en slangbomb skickades rakt in i den judiska gruppen beslutade polisen att evakuera. Demonstranterna flydde, medan barn sprang efter dem med mobiltelefoner för att rapportera tillbaka in i motdemonstrationen vart ”judarna” var på väg. […]

Därmed ställer den tilltagande antisemitismen i Malmö en fråga på sin spets som inte bara är avgörande för Sverige, utan för en stor del av Europa: Hur slår vi vakt om liberala värderingar i mötet med en stor invandring från en ickeliberal, eller snarare antiliberal del av världen? Ilmar Reepalu har gett sitt svar på den frågan.

Svenska kommitén mot antisemitism har reagerat i ett pressmeddelande och Dilsa Demirbag-Sten har skrivit en debattartikel på Newsmill.

Adam Cwejman, ordförande för LUF, påpekar det viktigaste i en artikel på Newsmill “Tar Sahlin avstånd från Reepalus uttalanden?“

Frågan är om detta är framtidens socialdemokrati vi skådar. En socialdemokrati som populistiskt i sin strävan efter att blidka israelkritiker offrar demokratiska principer. Fram till idag använde sig endast populister av kollektivt skuldbeläggande. Socialdemokratin i Malmö anmäler intresse. Vad säger Mona Sahlin om Reepalus uttalande, tar hon tydligt avstånd?

Det som händer i Malmö är att trakasserierna mot judar ökar, och att stadens ordförande vägrar att se denna utveckling. Istället väljer han att skuldbelägga judarna själva för förföljeserna samt likställa deras strävan efter ett eget land med rasism.

Det är antisemitism vi ser, med en ledande socialdemokrats goda minne. Reepalu vet vad han gör, för det är precis som Dick Erixon skriver – Sverige accepterar antisemitism. Reepalu bara flyttar gränsen en liten bit från mainstream, vilket inte gör hans handlande mindre anmärkningsvärt eller skrämmande.

Självklart måste Mona Sahlin ställas till svars. Socialdemokraterna är medskyldiga till judeförföljelserna i Malmö.

Gå med i gruppen på facebook: “Sahlin måste ta avstånd från Reepalu“!

PS: Skandalen ger internationell genklang – Elder of Ziyon skriver: “Really bad antisemitism in Malmo, Sweden“.

PS2: Gunnar Hökmark kräver att Ilmar Reepalu måste be om ursäkt och judiska centralrådet kräver att Ilmar Reepalu tar hoten på allvar.

Idag intervjuas Ilmar Reepalu i Skånskan angående antisemitismen i Malmö. Han lyckas där med att jämföra antisemitism och sionism, samt att göra judarna ansvariga för judehatet i Malmö:

Har du övervägt att offentligt säga att Malmö inte accepterar antisemitism. Eller är det kontroversiellt?
– Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda. […]

– Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.

UNT kommenterar:

Antisemitism betyder hat mot judar och kan ta sig uttryck i diskriminering på olika plan eller i betydligt värre saker.

Sionism betyder strävan att återupprätta det judiska folkets nationella existens i sitt gamla hemland och kan ta sig uttryck i kulturellt och politiskt arbete på många plan. Den kan förenas med alla tänkbara politiska och religiösa uppfattningar i övrigt och strider inte på något sätt mot tanken på en tvåstatslösning Israel/Palestina.

Faktum är att den också är fullt förenlig med tanken på en binationell stat och den förutsätter, lika litet som, andra nationella rörelser, någon diskriminering av andra. Det finns rasister som är judar, men tanken att det judiska folket har rätt till en nationell existens är inte mer rasistisk än andra nationella strävanden. Hur är det möjligt att en person på Reepalus politiska nivå inte klarar av så elementära distinktioner?

UNT är väl naiva – självklart klarar Ilmar Reepalu av skilja mellan antisemitism och sionism. Han vet precis vad han pratar om. Och det han gör är att medvetet elda på de antijudiska stämningar som finns i Malmö.

Ilmar Reepalu får hållas med sina antisemitiska uttalanden – Mona Sahlin reagerar inte. När ska hon ställas till svars?

Anser hon också att judiska församlingen skickar fel signaler när de manifesterar för Israels rätt att existera? Och att de på så sätt är skyldiga till trakasserierna mot dem?

Se även Annika Beijbom, Sakine Madon och Madeleine Sjöstedt.

På Axess blog finns ännu en bra text av Anna Ekström om Aftonbladet och organstöldsanklagelserna:

Ur del ett, Boströms text och fotografi, kan enbart två empiriska fakta utläsas: den amerikanske rabbinen från 2009 och soldaterna från 1990-talet är judar, och den unge palestinske mannens kropp har blivit obducerad. Dessutom kan man konstatera att författaren påstår sig ha hört att människor misstänker organstöld. […]

Del två i Aftonbladets serie kom till stor del som en ickenyhet. Gammal rapportering om den israeliske patologen Yehuda Hiss’ verksamhet är lättillgänglig och bör ha varit känd på Aftonbladets redaktion före “avslöjandet”.[…]

Det går helt enkelt inte att utifrån fakta göra någon som helst koppling mellan avsnitt ett och två i organserien.

Men på Aftonbladet envisades man alltjämt med att serien handlar om palestiniern som offer och den israeliske juden eller juden i allmänhet – gränsen är luddig – som förövare.