Fred i Mellanöstern går i en lång bloggpost genom vad som hänt i mellanöstern på senaste tiden, och tar upp en mycket viktig kolumn: Alltid ett skäl att tacka nej av Mats Skogskär i Sydsvenskan.
En palestinsk stat bestående av Västbanken och Gaza med östra Jerusalem som huvudstad är vad palestinierna erbjudits av Israel och avböjt. Mer än en gång. Senast i september 2008.
Den senaste tiden har bilden av det erbjudande Israels förre premiärminister Ehud Olmert då gav den palestinske presidenten Mahmud Abbas kompletterats med en rad nya detaljer.
Enligt Jerusalem Posts nätupplaga, som i sin tur hänvisar till uppgifter i den israeliska TV-kanalen Channel 10 i tisdags, rådde i stort sett enighet mellan parterna om vilka områden i nuvarande Israel som skulle överlämnas till palestinierna i utbyte mot de större israeliska bosättningarna på ockuperad mark.
Israel skulle annektera 6,5 procent av Västbanken. Den blivande palestinska staten skulle, efter landbytet, få en yta motsvarande 99,3 procent av Västbanken och Gaza före sexdagarskriget 1967.
I en intervju i The Australian för två veckor sedan konstaterade Olmert att Israel på så sätt skulle kunna behålla de stora bosättningar som utgör förorter till Jerusalem, vars östra del skulle bli huvudstad i en palestinsk stat.
”Även om jag var övertygad om att Jerusalem, historiskt och känslomässigt, alltid kommer att vara det judiska folkets huvudstad, så var jag redo att dela staden”, sade Olmert.
Västbanken och Gaza skulle enligt förslaget förbindas med en tunnel under palestinsk kontroll. I erbjudandet till Abbas ingick också att Israel, som en symbolisk gest, skulle ta emot 5 000 palestinska flyktingar.
Huvuddragen i Olmerts erbjudande har varit kända en längre tid och bekräftades i allt väsentligt av Abbas i en intervju i Washington Post i slutet av maj. Som förklaring till att budet – av allt att döma det förmånligaste någon palestinsk ledare fått – avvisades sade Abbas:
”Klyftan var för stor.”
Se mer detaljer i Haaretz.
Agerandet minner om hur Arafat hanterade Camp David Summit. Israelerna lade fram ett mycket generöst erbjudande, vilket förkastades av Arafat som istället utlöste den tredej intifadan. Världen fördömde p.. nej, som vanligt fördömde man Israel.
Det finns inga incitament för palestinska ledare att ta initiativ till fred. Världen skuldbelägger och demoniserar Israel oberoende av vad palestinierna gör.
Det är som jag tidigare har sagt, palestinska ledare är hindret för fred i Mellanöstern.