För några år sedan kollade jag igenom West Wing eller Vita huset som programmet heter i Sverige. Där lärde jag mig mycket om politik. Ibland känns det som att Reinfeldt och hans stab inte har sett programmet.
Den senaste tidens sjukförsäkringsdebatt är rätt anmärkningsvärd. Att det ska löna sig att arbeta är regeringens käpphäst. Tidigare använde sossarna sjukskrivningar som ett sätt att dölja arbetslöshet. Alliansen har ändrat på det, som Anna Dahlberg så förtjänstfullt visade igår.
PJ Anders Linder skrev en rätt bra krönika igår: “De försiktiga generalernas kris“. Reinfeldt har helt enkelt ställt sig över den svenska debatten under sitt halvår som ordförande. Under tiden har sossarna som vanligt pumpat på. Och i sjukförsäkringsdebatten har de fått en önskefråga med en önskemotståndare: Christina Husmark-Persson har fått tala i Reinfeldts ställe.
Cristina Husmark Pehrsson hade behövt mycket mer hjälp av sin statsminister för att få styr på diskussionen. Nu hade hon inte auktoritet nog att dämpa överdrifterna på egen hand utan nidbilderna fick chans att sätta sig. När Försäkringskassan i torsdags rapporterade att de har gått igenom sin statistik, och att det inte är fler cancersjuka som får sin sjukskrivning avbruten efter sex månader idag än vad det var före regeringens reform, var ingen intresserad av att lyssna. En orättvis bild av sval inkompetens hade redan fått fäste.
Sossarna är ett idéparti med två idéer: Att ta makten och att sedan behålla den. I deras budget visar det sig att de har samma politik som Alliansen, vilket de har mörkat för journalisterna.
De kan gärna tänka sig att åter göra sjukförsäkringen till ett sätt att dölja arbetslösheten.
Det har pratats en hel del om att Alliansen behöver visa mer visioner. Visst kan det vara så, men jag tror inte det är det viktigaste. Alliansens politik är fortfarande kontroversiell, och valet nästa år ser ut att bli en repris av förra valets frågor.
Det som gäller för regeringen är att kommunicera. Tyvärr verkar man då och då lägga av med det. Som om att man nästan är lite för fin för att kommunicera om den tråkiga inrikespolitiken. Det är roligare att regera.
Då vinner sossarna.