Det staten skapar

Sofie Löwenmark skriver i Expressen om svenska statens goda öga till jihadism: Sverige är ett tryggt växthus för IS-terrorn

Att vi ligger i det europeiska toppskiktet av länder som har försett IS med flest rekryter per capita är känt sedan länge. Likaså fanns svensk inblandning i terrordåden i Paris och Bryssel. Sverige har i relation till andra länder en bristfällig terrorlagstiftning, vilket har resulterat i att landet kunnat fungera som ett tryggt växthus för denna typ av extremism. Ett växthus som dessutom allt för ofta har finansierats med skattemedel.

Johan Lundberg har i sin bok Ljusets fiender beskrivit hur akademiker och aktivister med stöd av skattemedel bedriver denna växthusverksamhet.

Detta är resultat av 68-rörelsens långa vandring in i den svenska jättestaten. Vänstern har styrt Sverige och fyllt upp departement med sina åsiktsfränder, som bidragsfinansierar sina vänner i olika vänsterföreningar som i sin tur påverkar staten.

Ett standardinslag i statsradion går i regel ut på att någon av dessa vänsterföreningar intervjuas som kommentar till någon vänsterpolitiker som kritiseras från vänster.

Det går runt och runt.

På samma sätt är det våld vi ser idag ett resultat av statens arbete. Vänsterakademiker ger ett ideologiskt försvar för våldet, som omfamnas av statstrogna journalister och i sin tur påverkar våldsverkarna.

Polisen är på samma sätt skolad i vänsteranda, det är dialog, förståelse, armband och kaffekokning som gäller. När de väl griper en kriminell finns förstående syltryggar till jurister som släpper de kriminella lösa igen.

Det går att stoppa utvecklingen om man vill, men etablissemanget vill inte. De har förståelse för våldet, men är framför allt så fångade i sin ideologi att de inte kan agera.

Borgerligheten är rent politisk socialdemokrater, och även värderingsmässigt. På samma sätt som de har lagt ned sina röster så att Stefan Löfven kan regera har de lagt ned sina borgerliga ideal.

Staten har designat utanförskapet genom miljonprogrammet, bidragssystemen har permanentat utanförskapet, och statspropagandan har pumpat på.

Årtionden av socialism har nått sin logiska slutpunkt – våld.

Vad fan kan man förvänta sig?

Vad fan får jag för skatten? Den frågan sprids nu genom cyberrymden tack vare Leif Östlings klarspråk i Uppdrag granskning.

Vad fan kan man som medborgare förvänta sig egentligen?

Tidigare trodde jag på ett samhällskontrakt, en tyst överenskommelse mellan förnuftiga politiker och medborgare som troget betalar in skatt och litar på myndigheter. Men det finns inget samhällskontrakt.

Den svenska staten byggdes upp av despoter som vid nittonhundratalets börja lämnade över makten till folkvalda. Dessa folkvalda gavs rätten att beskatta folk, och använde rätten för att göra sig attraktiva för omval. Så började resan mot dagens massiva stat.

Politikerna lyckas eller misslyckas att bli omvalda, och lämnar sedan över stafettpinnen till nästa omgång politiker som också ska bli omvalda. De gör sitt bästa för sig och sina partikamrater, sina vänner och sina åsiktsfränder.

Staten har växt fram i spontan process i syfte att få politiker omvalda. Den har svällt och fortsätter svälla. Det är en koloss på lerfötter som ger människor möjlighet att leva på andra.

Vi medborgare kan förvänta oss att politikerna kommer fortsätta agera som de alltid har gjort. De kommer höja skatterna, gynna sina partikamrater, vänner och åsiktsfränder.

Vi kan förvänta oss att de trogna tjänstemännen på stats-tv kommer fortsätta att hänga ut människor som de anser vara uschliga, som framgångsrika näringslivspersoner som Leif Östling.

Vi kan förvänta oss att staten kommer göra allt den kan för att driva in våra pengar så att den kan fortsätta sin verksamhet.

Vi kan tyvärr inte förvänta oss så mycket mer.

Läs även Fristad.

DDR och Sverige

På youtube finns en informationsfilm om DDR som visades för svenska skolbarn.
 

Det känns komiskt att se hur socialismen skönmålades för svenska skolbarn. Skrattet fastnar dock i halsen när man drar paralleller till dagens Sverige.

I DDR var hela ekonomin socialiserad. I Sverige är lite mer än hälften av ekonomin socialiserad. Sjukvården drivs i stort på samma sätt som i DDR, genom planekonomi.

I filmen får familjen köa för att få sin bil. I Sverige får du köa för att få din vård.

Visst är det också skrämmande att se hur barnen indoktrineras i skolan? Även där finns det paralleller till den svenska statliga skolan.

Som Anders Edwardsson berättar i En annorlunda historia grundades den svenska skolan av socialdemokraterna, i syfte att utbilda barnen att bli goda socialdemokrater. Det uttalade syftet finns inte längre kvar, men traditionerna lever vidare.


De får lära sig att FN är de bästa som finns, att den svenska välfärden är världsledande och självklart också den senaste upplagan av den statliga värdegrunden. Om föräldrarna inte skickar sina barn till skolan kommer staten att straffa dom, och till slut kommer barnen att dras till skolan vare sig de vill eller inte. (Detta beslut genomdrevs av Alliansen med Liberalernas Jan Björklund i spetsen.)

Socialdemokraterna har fortfarande kvar sin strävan att kontrollera samhället genom politiken. Steg för steg byggs lagarna ut genom statsmaskin, politiserad skola och lydiga borgerliga politiker.

Självklart är 60% socialiserad ekonomi bättre än 100%. Men varje del av statens socialisering är brutalt skadlig, och gör samhället lite tråkigare, lite gråare, lite ofriare. Staten strävar alltid efter att utöka sin storlek, och så sker också i Sverige även om ingen längre öppet pratar om socialisering.

Visst har vi det bra i Sverige, men är vi verkligen fria från galenskaperna i DDR?

Falskt samhällskontrakt, falska problemställningar

Sällan har väl statens inkompetens synts så tydligt nu i ljuset av Transportstyrelse-gate.

En rörelse spirar för att ställa saker och ting tillrätta. Genom att få in bra folk och en ny frisk rörelse ska saker och ting ställas tillrätta. Många tror just detta, att bra folk kan få ordning på staten. Partiet Medborgerlig samling är ett bra exempel på detta.

Men problemet med staten är så mycket djupare än att det kan lösas med kompetent folk. Problemet ligger i två fenomen – statens grund och statens geografiska omfattning.

Statens grund är tvång. Medborgaren underkastas statens makt, vare sig den vill eller inte.

En myt propageras, idén om ett samhällskontrakt, en överenskommelse mellan medborgaren och staten. Det är en falsk föreställning.

Det finns ingen ömsesidighet mellan staten och medborgaren. Statens ursprung är gamla despoters kontrollmakt. Gustav Vasa underkuvade mindre riken och införlivade i sin stora stat. Denna stat har levt och växt sedan dess.

När demokratin inträdde skapades illusionen av medbestämmande. Men medborgarens inflytande är minimalt. Vart fjärde år får medborgaren lägga sin röst och välja parti. Partierna gör vad de kan för att göra sig relevanta, och det vapen de har är beskattning.

Trygghetssystem efter trygghetssystem från det fria samhället har tagits över av staten och använts som argument för att motivera statens existens. Staten är fullständig oöverblickbar.

När vi hade grymma konungar som styrde Sverige visste vi i alla fall vem det var som piskade oss. Nu piskar vi alla varandra, med demokratin som vapen.

Staten är från första början moraliskt korrupt. Från detta växer naturligt korruption, som vi ser med all tydlighet i Sverige idag. Statens lögn om att den tar hand om oss alla är avslöjad.

Duktiga människor som kommer in i partisystemen kommer formas. Idag är medborgerlig samling glada och ideologiska. När de får makt kommer de formas i sina roller, påverkas av tjänstemännen och journalisterna och sakta brytas ned till broilers.

Det som kan lösa våra problem är decentralisering. Om Sverige bröts upp i de naturliga regioner som de en gång bestod av blir staterna mindre. Det blir plötsligt möjligt att överblicka ansvar, och det uppstår konkurrens mellan de mindre staterna. Det driver naturligt fram en minskning av staten. Vi ser en spirande rörelse i denna riktning när kommunerna börjar anställa ordningsvakter.

Viktigast av allt är att det samhälle vi lever i måste vara moraliskt. Vi skapar inte detta samhälle genom att gå in i den omoraliska staten och försöka rätta till. Vi skapar den genom att driva på för ett friare samhälle med det fria samhällets verktyg – att bygga något själva och peka ut det som är falskt och fel.

Islamism, staten och framtidens terror

David Wood har gjort en serie filmer om islam och i hans senaste film förklarar han varför konserter är ett perfekt mål för islamister:

Wood förklarar att jihadisten som utförde dådet i Manchester hade läst koranen och kommit fram till att musik är syndfullt, och att de syndfulla ska straffas. Följaktligen genomförde han sitt dåd.

Islamismens mål är världsherrevälde för islam. Islamisterna kämpar målmedvetet, steg för steg, och utökar sin makt. De har i västerländska stater hittat den perfekta bundsförvanten, då staterna i väst precis som islamisterna är fientligt inställda till västerländsk kultur och egentligen hela västerlandet som koncept.

Islamisterna har lyckats få lagstiftning på sin sida, och kritik av islam klassas numer som rasism och hets mot folkgrupp. Islamisternas mål är förstås att islam ska bli statsreligion, och de är faktiskt en god bit på väg.

Politikerna är on message om att islam är en fredens religion och att det bara är några få galningar som utför terror. Idag har vissa börjat prata om islamism, men helst undviker man ämnet helt. Det är vettlösa dåd, vi ska möta dom med kärlek och demokrati och kum-ba-ya.

Man pratar ofta om islamism, men begreppet är väl teoretiskt. Som David Wood enkelt förklarar finns uppmaningarna till terror rätt upp och ner i Koranen. Koranen ska tas som en helhet, allt gäller precis som det står.

Alla blir inte jihadister, men det beror inte på att islam är en fredens religion. Det beror på att budskapet i religionen är tvärs emot mänsklig natur, och det krävs en hel del jobb för att bränna bort civilisation från människor. Men det går till slut.

Ju mer islam som ett samhälle influeras av, desto mer terror. Islam är på frammarsch i västerlandet. Muslimska kvinnor föder fler barn än icke muslimska, de är självklart också mer mottagliga för islamism.

Lagarna gäller, myndigheterna pumpar ut pengar till islamistiska organisationer och islamisterna har självklart stöd från vänster inom medier och akademi.

Vi kommer få se mer terror i Sverige och i Väst. Terrorn är en ny normalitet, som våra politiker har bjudit in, stöttat och finansierat. Tänk på det nästa gång det smäller.