Sverige och staten som religion

I kommunistiska länder är religionen förbjudet, och kommunismen fungerar som en form av religion. Sverige är ett socialdemokratiskt land med till hälften socialiserad ekonomi, och många av elementen som finns i en kommunistisk stat.

På samma sätt som medborgare i en kommunistisk stat har svenskarna en tro på staten. Medborgarna formas här som där genom massiv statlig propaganda, i skolan, på statlig tv och genom de många myndigheternas påverkanskampanjer.

Mer och mer av samhället har snärjts in i statens nät. De politiska partierna är bidragsfinansierade och fungerar som en form av myndigheter. Tidningarna är bidragsfinansierade. Föreningarna är bidragsfinansierade.

Tron på staten tar sig många olika uttryck. Den mest grundläggande tron är att staten fungerar, att våra skattepengar går till något gott. Ren logik ger vid handen att tjänstemän som hanterar andra människors pengar inte kommer ha samma omsorg som om det vore deras egna pengar. När ingen har överblick över staten är slöseriet kassaskåpssäkert.

Man tror också att staten kan ta bort oönskade fenomen. Narkotika är till exempel farligt, därför ska staten ta bort det. Eftersom narkotika ska bort ska det vara olagligt att använda narkotika. Effekten av detta blir att polisen lägger otroliga resurser på brott utan offer.

Eftersom polisen har begränsade resurser kommer verkliga brott prioriteras ned. Rån, mord, inbrott och utpressning ska hanteras av samma polisorganisation som istället väljer att jaga välartade marijuanarökare.

Om bruk av narkotika avkriminaliserades skulle stora polisresurser frigöras, som HAX skriver.

Svenskar tycker att det är fel när män köper sex. Därför ska det vara förbjudet. Politiker har hjälpt till att hitta på sexköpslagen som lurar människor att tro att de faktiskt hjälper människor. Men prostitution kan inte förbjudas.

Resultatet blir att kvinnor som säljer sex pressas att ta risker. Och polisresurser slösas bort när poliser ligger på hotell och lyssnar på folk som har sex och kanske prasslar med sedlar.

Den lagstiftning som låter bra har ofta oönskad bieffekter. Det perfekta samhället kan inte planeras fram av politiker.

För mycket av den politiska debatten händer i en fantasivärld. Staten kan helt enkelt inte göra särskilt mycket bra, däremot kan den förstöra.

Förutom den svenska statstron finns också mängder med människor som lever av staten. Det bidrar till en enorm tröghet, och ett system som vill utöka sig själv. Statens möjligheter att öka skatterna är goda – medierna hejar på och uttaget är dolt för medborgarna.

Sveriges välstånd skapades när staten var liten, under 1900-talets början. På 70-talet började staten svälla och har fortsatt att växa sedan dess. Rörelsen fortsätter med oförändrad styrka, och självklara effekter.

Idag ser vi sönderfallet i den offentliga sektorn tydligare och tydligare. Men svenskar som är indoktrinerade kommer sannolikt fortsätta vända sig till staten för hjälp. Politiker, tyckare och föreningsmänniskor som är försörjda av staten kommer fortsätta att försvara den.

Vi är indoktrinerade att tro att Sverige är ett föregångsland, men vi är halvvägs till Venezuela. Och sannolikt på väg närmare och närmare deras öde.

Svenska moralpolisen slår till

I ett gammalt nummer av polistidningen intervjuas polisen Mikaela Kellner om sitt arbete i prostitutionsgruppen – “Många tar vi med brallorna nere”

Så här säger hon om de män som köper sexuella tjänster på nätet:

– Det ser ju så snyggt ut. Många köpare är övertygade om att de här tjejerna vet vad de håller på med.
Verkligheten är en annan, vilket ofta visar sig när prostitutionsgruppen i Stockholm, där Mikaela Kellner jobbar, har slagit till.
– Det rör sig om jättemycket pengar som de inte kan tjäna på något annat sätt. Ofta har de familjer att försörja i hemlandet och hallikarna tar en hel del.

Och vad händer då när kvinnorna blivit “räddade” av den svenska polisen? Familjerna i hemlandet får magiskt mat på bordet?

Den svenska sexköpslagen är en otroligt förljugen lag. Genom att förbjuda endast köpandet av sexuella tjänster påstås man rädda sexsäljarna. Men oberoende av om de känner sig missnöjda eller nöjda är sexsäljandet ett val de har gjort.

Den svenska sexköpslagen slår brutalt mot de som den säger sig skydda. Istället för att kunna få hjälp och stöd måste sexsäljarna fly undan den svenska polisen. Men Mikaela Kellner och hennes kollegor är nitiska – de lyssnar till och med genom hotellväggar om folk har förbjudet sex:

Hon sticker heller inte under stol med att de trots att de jobbar med allvarliga saker kan tillåta sig att se den absurda humorn i vardagen.
– Jag kunde ju inte låta bli att skratta åt min kollega här om dagen när han satt med ett sådant här stetoskop och lyssnade mot väggen efter samlagsljud. Det ser ju för roligt ut, men det är ju så vi jobbar.

Trafficking är och ska vara olagligt. Men prostitution är inte trafficking.

Sexköpslagens försvarare borde ta sig en funderare. Vad är egentligen skillnaden mellan prostitutionsgruppen och moralpolisen i Iran och Saudiarabien?

Länken kom via Rose Alliance på twitter. Följ dom!

Gamla floskler dammas av om sexköpslagen

Jag bläddrade i senaste Liberal debatt när jag stötte på en artikel av Jenny Sonesson om sexköpslagen: Människokroppen är ingen handelsvara. Artikeln är ett svar på filosifstudenten Sam Kuritzén: Hycklande liberaler.

Sonesson skriver:

Som liberal anser jag att lagstiftare ska hålla sig borta från sovrum, swingersmöten och bastuklubbar. Medborgarnas sexualitet bör staten lämna ifred. […] Men till skillnad mot Sam Kuritzén anser jag att människokroppen inte ska betraktas som en handelsvara bland andra.

Sonesson menar att “Människokroppen inte är en handelsvara”, vilket de flesta nog håller med om. Ingen har heller påstått motsatsen, men Sonesson försöker klistra trafficking på Kuritzén. Ett rent halmgubbe-argument.

Det fick mig att minnas gamla tider. Precis när jag började blogga var sexköpslagen en av de frågor jag engagerade mig i. Då fanns nästan ingen fri debatt och Sonessons argumentation var den dominerande. Det var en närmast auktoritär diskurs, vissa saker fick man inte säga helt enkelt.

Då passade floskler som Sonessons bra för att skrämmas. Jag trodde i min enfald att vi lagt sådant bakom oss, men det har vi såklart inte.

Sonesson klämmer också i med en klassiker:

“Vi måste slå hål på myten om den lyckliga horan.”

Den lyckliga horan är lika relevant som påståendet om den lyckliga städerskan. Många far illa och utnyttjas i städbranschen. Lösningen är inte förbud av städtjänster.

Sonesson försöker värja sig från moralism, vilket är fruktlöst. Sexköpslagen är en moralistisk lag som olagligförklarar människors sexuella uttryckssätt, på samma sätt som tidigare gjorts med homosexualitet.

Sonesson visar sig helt oförmögen att argumentera på en principiell nivå. Det enda som saknas är “din dotter”-argumentet och antydningar om att Kuritzén själv skulle vilja köpa sex.

Sonesson förespråkar en extrem linje som känns oerhört omodern idag. Samhällsdebatten har förändrats, men det dröjer innan det ramlar ned i partivärlden och lagstiftningen kan ändras.

En dag kommer även Sverige att anta en förnuftsbaserad linje, där man överger fruktlösa försök att utrota oönskade betéenden och istället inriktar sig på att hjälpa de som behöver hjälp. Extremismen kommer få ge vika för skademinimeringens princip, tids nog.

Sexköpslagen baseras på irrationellt tabu

Louise Pettersson skriver om en mycket viktig fråga på SvT Debatt: Att riva upp sexköpslagen är det enda vettiga

Att gatuprostitutionen i Sverige har minskat, vilket Justitiedepartementets utvärdering av sexköpslagen konstaterar, kan vara del av en observerad internationell trend – oavsett vad säger det inget om omfattningen. De förändrade attityderna refererar bland annat till en undersökning som inte kan generaliseras på grund av ett för stort bortfall. 

Att lagen vidare skulle göra Sverige oattraktivt för människohandlare spekuleras fram genom att utgå från den ideologiska premissen att trafficking och prostitution hänger ihop. Eftersom gatuprostitutionen har halverats så är resonemanget att trafficking måste ha hindrats – det hela bekräftas av att polisen har hört någon säga det i ett avlyssnat telefonsamtal. 

Resten av utvärderingen, precis som marknadsföringen av lagen, rör sig på samma låga nivå. 

Kritiken är inte okänd, men förbises varje gång någon berättar om den svenska framgången. Det vittnar om en vänskapsideologisk korruption som äger rum framför våra ögon. Att inte tänka på ”Bagdad Bob”, som meddelade att allt var i sin ordning medan bomberna regnade över Irak, är ibland omöjligt. 

Men istället för att ifrågasätta en uselt genomförd utvärdering som borde ha sått tvivel om sexköpslagen, skärpte Sverige alltså straffet för sexköp i juli förra året. 

Årets nummer 7 av Axess magasin handlar om sexuella revolutioner. I en artikel gås sexuella tabun genom tiderna igenom.

Många av desssa tabuer har förändrats och brutits ned. Men ett tabu lever, till och med i lagens form – förbudet mot sexköp. Det är precis lika inskränkt som tidigare tabun kring homosexualitet.

Därför finns ingen saklig grund för sexköpslagen, och heller ingen utbredd kritik mot densamma.

Sexköplagen förvrider moralen

Expressen har gjort ett “gräv“:

Här erbjuds Expressens reportrar att köpa sex på Viking Lines Finlandsfärja.
När barnfamiljerna lagt sig och färjans bar stängt börjar sexfesten nere i hytterna.
Sprit, handbojor och en piska gör att alla hämningar släpper.
Med dold kamera har Expressens reportrar infiltrerat sexköpsnätverket och deras festkryssning på Östersjön.
Taxan är spikad: – 2500 för en timme. 10000 för en hel natt, säger den 32-åriga kvinnan som arrangerar kryssningen.

Expressen har infiltrerat ett nätverk som åker på kryssningar och säljer sex.

Detta handlar helt uppenbart om människor som frivilligt har sex med varandra. Varför ska detta stoppas? Jo, för enligt svensk lag är detta olagligt. Av någon anledning sker ett brott när männen köper sex av de här småstadskvinnorna med vanliga arbeten. Av någon anledning sker ett brott när de åker iväg och festar och har sex.

Eftersom detta är ett brott anser sig Expressen ha en moralisk rätt att infiltrera detta nätverk och till och med filma människor med dold kamera när de har sex. Det är logiskt enligt svensk lagstiftning, men för mig framstår detta som vanligt klassisk tjuvtittande. Expressen agerar helt enkelt som en klassisk snuskgubbe som tjuvkikar på andra människors sexliv. Och dessutom tjänar pengar på det genom sitt “avslöjande reportage”.

Detta är en naturlig konsekvens av vår sjuka lagstiftning kring sexköp. Lagen påstås skydda de svagaste, men är de facto en morallag som förbjuder vissa former av sex och som gör det helt naturligt för en stor svensk dagstidning att snoka i människors sexliv med dold kamera.

Skämmes tamejfan, Expressen!

Gör upp med sexualmoralen

Helena von Schantz, ordförande för folkpartiets kvinnoförbund i Östergötland, skriver på sin blogg om moralismen mot sexsäljare:

I fredagens Expressen berättar Linnea 55 år om sitt liv som prostituerad. När man läser hennes berättelse hittar man en välorganiserad och metodisk kvinna med stark moralisk kompass. Hon valde sin bana efter moget övervägande och rådslag med vänner och familj. Alla som kan anses förtjäna att känna till hennes extraknäck gör det . Hon väljer sina kunder med omsorg och är nöjd med hur hon har inrättat sitt liv […]

En riktig solskenshistoria, med andra ord. Men se experterna skakar dystert på huvudena. Prositution leder till tidig död och annan problematik, förklarar de, och de ifrågasätter att det finns någon fritt val inblandat:” – Det är sällan så enkelt att de själva valt det. Många har tidigare varit utsatta för sexuella övergrepp, det finns en överrepresentation där.” ”Köparna betalar för makt över någon annan människa, de utnyttjar någons svaghet”

Denna historia har vi hört många gånger. Helena von Schantz ryter ifrån:

När jag läser det här blir jag så in i märgen förbannad och faktiskt också personligt kränkt. Att uttala sig på det sättet om halva befolkningen borde fan ta mig räknas som hets mot folkgrupp.

”Någons svaghet”, det är kvinnans svaghet, kvinnans oförmåga att fatta genomtänkta beslut över sin egen kropp, att väga för- och nackdelar, att tänka och agera förnuftigt.

”Sällan så enkelt att de själva valt det”: De tror alltså att de väljer själva, men experterna vet bättre. Ja men om de är traumatiserade, kanske någon invänder. Än sen då? Att ha varit utsatt för sexuella övergrepp skadar inte hjärnan. Offren behöver inte överförmyndare, de är fortfarande kapabla att bestämma över sina egna kroppar. Det är så in i helvete fräckt att tala om kvinnor som om de vore menlösa barn som samhället måste ta under sitt beskydd.

Klarspråk från von Schantz.

Sexköpslagens förespråkare tror sig vara moderna upplysta feminister. Men moralismen mot kvinnor som väljer att sälja sexuella tjänster är inget annat än moralism och patriarkala föreställningar.

Stötta Camilla, Skrota sexköpslagen!

Camilla Lindberg har gjort en mycket viktig sak: Som en av få svenska parlamentariker (den enda?) har hon kritiserat sexköpslagen. Liberati och Alexander Bard skriver:

Camilla Lindberg framstår bara mer och mer som Sveriges genuint liberala samvete.En intervju hon gett för Dalarnas Tidningar har nu gett eko i rikspressen. Här kan ni läsa själva vad Aftonbladet och Expressen skriver om Camilla Lindbergs uttalande om att sexköpslagen borde skrotas.

Hatten av, Liberati älskar Camilla Lindberg! Vår gemensamma kamp för liberalismen och mot moralkonservatismen fortsätter!

Camilla berättar på sin blogg att hon får mycket kritik, bland annat från Liberala Kvinnor.

Sjävklart kommer mycket kritik, eftersom sexköpslagen görs möjlig genom det tanke- och åsiktsförbud som rådit kring denna fråga. Det är en lag som finns till för lagstiftarnas skull, och de kommer slåss med näbbar och klor för att få ha den kvar.

Så länge man inte granskar sexköpslagens effekter framstår den nämligen som en framgång. Men om man granskar effekterna ser man att lagen motverkar sitt syfte – den slår mot de svagaste sexsäljarna.

Som jag och Per Hagwall skrev på SvD Brännpunkt: Sexköpslagen är en flopp! Och Camilla Lindberg är en hjälte som vågar säga det.