Run the Jewels om frihet

Run the Jewels är en amerikansk rapduo som är mkt bra. De är, som de flesta artister, vänster och Killer Mike var engagerad i Bernie Sanders kampanj.

Så här säger Killer Mike om att acceptera valresultatet, hur man hanterar ett sådant nederlag. Han intervjuas av Pitchfork:

I tell people who look like me, “You have to be more self-reliant because you’re living in a time where either the government’s going to have too much control over your life or they’re going to be hands-off when you really need them.” […]

Personally, I smoke weed and prepare each day as though I’m a free human being. That means I figure out how to grow tomatoes and collect my rainwater for my own garden. I just bought about three acres of land. I’m sure I’m going to kill a deer, have it go in the deep freezer. All you can do is control yourself and your day-to-day life. 

Don’t hold your fucking head down. This is a beautiful life we lead in spite of whatever things come against us or whatever team loses or wins.

Vackra ord av Killer Mike, men vad jag inte förstår är varför man engagerar sig för en socialist med den insikten. Men jag kommer nog aldrig förstå vänstern, så det kanske bara är att acceptera.

Run the Jewels var med i Portlandia och pratade om hur deras album skulle släppas, mkt skoj:

När Run the Jewels spelade på Way Out West var jag där, det var en otroligt bra spelning. De sa att alla i publiken var med i “Run the Jewels family”, så jag gissar att jag kvalar in!

Även om jag inte gillar politiken så älskar jag musiken. Kolla in deras nya album. 

Popvänsterns obehagliga hyllning till skatt

Andreas Mattsson är en artist jag har följt genom hans karriär i Popsicle. Jag har lyssnat mycket på särskilt det egenbetitlade albument och beundrar Mattsson som artist.

Idag när jag lyssnade igenom hans härliga skiva Solnedgången hörde jag en mycket obehaglig låt: Världens högsta skatter. Refrängen går som följer:

”Världens högsta skatter 

jag betalar gärna mer

vi gör det här tillsammans 

det är det som idén”

Skatter tas ut med tvång. Vare sig vi vill eller inte tas våra pengar ifrån oss. Om vi inte betalar kommer polisen och kastar oss i fängelse.

Men Mattson och andra verkar tro att frivillighet har något med saken att göra.

Våra pengar tas sedan av gråa byråkrater som är satta att tolka lagtext. Byråkraterna är människor precis som vi. De har stor frihet att påverka hur lagar utförs. Om det är någon de inte gillar kan de klämma åt den.

I ett frivilligt samhälle, det som libertarianer förespråkar, då gör man saker frivilligt och tillsammans. I vänsterns samhälle är det tvånget, makten, batongen som driver.

Det är verkligen häpnadsväckande hur vänstern kan förvrida verkligheten.

Mattson gör sig till dräng för statens makt och tvång, den makt som har skadat så många.

Se en live-video av låten nedan:

Lyssna gärna på albumet, precis som så mycket annan vänstermusik är det vackert.

Slentrianvänster skadar Sonic

Jag är en trogen läsare av musiktidningen Sonic sedan många år. Jag har tidigare skrivit om deras politiska skrivande som utgår från vänster.

Efter uppdrag granskning retweetade sonic denna tweet från Po Tidholm:

När jag påtalade att våldsvänstern uppenbarligen är ett hot mot människors liv fick jag detta till svar:

Efter fortsatt dialog ville Sonic att jag skulle förstå att deras tweet inte betydde det den egentligen sa, utan handlade om att våldsvänstern inte är ett systematiskt hot som extremhögern är.

Roland PM skrev bra om denna föreställning och att den är felaktig i sin text “Den heliga vreden från vänster”.

Detta kommenterade Sonic genom att retweeta följande kommentar:

Själva tanken med mitt namn pophöger är att skriva om politik med en punkig attityd. Min förhoppning är att mitt politiska skrivande och tyckande ska kunna vara lika initierat som mina musikaliska förebilder är inom musiken.

Ofta är det nämligen så att de som är bra på musik är ganska dåliga på politik. Så är det helt uppenbart i detta fall.

Men framför allt – varför gå in så hårt i en svår och infekterad fråga? Sonic svarade till mig att de “ville sätta saker i perspektiv”.

Det gjorde de verkligen. Genom sitt twitterflöde släpper de fram arroganta vänsteråsikter – helt utan betänkligheter kring att deras läsare kanske tar illa upp.

Tidigare ställde jag frågan till Sonic om de får något bidragsstöd, men jag fick inget svar. Kanske är det svar på frågan? Om man har sitt på det torra behöver man inte bry sig så noga om man förolämpar sina kunder.

Sonic sörjer saknad socialistmusik

Nummer 64 av utmärkta musiktidningen Sonic har nyligen kommit i min brevlåda. Det är en riktigt bra tidskrift som är oumbärlig för den som är intresserad av popmusik.

Men tidningen innehåller inte bara pop, emellanåt är det en del politik också. Och då handlar det om härlig gammal popvänster. Så också i detta nummer:

VÅR TIDS RÄDSLA FÖR POLITIK
Det är turbulenta tider, på flera sätt de mest omvälvande sedan slutet av sextiotalet. Stora politiska skeenden brukar speglas i musiken men de enda som tycks vilja skriva låtar om allt som händer nu är de gamla vanliga stofilerna. Tony Ernst söker svaret på varför det är så.

Tony Ernst är på jakt efter “politisk musik”, vilket enligt honom är helt självklart är vänstermusik. Men han hittar ingen sådan. Vänstermusiken har uppenbarligen blivit helt omodern.

På samma sätt har den här typen av politiska musik-reportage blivit omoderna. Det är en konst att skriva om musik, och det är en konst att skriva om politik. Det ena ger inte det andra.

Ernsts text är välskriven som ett popreportage, men det politiska skrivandet är undermåligt. Så här skriver Ernst om amerikansk politik:

Obama är för varje människa med hjärna ett alldeles uppenbart bättre alternativ än Mitt Romney. Men det är fortfarande en president som gett idiotiska bankirer säckar med pengar för att de spekulerat bort småspararnas stålar och han är högst ansvarig för att USA skickar drönarbomber mot oskyldiga civilia i fjärran länder.

Detta är en dum text. Många svenskar har idag fått en större inblick i amerikansk politik, men uppenbarligen inte Tony Ernst.

Men Ernst lyckas i alla fall skaka fram en socialistisk musiker, Laetatia Sadier. Så här säger hon:

“Den rörelse som ändå fanns för tjugo år sean, med indipendentbolag och alternativa scener, är borta. Den kidnappades av marknaden. I dag måste man sälja sig själv. Man måste göra sig så attraktiv som möjligt för marknaden. Men det är vad kapitalismen gör med en: den förvandlar dig till en prostituerad. Vi är alla prostituerade. “

Kapitalismen är det som gör att människor fritt kan erbjuda sina tjänster på en marknad. Musiker kan producera musik som intresserade lyssnare kan kommunicera. Marknaden är summan av människors önskningar.

Marknaden vill inte ha socialistiska musiker. Den enda slutsatsen man kan dra av detta är att socialismen inte är lika het längre.

Det kanske till slut har hänt att poletten börjar trilla ned – musikbranschen består ju mest av entreprenörer. Det är inte helt trovärdigt att förespråka ett annat liv än det man lever själv. Detta är precis den tes som Erik Zsiga drev i sin klassiska bok Popvänstern.

Något att betänka också för Sonic – alla era läsare är inte vänster. Det vore trevligt att inte känna sig bortstött som pophöger.

Vinstintressen: Peter Morén blåser liv i popvänstern

Peter Morén är en av mina favoritartister. Han är en del av gruppen Peter, Bjorn and John och har gjort ett utmärkt soloalbum kallat “I spåren av tåren“.

Nu har Peter släppt en ny singel kallad “Vinstintressen”. Den handlar om att Peter inte gillar USAs ekonomiska system, rika människor, aktiemarknaden och att han vill bli av med mer av sina pengar i skatt.

Han vevar vilt åt höger med andra ord. Videon och låttexten finns på youtube

Man kan armbåga sig fram
till den amerikanska drömmen
Men faller man så faller man hårt och ingen tar emot en
Har du 3-4 jobb mot en minimilön
har du aldrig råd eller tid att bli sjuk
far barnen illa och halkar efter
och du inte är där och ser
är det är inte ditt fel, det är ett system

Klassen går I arv o otur går I arv
Du väntar på den stora chansen
allt är upp till dig själv
fast dörrarna är redan stängda
Tror mig vi vill inte ha det så här
Men se vad som är på väg att hända

Vinstintressen, vinstintressen,
Måste allt handla om vinstintressen
Du placerar dina pengar i Jersey
Och din avkomma på Lundsberg
Aktiemarknad, aktiemarknad
Måste allt handla om aktiemarknad
Du bryr dig inte alls om vården
Bara om värdet på ditt företag
Behöver du så djävla mkt kapital
Ta från mig jag har det redan bra

Popvänsterkonceptet har dött ut en del, men Peter Morén verkar vilja blåsa liv i det. Han är både pretentiös och ger ett lätt arrogant intryck, så han är säkert rätt man att göra det!

Det är så häpnadsväckande med vänsterfolk. Dom kan skita ur sig vad som helst och verkar tro att det är djupsinnigt.

Den här låten kommer rulla hårt på min spotify. Det är en härlig poplåt och så ska jag tänka på Peter Morén och andra vänsterfolk som verkligen tror att dom är något när de rapar ur sig floskler.

Han skriver om den på sin hemsida.