Norska liberaler om invandring

I mitt förra inlägg skrev jag om frihetlig migrationspolitik och hur jag hoppas att Liberala Partiet utvecklas. Mot bakgrund av den svenska situationen med omfattande statligt driven invandring och hur liberaler har argumenterat anser jag migrationsfrågan vara avgörande för ett libertarianskt parti.

Liberala partiet har en resa framför sig att bli ett fullvuxet parti och det är ett digert arbete att formulera politik. Hursomhelst har vi ett norskt systerparti, Liberalistene, som är mitt inne i brinnande valrörelse.

Deras valprogram innehåller kortfattat hur de ser på invandring:

De har även en sida där de lägger ut texten mer, både på norska och på engelska. Här är deras korta punkter:

  • Legge til rette for produktiv arbeidsinnvandring og gå imot velferdsmotivert innvandring
  • At innvandrere ikke skal ha gratis tilgang til offentlige ytelser en lengre periode etter ankomst, med unntak av utdannelsesinstitusjoner
  • Gjøre Norge mindre attraktivt for kriminelle innvandrere
  • Ikke innføre et generelt forbud mot tigging, men la grunneiere selv avgjøre
  • Returnere kriminelle innvandrere så raskt som mulig, og stanse alle offentlige ytelser til utviste innvandrere umiddelbart
Liberalistene har en bra politik kring migration och jag anser att Liberala Partiet bör följa deras exempel och mer eller mindre översätta partiprogrammet rakt av.

Frihetlig migrationspolitik

När jag gick med i Liberala partiet var det en punkt som jag studsade på – migrationspolitiken.

I partiets A till Ö om migration

Invandring behöver inte vara en belastning för samhället. Totalt fri invandring kan dock orsaka problem för en välfärdsstat. I takt med att välfärdsstaten avskaffas och större ansvar läggs på individer och civilsamhälle vill Liberala partiet minska hindren för migration. Alla människor som vill komma till Sverige och kan försörja sig själva bör få komma hit.

I partiprogrammet om migration:

I ett liberalt samhälle är inte invandring eller utvandring något problem. De som kan hindras från inträde är människor som utgör ett reellt hot för samhället, men annars ska fri rörlighet råda. Den fria rörligheten är bara ett problem i en socialistisk eller halvsocialistisk stat. I ett liberalt samhälle, som förespråkat av Liberala partiet, är det inte ett problem. Fri invandring kan leda till problem i en traditionell välfärdsstat. I takt med att arbetsmarknaden avregleras och välfärdsstatens omfång kraftigt minskar kommer även eventuella kostnader för invandring att minska.

Den statligt drivna migrationspolitiken som vi ser idag i Sverige innebär att

  • Migranter rekryteras av staten. De flyttar till Sverige utan koppling till andra medborgare och garanteras livslång försörjning.
  • Migrationsverket beviljar medborgarskap långt över huvudet på medborgarna.
  • Staten agerar för att kasta ut invandrare som sköter sig och tjänar pengar.

I ett fritt samhälle drivs inte migration av staten. Migration måste utgå från att en människa från ett annat land bjuds in, av en arbetsgivare eller markägare. Självklart utgår inga bidrag.

Processen för medborgarskap bör göras om, enligt modell från Schweiz. Där måste en migrant bo i landet i upp till tolv år innan medborgarskap kan beviljas. Migrationsverket ger ett första OK utifrån vissa kriterer. Ytterligare prövning görs sedan av de regioner som är närmare medborgaren.

Till syvende och sist bör grannar och medborgare i det område där migranten stadigvarande har bott ha sista ordet om medborgarskap. Det kan till exempel kan göras i de geografiska utskott som finns i många kommuner.

För mig är det självklart att ett fritt samhälle innebär att arbetande migranter välkomnas, och att de brutala utvisningar vi ser idag av goda medborgare omedelbart upphör.

Ett liberalt parti med ett enda mandat kan på så sätt göra stor skillnad.

  • Först gör man upp med Sverigedemokraterna om att stoppa bidragsinvandringen och strama åt medborgarskapsprocessen. 
  • De som ljugit sig till medborgarskap bör omedelbart fråntas medborgarskap, och kan sedan prövas enligt de nya kriterier som införs.
  • Partiet söker sedan stöd hos de borgerliga om att mjuka upp reglerna för arbetskraftsinvandring.

Den politik jag har lagt ut i detta inlägg ryms enligt mig i de formuleringar som finns i partiprogrammet. Hursomhelst måste de förtydligas, vilket jag kommer driva.

En röst på mig är en röst för migration driven av medborgarna, där produktiva människor är välkomna att jobba i Sverige. Om de önskar har de chansen att bli verkliga medborgare efter en seriös prövning där grannar och medmänniskor till sist fäller avgörandet.

Som medlem i Liberala partiet kan du verka för att denna linje blir verklig politik och även se till att jag som kandidat hamnar så högt upp som möjligt på riksdagslistan.

Staten, kultur och invandring

Vi har lärt oss att staten är garanten för vårt samhälle, och en katalysator för goda värderingar. Genom svenska myndigheter flödar den energi som håller samhället samman.

På samma sätt förväntas invandrare förvandlas till goda svenskar. SFI och olika introduktionskurser knådar vilken människa som helst till svensk. Alla är ju svenskar innerst inne.

Detta är det fundament som den svenska migrationspolitiken vilar på.

En annan teori är att det är den svenska kulturen som har skapat det rika samhälle vi har. Den anförs bland annat av Nima Sanandaji i hans bok Scandinavian Unexeptionalism:

Scandinavian countries have been praised for their high levels of welfare provision and their economic and social outcomes. It is true that they are successful by most reasonable measures. 

However, Scandinavia’s success story predated the welfare state. For example, Sweden began to fall behind as the state grew rapidly from the 1960s. Between 1870 and 1936, Sweden enjoyed the highest growth rate in the industrialised world. However, between 1936 and 2008, the growth rate was only 13th out of 28 industrialised nations. Between 1975 and the mid-1990s, Sweden went from being the 4th richest nation in the world to the 13th. 

Many analyses of Scandinavian countries conflate correlation with causality. It is clear that many of the desirable features of Scandinavian societies, such as low income inequality, low levels of poverty and high levels of economic growth predated the development of the welfare state. These and other indicators began to deteriorate after the expansion of the welfare state and the increase in taxes to fund it.

Sverige idag är ett politisk experiment som ganska tydligt visar vilken av teorierna som är rätt. Ett exempel är våldtäkter, som Jens Ganman skrev om idag på facebook. Öppna vilken nyhetssajt som helst så är det enkelt att se vilket kaos den svenska migrationspolitiken skapat.

Migration i ett fritt samhälle innebär att människor bjuds in, genom att köpa mark eller få ett arbete. De blir direkt en del av ett sammanhang.

Statlig migration innebär att människor rekryteras till utanförskap. De saknar ett sammanhang med ursprungsbefolkningen, eftersom de inte är inbjudna av dem. De hamnar i ett hjälplöst beroende av staten. Den svenska staten är också skoningslöst effektiv när det kommer till att utvisa de invandrare som faktiskt bidrar.

Staten förstör med kirurgisk precision det goda med invandringen. Det är dock inte bara migrationen som förstörs av statens beröring. Välfärdsstaten är saxen som klipper sönder samhället. Det som staten rör vid förstörs.

Galenskaperna i migrationspolitiken kan bli en viktig lärdom om man förstår mekanismerna bakom. Socialism leder till misär. Det är idiotiskt att tro att mekanismerna bakom socialism kan skapa välstånd, men det är vad den svenska statslögnen är byggd på. Ju mer stat, desto mer misär.

Den svenska kultur som politikerna förnekar är grunden till vårt goda samhälle. Välfärdsstatens lögn är att ta allt det goda från vår kultur, och ta äran för det. Sanningen är att det svenska samhället är starkt trots välfärdsstaten, inte tack vare den.

Vänder man sig bort från statens galenskaper finns lösningen där mitt framför näsan. Läs Klaus Bernpainter: Så lätt det vore att fixa Sverige

Tino Sanandajis positiva budskap

Tino Sanandajis omtalade bok om integration är nästan klar och går att förbeställa på hans hemsida:

Nu finns min bok äntligen att beställa. Boken har titeln Massutmaning och bär undertiteln Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende. Den kommer att tryckas kring nyår för att levereras under januari 2017. 

Boken kostar 250 kronor plus 25 kronor i frakt. Frakten är fri vid beställningar om två eller fler exemplar. I beställningar som görs före den 24e december ingår även nedan julkort som kan hängas upp i din egen julgran som juldekoration.

Julkortet föreställer en brinnande julgran, som referens till Reinfeldts kända raljerande kring just brinnande julgranar och samhällskollaps. Sanandaji intervjuas på Nyheter Idag, och det som överraskar mig är hans i grunden positiva framtidssyn:

Så då ser du positivt på framtiden?
– Verkligen. Svenska folket har framtiden i sina händer. Folket är klokare än sina ledare. Hade jag inte sett positivt på det hela och att det går att lösa då hade det inte varit någon poäng, då hade man likväl kunnat ge upp. 

Men vi har stora inbyggda obalanser, folk står utanför samhället. Hur kan du se positivt på framtiden?
– Efter att britterna förlorade i den amerikanska revolutionen sade Adam Smith ”There is a great deal of ruin in a nation”. Det är att välordnade samhällen har stor kapacitet att reparera sig själva efter kriser. Man får ha sinne för perspektiv. Problemen kommer öka. Men det handlar ändå om några procent av befolkningen det gäller. På sikt går det att lösa, så länge man inte förvärrar. 

– Om Sverige återgår till reglerad invandring och får andningsutrymme och framför allt om det skapas en probleminsikt där man slutar mörka och sopa problemen under mattan är det lösbart. Det främsta problemet är inte flyktingarna i sig, problemet var alltid Sveriges elit i form av politiker, särintressen, journalister och opinionsbildare. Det var dom som fattade dåliga beslut, spred desinformation och stängde ner rationell debatt. 

– När allt fler ser igenom detta finns skäl till optimism. Integrationen är ett problem som går att lösa, det olösbara var masspsykosen och det politiskt korrekta ljugandet. Det var riktigt farligt.

Jag har alltid varit i grunden optimistisk. Men nu känner jag mer och mer osäkerhet om framtiden. Jag håller med Sanandaji om att folket är klokare än sina ledare – det är inte så svårt att vara i Sverige. Men ledarna har folket i sitt grepp genom regleringar, skatter och begränsningar.

En person som verkligen har fått mig att se negativt på framtiden är Tino Sanandaji, genom sitt viktiga men skoningslösa arbete i att peka på bristerna i integration och migration.

Jag hoppas verkligen att Sanadaji får rätt och att dysterkvistarna på Radio Bubbla (som är övertygade om Sveriges förestående undergång) blir motbevisade.

Sverige 2016 i en händelse

Landstinget i Göteborg ordnade igår en heldag med musik och vaccination

Hälsa, med fokus på kvinnor och HPV, är temat under en heldag med massor av musik och möjlighet till gratis vaccination mot livmoderhalscancer. 

Det är Kunskapscentrum för Jämlik vård i Västra Götalandsregionen som bjuder in till en heldag på Medborgarhuset i Gamlestan den 10 december.

Tjejer som är födda 1993-1998 och bor i nordöstra stadsdelarna i Göteborg har fått en personlig inbjudan till vaccination, men alla är välkomna till eventet.

Av någon anledning tyckte alltså Landstinget att en rejäl festival var bra att kombinera med HPV-vaccination.

Det helar blir oerhört populärt och urartar i oroligheter som skildras i Expressen. Som vanligt i mainstreammedia får man läsa mellan raderna för att förstå vad som har hänt. 50-60 individer har kastat sten och bangers. Vilka individer, varför?

På Fria Tider intervjuas polisens talesman som förklarar vad som hänt: Ungdomar från förorten har kastat sten. Ungdomar från olika stadsdelar har strömmat till och de som gillar att bråka har tagit tillfället i akt.

Denna händelse innehåller ett destillat av vad som är Sveriges problem 2016.

  • Statligt driven invandring skapar utanförskap och segregation – grund för bråk. 
  • Landstinget ordnar gratis gatufest och bjuder in ungdomar från utanförskapsområden – grund för bråk. 
  • Medier mörkar händelsen – grund för oro bland alla som läser

Inte konstigt att det är svårt att förstå vad som hänt. Ett HPV-event med vaccination och gratis hiphopfest ska det till en tjänsteman på landstinget för att fundera ut.

Det är som ett konstverk. En installation, med politiker, journalister och tjänstemän som ofrivillga konstnärer.

Jag kallar det “Social demokrati 2016”.

UPPDATERING: Via fnordspotting uppmärksammas en annan detalj. Antisemitiske artisten Dani M, som är populär på offentliga arrangemang, uppträdde på festivalen. Mer pikant är att han verkar vara vaccinkritiker. Från hans facebook:

Sverige genomskådar statens illusion

Patrik Engellau skriver på Det goda samhället om hur Sverige på ett år gått igenom tre faser i tankarna kring migrationen.

  1. PK-dominansen: Tron på statens budskap om att migrationen var en vinstaffär. Avvikande åsikter straffades hårt.
  2. Tillnyktringen: Viss kritik tilläts plötsligt. Man kunde säga volymer. ID:kontroller infördes. Tron på att saker och ting skulle ordna till sig utbredd.
  3. Baksmällan: Saker och ting verkar inte ordna upp sig. Ekonomin knäar under migrationskostnader. Polisen i kris.
  4. Uppgivenheten: Staten kommer inte att ro hem det här. (S)-drömmen om folkhemmet är död. Sverige blir ett uppdelat samhälle.

“Staten är den stora illusion, i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad.” sa en gång Bastiat. I Sverige har socialdemokrater från alla läger trott att staten kan ge allt åt alla. Övermodet blev till slut så stort att man bjöd in hela världen att leva på svenska bidrag.

Svenska etablissemangets barnatro kring integration har varit stark. Så fort en invandrare passerar svenska gränsen och möter en myndighetsperson sker en magisk händelse: invandraren blir svensk. Han eller hon får kompetens likvärdig en medelsvensk och god kunskap om svensk kultur.
Nu ser vi att så inte är fallet. Para detta med socialdemokratisk syn på rättsamhälle och höga ingångslöner, arbetsrätt och så vidare så har vi en perfekt storm.
Personligen tror jag att massmigrationen blev stråt som knäckte kamelens rygg. Vi ser sammanbrott i olika former världen över där socialism är utbrett. Är det socialdemokrati är samhället gråare, tristare, kraschen blir något mildare. Kanske bara en utbredd, grå leda och fattigdom. Är det socialism blir det som i Venezuela.
Hade det inte varit migrationen hade kollapsen kommit på annat sätt. Men nu är den här.
Jag upplever att svenskar börjar förstå att statens system sannolikt inte kommer att fungera i framtiden. Polisen är i kollaps. Vården dras med köer och man måste vara frisk för att kunna navigera sig. Utsikterna för en god pension på ålderns höst ser minst sagt usla ut.
Idén om en allomfattande stat som hjälper oss med alla våra problem är fel från första början. Svensken kommer sannolikt inte att inse detta i första taget, utan hoppas kanske på att Sverigedemokraterna kommer vrida tillbaka klockan. Men även det kommer misslyckas.
Min framtidsspaning är att politikerna kommer kämpa med näbbar och klor för att bevara välfärdssystemen. De kommer försöka höja skatterna, men kommer efterhand inse att mindre pengar kom in. De måste då reformera under galgen och ändra välfärdssystemen.
Det är upp till oss medborgare att värna det Sverige vi älskar. Det går att göra om man ändrar fokus från hela världen till sitt närområde. Framtiden ligger i decentralisering och minskade statliga system.

Myglet kring ensamkommande kostar som ett försvar

Egor Putilov är journalist som har jobbat som handläggare på migrationsverket. Han skriver på sin blogg om situationen med vuxna migranter som ljuger om sin ålder: Barn och “barn”

Det brukar ibland påstås att alla ensamkommande egentligen är vuxna. Det kan jag inte bekräfta. Däremot av de påstått underåriga som jag träffade personligen (cirka 80-90 sökanden) för olika samtal var 50-60 % inom spannet 20-30 år enligt min uppskattning. Tio till femton procent tillhörde den mest provocerande kategorin av ”barn” – mellan 30 och 40 år gamla. Resten kan definieras som ungdomar och gränsfall – mellan 16 och 20 år. Några riktiga barn – minderåriga under 14 år – hade vi bara några enstaka fall. De förekom så sällan att det var en snackis på fikapauser. […] 

Den största delen av regeringens migrationslån på 35 miljarder går åt att bekosta just ensamkommandes uppehälle. Det är till och med bekvämt att räkna det totala beloppet: ungefär en miljon per person och år är vad ensamkommande kostar. Genom att multiplicera en miljon gånger 36 tusen hamnar vi någonstans vid lånebeloppet på 35 miljarder. Kostnaden motsvarar nästan den för det svenska försvaret.

Det är välkänt att migranter i stor omfattning ljuger om sin ålder för att få bli klassade som barn och få fördelar av det. Men att omfattningen kan vara så stor som Putilov vittnar om är chockerande.

Miljarder kronor tas från svenska skattebetalare för att svindlas bort. Tusentals människor lever gott i Sverige utan att ha rätt till det.

Och politiker, journalister och myndighetspersonal låter spelet fortgå dag efter dag. Det är häpnadsväckande att krav inte reses mot dessa svindlare och charlataner som varje dag kostar stora belopp.

Med tanke på den hets som har varit kring detta ämne är det inget annat än frånstötande att tänka på hur detta fungerar.

Dags för rationell optimism

Thomas Gür har gjort sig känd som en stor kritiker av missförhållanden i Sverige, särskilt när det kommer till migration (följ gärna honom på Facebook.) Därför var det särskilt hoppfullt när han publicerade sin senaste krönika i GP: Misströsta inte om Sverige

Den svenska nationen må stå inför utmaningar, men den är inte svag.
Det är inte tu tal om att vårt land står inför stora problem inom den så kallade integrationspolitiken. 

Den omfattande migrationen och dess följder, den låga graden av självförsörjning bland invandrare, det tilltagande utanförskapet, den obegripliga blåögdhet som har präglat stora delar av den politiska eliten i frågor som berör kulturella trösklar kring anpassningen till Sverige, kommunernas mottagande av flyktingar, nya former av kriminalitet, tidigare oskådade fenomen som hedersförtryck och klanvälde och minskande samhällelig tillit, är några av dem. […] 

Magnituden på dessa samhällsproblem leder allt oftare till resignation. […] Men en så djup pessimism är ändå inte befogad. 

Det finns all anledning att inte förringa problemen, men det finns större anledning att också se till och ta fasta på den svenska statsmaktens, det svenska samhällets och den svenska kulturens och normernas styrkor. Ytterst vilar vårt lands särart på dessa tre grundkomponenter; och de står var för sig väldigt starka, i jämförelse med andra länder.

Han ekar därmed en annan känd pessimist – Tino Sanandaji. Tidigare i år hos Aschberg avfärdar Sanandaji resolut talet om en systemkollaps:

Jag har tidigare skrivit om pessimismen och att den behöver kritiseras. Mina viktigaste nyhetskanaler är dominerade av detta tema:

  • Mitt twitterflöde av svenska högerdebattörer är helt genomdränkt av pessimism och sarkasm. Förutom den massiva negativa inställningen är ett bärande tema sarkasm över uttalanden från pk-eliten, t ex DNs påståenden om att tryggheten ökar. 
  • Radio Bubblas Martin och Boris är djupt negativt inställda till Sveriges och Europas framtid, och till Sverige som land. Argumenten som framförs är inte övertygande, och grunda jämfört med annan mycket hög nivå som bubbla har. Men det är som att denna hållning är norm bland libertarianer.

Många liberaler påstår att optimism är en grundinställning som man ska ha. Jag tycker inte att man ska ha en glättig, illa underbyggd optimism. Men lika illa är en illa underbyggd pessimism, eller värre. Man mår helt enkelt dåligt när man tar del av pessimism och negativitet.

Statsmaskinen har börjat mala nu, och debatten hyfsas mer och mer. Vrålvänstern är marginaliserad, och man behöver faktiskt inte bry sig om dom om man inte vill. Det går att skapa en framåtsyftande debatt på egen hand, eller för den delen kritisera vänstern utan att hänfalla till pessimism och negativitet.

Sverige är fortfarande ett fantastiskt land. Vi kommer sannolikt inte få ned skatterna i närtid, men konstigt nog går det att leva ett otroligt bra liv på 50% av sina tillgångar. Ett vanligt svennebananliv är uppnåeligt för de flesta, och det är ett väldigt bra liv.

Jag slår ett slag för rationell optimism. Våra utmaningar är i ett historiskt perspektiv hanterbara. Vi bor i ett fantastiskt land och det kommer bli bättre.

Läs även Mathias Sundin i Corren: Underbara framtid

Pessimismen måste granskas

Västvärlden sveps just nu i pessimism. Peter Santesson skildrade denna väl på Kvartal. Pessimismen sveper in oss och påverkar oss och många har svårt att distansiera sig från denna.

Henrik Alexandersson är en intressant debattör som är svårt drabbad av pessimism. Den här spaningen om svensk framtid börjar bra:

Folk kommer att uppleva att samhällskontraktet bryts. När polisen inte längre fungerar, då kommer allt fler att fråga sig vad vi skall med en stat till. När vården går i baklås trots att den tillförs mer pengar, då kommer människor att börja bli oroliga. När pensionen inte blir i närheten av vad folk hade väntat sig och hoppas på, då blir det protester. 

Till detta skall läggas alla som knyter handen i byxfickan när flyktingar och migranter får bostäder medan samma sak är ett av svenska folkets största problem. Sedan har vi de som inte längre känner för att försörja bidragstagare, oavsett om dessa är invandrare eller svenskar. Och folk som ser värdet (men inte lånen) på villan sjunka när de blir grannar med ett flyktingboende. Det är inte det minsta konstigt att folk lackar till. 

Men den generella välfärdsstaten skall tydligen upprätthållas, till vilket pris som helst. Det verkar rent av råda något slags blocköverskridande konsensus – över alla tre blocken – om att försvara den svenska modellen.

HAX slutsats blir sedan att Sverige kommer bli en totalitär stat med massövervakning och tysta lydiga medborgare för att bevara den svenska modellen.

Radio Bubbla är alltid lyssningsvärt, men Martin och Boris har en orubblig tro på att samhället går mot fundamentalt sönderfall, särskilt kopplat till invandring. I senaste avsnittet av Radio Bubbla kommer det igen, i inslaget om islamism på statliga ungdomshem.

På Expressen Ledare intervjuas Per Brinkemo om klansamhälle och integrationsutmaningar.

Vad tror du inför framtiden. Är du optimist eller pessimist?
– Jag är realist. Jag är orolig för den sociala oron som uppstår i och med utanförskap. Att göra resan från klan till stat är fullt möjligt. Men det kommer att ta tid och Sverige kommer att utsättas för ganska stora påfrestningar.
– Framförallt är jag orolig för vad som händer i ett extremt tillitssamhälle som Sverige om medborgarna börjar upptäcka att staten har svårt att leva upp till sina åtaganden. Då sjunker skatteviljan och folk börjar köra solo.

Det stämmer som HAX säger att inga politiska partier just nu vill ändra någonting. Sverige ska vara precis som det är, det ska justeras lite här och där. Följden av detta blir förstås att det massiva utanförskapet består.

Myndighetssverige är fundamentalt genomsyrat av multikulturalism. Detta ändras inte i en handvändning. Sverige styrs genom tjänstemän och myndigheter, och dessa lämnar fältet fritt för t ex klansamhälle.

I slutändan leder detta till en form av särlagstiftning, där laglydiga svenskar regleras in i minsta detalj men kriminella får fritt spelrum. Så ser nattvandrarstaten ut 2016.

På många sätt påminner det om USA i Atlas Shrugged, där saker regleras och försämras utan att någon egentligen vill det.

Mitt i allt detta träder Tino Sanandaji in som en optimist, när han resolut avfärdar påståenden om att Sverige står inför systemkollaps.

Jag skulle önska att jag hade någon rimlig spaning inför framtiden, men tyvärr har jag inte det. Jag kan bara konstatera att pessimismen sveper över Sverige och det politiska samtalet och därför bör varje domedagsscenario granskas hårt.

Raseri mot Reinfeldt

DN har idag ett fokusreportage under rubriken “Vreden på Östermalm“. Tesen som DN driver är att Östermalm går mot SD. Den linjen upplever jag som tendentiös.

Vad som däremot är sant är att högt uppsatta och respekterade människor på Östermalm verkar ha tappat rädslan för åsiktskorridoren. De ger uttryck för vrede mot den förda migrationspolitiken. Och det är oerhört intressant.

Bloggen Motpol skriver om reportaget:

Det finns många moderata kärnväljare, även inom överklassen, som inte ser med blida ögon på det experiment som Reinfeldt tog ända in i kaklet under sina åtta år. Ty det var ett experiment. Ingen stat med en så generös välfärdsmodell som den svenska har någonsin bedrivit en så öppen och generös asylpolitik samtidigt. […] 

samtidigt som Sverige tagit emot hundratusentals asylsökande från Mellanösterns och Nordafrikas sönderfallande statsbildningar, har allt från extremfeminism till identitetspolitik och kulturrelativism slagit rot i både medier och politik. 

Under Reinfeldts ledning blev även moderaterna ett vänsterparti. Den ideologi som blev förhärskande beskrivs av Torbjörn Elensky i Axess – tredjevärldismen.

Precis som bloggen Motpol skrev gjorde Reinfeldt ett experiment med Sverige. Han såg utvecklingen kring migration och de utmaningar den innebar. Men istället för att bedriva en försiktig linje i, svensk tradition, valde han att driva på utvecklingen. När effekterna började bli tydliga avgick han och lämnade ett Sverige på väg in i kaos.

Reinfeldt och det politiska etablissemanget bröt handslaget mellan väljare och politiker. De bröt samhällskontraktet, som jag bloggat om tidigare.

Nu har vi ett oerhört allvarligt läge i Sverige. Ledarsidorna.se har intervjuat professor Magnus Henrekson: Framtidens pensionärer får betala notan.

När effekterna av den förda migrationspolitiken blir tydliga för svenskarna kommer Sd:s stöd sannolikt fortsätta att öka. Vilket verkar rimligt, för rimligen måste den här typen av haveri få effekter.

Att ilskan mot Reinfeldt nu ges den här typen av plattform är en “game changer”. Det är rimligen inte bara på Östermalm folk är förbannade på Reinfeldt och politikereliten. Det bör alla förnuftiga människor vara.

UPPDATERING: Aftonbladet skriver om ett nytt tal som Reinfeldt hållit, helt i linje med hans tidigare “öppna hjärtan”-tal. Han raljerar över de som säger att Sveriges flyktingmottagande har kollapsat. “Hur var det att fira jul i kollapsens land? Brann granen?”