Gaza-vittne hittade på

Fred i Mellanöstern har lyssnat på P1s konflikt:

För ovanlighetens skull sätter programmet strålkastarljuset på hur det är att leva i Hamas järngrepp. Vi får bl.a. höra den gripande berättelsen om en kvinna som förlorat flera släktingar i kriget, men också om hur palestinska journalister grips och riskerar livet om de rapporterar misshagligt om Hamasregimens ”politik”. Även befolkningens rädsla för Hamas och för ett nytt Hamaskrig mot Israel beskrivs på ett ovanligt öppet sätt. Uddén berättar om ”psykiska effekter” som gör att Gazaborna känner sig pressade att ljuga om kriget i kontakter med utlänningar (14 min 45 sek in):

Jag träffade en flicka förra året under kriget, som hörde till dem som grät hejdlöst och berättade om hur hennes farfar och morbror dödats under kriget. Och om hur hennes familj förlorat allt och levde i tält och utan rinnande vatten.

Men sedan, när jag kom tillbaka till henne ett par månader senare, så visade det sig att hon hittat på alltihop. Hennes hem var inte bombat, hon bodde inte i något tält, farfar hade inte dött i kriget utan före kriget.

Att leva i en diktatur är mycket riskfyllt, med massövervakning och hot om våld. Medieproffs som Hamas har troligtvis mycket god koll på vad som rapporteras till utlandet.

Men i svenska medier tar man sällan hänsyn till detta.

Ett bra exempel är DN som utifrån några palestinska vittnen publicerade “nyheten” om att Israeliska stridsvagnar trängt in i Gaza – en fullständig nyhetsanka. (Se Dick Haas).

HRW attackerar Israel för påhittat citat

NGO Monitor och Elder of Zyon skriver om Human Rights Watch senaste avslöjande utspel. Ken Roth använde ett citat från Tzipi Livni som enligt honom visade att Israel inte gör skillnad på civila och stridande. Från NGO Monitor:

Roth’s source for Livni’s supposed remarks was a December 29, 2008, article posted in English on the website of Israeli newspaper, Yediot Ahronot.  Roth, however, completely distorted Livni’s words delivered in Hebrew by claiming she was equating Gazan civilians and Hamas, thereby justifying intentional attacks on both.

In fact, Livni was actually rebuking Israeli Knesset Member Ahmed Tibi for his remarks exacerbating racial divisions between Israeli Jews and Arabs.  Roth omitted this context entirely from his article, including Tibi’s remarks, in order to bolster his anti-Israel slander.

NGO Monitor har spårat det falska uttalandet till en Europa-finansierad NGO – Al Haq.

This incident emphasizes the methodological problems and lack of credibility in HRW’s “research.” HRW routinely relies on and disseminates Palestinian/Lebanese claims without any independent verification, such as it did during the 2006 Lebanon War and its false accusations on white phosphorous, white flags, and drones in the Gaza War.

HRW and Roth are clearly not neutral defenders of human rights but rather ideologues that distort the facts to advance their political agenda.

150 palestiniers hem eller 20 byggnader?

TT lyckades helt opartiskt rapportera om hur olagliga byggnadsstrukturer revs på Västbanken. Israel, som alla andra länder, har nämligen regler för vem som får bygga var. Alla kan söka tillstånd, men alla får inte bygga överallt.

Detta bryr sig folk inte om, utan bygger hej vilt ändå. Självklart måste då Israel agera. Enligt AFP rev man den 10e Januari 20 illegala byggnader. Men enligt TT rev man “150 palestiniers hem” (en ytterligare vinkling på Reuters telegram).

Vilket av telegrammen är neutralt och vilket har en vinkling? Gissa – vinnaren får en begagnad palestinasjal från en public service-journalist.

Palestinaglasögon förvrider journalistiken

När jag var på gymmet för någon dag sedan och stod och sprang på ett löpband såg jag Rapports årskrönika. Självklart var där ett långt klipp från Gaza. Man visade långa klipp på förstörelsen där, samt på civila som grät och israeliska stridsvagnar.

Sådan journalistik är grovt vilseledande och djupt oetisk. Det är fördummande och förvrider tittarnas sinnen till att hata Israel och se mer positivt på Hamas.

Svenska medier klarar inte av att skildra komplexa konflikter som i mellanöstern. Egentligen är inte konflikten särskilt komplex om man studerar vad som verkligen har hänt – men om man är postmodern svensk journalist är det omöjligt att se vad som händer.

Forum för levande Historia tog upp Mao-glasögonen för att illustrera svenskars blindhet för kommunismens brott. Men sanningen är att Mao-glasögonen bara ändrat karaktär. Skildringen av mellanöstern är i klass med skildringen av det demokratiska Kampuchea.

Kanske är brottet inte lika grovt, men på samma sätt mer utstuderat nu än då. För medierna väljer helt enkelt att låtsas om att Hamas inte finns där. Man intervjuar civila dödsoffer och fokuserar på deras hemska situation. Sen skildrar man Israels militärmakt och hur bra det är i Israel.

Orsaken till konflikten antyds ofta vara “ockupationen”. Men sanningen är att orsaken till konflikten är religiösa extremisters hat.

På nyårsdagen avlossades Grad-raketer in i Israel från Gaza. Raketerna har längre räckvidd än de vanliga Quassam. De landade i öknen men i närheten av bebyggelse:

Ron Stern, who is a member of the Netivot city council, said he was in the shower when he heard the explosion.

“It was a complete surprise,” said Stern. He understood immediately that a rocket had fallen even though there was no warning siren.

“We remember the noise from another period,” said Stern. Immediately he got out of the shower and went to check on his two girls, aged 8 and 5, who were sleeping.

Hamas aktioner uppmärksammas inte i  svenska medier. Men nu har Israel agerat mot raketbeskjutningen. Om du har palestinaglasögon finns det nu anledning att rapportera. Så på med samma kör som vanligt, fokusera på civila dödsoffer och nämn i förbifarten att orsaken till attacken var att Hamas beskjutit. Men tryck gärna på att ingen blir skadad i Israel.

Terrorattackerna mot Israel är ett utnötningskrig för att göra Israel obeboeligt. Och raketerna når längre och längre in i Israel. Snart måste kanske Israel agera igen på samma sätt som man gjorde för ett år sedan.

Svenska medier är part i konflikten. Och de som förlorar är de civila. Deras situation är vidrig på grund av att deras ledare inte vill ha fred. De skiter i återuppbyggnaden av Gaza. De vinner på om folk har det dåligt, eftersom journalisterna skildrar detta och skyller på Israel. Hamas ställs aldrig till svars.

Dagens journalistik från mellanöstern gör att terror är lönsam verksamhet, eftersom motattackerna från Israel alltid ger bra publicitet för Hamas och dålig för Israel. Därför är journalistiken så korrumperad och Palestinaglasögonen precis lika allvarliga som Mao-glasögonen.

Det nya informationssamhället skapar fler intryck och bryter upp journalisternas rätt att skildra världen. Och det är på tiden. Jag hoppas vi kommer se tillbaka på det här sättet att rapportera med samma avsky som vi ser på propagandan från Kampuchea.

Bosättningar olagliga – eller?

President Obama asserts, seconded by Secretary of State Hillary Rodham Clinton, that “America does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements” in the West Bank. Both have praised the 10-month freeze on new residential building — excluding eastern Jerusalem — that Prime Minister Benjamin Netanyahu announced late last month.

Netanyahu now calls for Palestinian Authority President Mahmoud Abbas to resume negotiations or take the blame for lack of progress when the “one-time-only” freeze expires. Abbas’ precondition — adopted after Washington’s pronouncements — is that all Israeli construction, including in eastern Jerusalem, must cease permanently.

Too bad international diplomacy doesn’t have a replay button. If it did, the parties could look back at history, which would show that Israeli settlements not only are legitimate under international law but positively encouraged.

Erik Rozenman i LA Times.

The conviction that Jewish settlements in the West Bank are illegal is now so commonly accepted, it hardly seems as though the matter is even open for discussion. But it is. Decades of argument about the issue have obscured the complex nature of the specific legal question about which a supposedly overwhelming verdict of guilty has been rendered against settlement policy.

There can be no doubt that this avalanche of negative opinion has been deeply influenced by the settlements’ unpopularity around the world and even within Israel itself. Yet, while one may debate the wisdom of Israeli settlements, the idea that they are imprudent is quite different from branding them as illegal.

Indeed, the analysis underlying the conclusion that the settlements violate international law depends entirely on an acceptance of the Palestinian narrative that the West Bank is “Arab” land. Followed to its logical conclusion—as some have done—this narrative precludes the legitimacy of Israel itself.

David M Philips i Commentary Magazine: “The Illegal-Settlements Myth

För Hamas är moskéer vapenfabriker

Såg på SVT Agenda om Goldstonrapporten, och inslaget var relativt balanserat. Man rapporterade om Goldstonerapporten och ställde frågan till Goldstone om hur Israel ska kunna försvara sig mot Hamas. Han sa att det var OK att attackera vapenfabriker, men inte moskéer.

Vad han verkar ha missat är att Hamas användare moskéer som vapenfabriker. Jag skrev om det här, läs IDF spokesperson här.

Om man resonerar som Goldstone finns det ingen möjlighet att försvara sig mot terrorgrupper som Hamas. De bryter mot lagar genom att använda sjukhus och moskéer som vapenförråd. Men landet som blir attackerat har ingen möjlighet att försvara sig, eftersom de då bryter mot Goldstone och mediernas regler och kommer bli utmålade som förövare.

Deras alternativ är då att dö eller bli fördömda.

PS: Vad Agenda inte heller berättade var att Goldstonerapporten skrevs som ett beställningsverk från diktaturerna som tagit över FNs  råd för mänskliga rättigheter.