När ska de goda frågas ut?

Det har hänt en hel del i den politiska debatten. Flera politiska debattörer har diskuterat kontroversiella frågor inom migration och integration utan att deras politiska eller privata karriärer har förstörts. Det är ett framsteg, men samtidigt ett rejält underbetyg till den politiska debatten.

Jag ser två frågor där det är aktuellt med ansvarstagande. Den första har redan berörts i detta inlägg – migrationen. Där finns två linjer som är gångbara för etablissemanget:

  1. Ignorera utanförskapet.
  2. Hänvisa till visionära reformer som inte är förankrade i något parti.
En annan fråga där det finns ett massivt konsensus är kring tiggeriet. Den enda som yttrat något som avviker från den officiella linjen är PM Nilsson som övervägt förbud mot tiggeri. Etablissemanget är överens om att detta är helt oacceptabelt.
Grundproblematiken är som följer: Europeiska romer är fattiga och diskriminerade i sina hemländer. De har det bättre som tiggare på svenska gator. Som en konsekvens har de flesta svenska städer numer fått romska invånare som försörjer sig på att tigga. 
Stadsmiljön har förändrats drastiskt till det sämre. Det är inte längre kul att gå på stan. Rimligtvis förlorar handlare stora summor när det sitter tiggare utanför deras dörrar. 
Den som har påpekat problemen med detta har fått löpa gatlopp. Men de som har förespråkat den rådande ordningen har inte fått några frågor.
Romerna kommer rimligtvis bli kvar, eftersom de har ett bättre liv här än i Rumänien. Om inget görs kommer stadsmiljön som vi har känt den vara borta. Det vi ser nu liknar närmast de folkvandringar som beskrivs i “Vredens druvor” eller “Utvandrarna”. 
Är detta en rimlig konsekvens av den fria rörligheten inom EU? Det svenska etablissemanget svar är ett rungande ja. Men varför? Ett tiggeriförbud löser inte fattigdomen i Rumänien. Tiggarresor till Sverige hjälper vissa, men absolut inte alla.
Hans Bergström tar upp utvecklingen i sin Neo-text: Ska Sverige finnas? Han påpekar något fascinerande i sin text – att ens ta upp obehaget som drabbar de svenska medborgarna när de möter tiggeriet dagligen anses som stötande.

Precis som Anna Dahlberg skriver har regeringen valt att huka. Oppositionen är bättre, men inte heller där har fullständiga förslag presenterats.

Nu är det plötsligt ett friare debattklimat. Hur länge till ska de som sjunger med änglarna undslippa granskning?

Gamla floskler dammas av om sexköpslagen

Jag bläddrade i senaste Liberal debatt när jag stötte på en artikel av Jenny Sonesson om sexköpslagen: Människokroppen är ingen handelsvara. Artikeln är ett svar på filosifstudenten Sam Kuritzén: Hycklande liberaler.

Sonesson skriver:

Som liberal anser jag att lagstiftare ska hålla sig borta från sovrum, swingersmöten och bastuklubbar. Medborgarnas sexualitet bör staten lämna ifred. […] Men till skillnad mot Sam Kuritzén anser jag att människokroppen inte ska betraktas som en handelsvara bland andra.

Sonesson menar att “Människokroppen inte är en handelsvara”, vilket de flesta nog håller med om. Ingen har heller påstått motsatsen, men Sonesson försöker klistra trafficking på Kuritzén. Ett rent halmgubbe-argument.

Det fick mig att minnas gamla tider. Precis när jag började blogga var sexköpslagen en av de frågor jag engagerade mig i. Då fanns nästan ingen fri debatt och Sonessons argumentation var den dominerande. Det var en närmast auktoritär diskurs, vissa saker fick man inte säga helt enkelt.

Då passade floskler som Sonessons bra för att skrämmas. Jag trodde i min enfald att vi lagt sådant bakom oss, men det har vi såklart inte.

Sonesson klämmer också i med en klassiker:

“Vi måste slå hål på myten om den lyckliga horan.”

Den lyckliga horan är lika relevant som påståendet om den lyckliga städerskan. Många far illa och utnyttjas i städbranschen. Lösningen är inte förbud av städtjänster.

Sonesson försöker värja sig från moralism, vilket är fruktlöst. Sexköpslagen är en moralistisk lag som olagligförklarar människors sexuella uttryckssätt, på samma sätt som tidigare gjorts med homosexualitet.

Sonesson visar sig helt oförmögen att argumentera på en principiell nivå. Det enda som saknas är “din dotter”-argumentet och antydningar om att Kuritzén själv skulle vilja köpa sex.

Sonesson förespråkar en extrem linje som känns oerhört omodern idag. Samhällsdebatten har förändrats, men det dröjer innan det ramlar ned i partivärlden och lagstiftningen kan ändras.

En dag kommer även Sverige att anta en förnuftsbaserad linje, där man överger fruktlösa försök att utrota oönskade betéenden och istället inriktar sig på att hjälpa de som behöver hjälp. Extremismen kommer få ge vika för skademinimeringens princip, tids nog.

Vad är alternativet till reglerad invandring?

Något som slagit mig som särskilt intressant i migrationsdebatten är hur lite som krävs för att anses ha en relevant åsikt. Ofta räcker det med att säga att man tycker att alla borde få komma hit, att man står för fri invandring. Eller att man tycker att det är inhumant att gömda tvingas leva under svåra förhållanden. Längre än så sträcker sig inte diskussionen.

Dagens Nyheter anser att polisen ska strunta i att jaga papperslösa, trots att de begår ett brott och trots att polisen har fått direktiv om motsatsen. Denna text innehåller som jag ser det ganska grova logiska hål.

Om Dagens Nyheter anser att papperslösa ska kunna vistas i Sverige utan risk för avvisning bör man skriva det rakt ut. Då ska utlänningslagen ändras, och fundamentala förhållanden i vår reglerade invandring förändras.

Detta skriver inte Dagens Nyheter om, och ingen bryr sig egentligen. Det duger bra med DNs välvilliga ledare.

En annan krönika bland många på samma linje är Johanna Nylander i Kristianstadsbladet: Reva mellan polis och politik.

Vår reglerade invandring bygger på att arbetskraftsinvandringen idag närmast är fri. Även för de som inte kan arbeta finns det möjlighet att bli medborgare, om man uppfyller olika asylskäl. De som blir medborgare utan att arbeta är en kostnad, och därför är dessa platser begränsade.

Fredrik Segerfeldt har varit tydligt med sitt alternativ: kraftigt utöka invandringen och sänka bidragen. Han föreslår på migro.se en ersättning på 450 kr/månaden och att kåkstäder ska byggas upp där de nyanlända ska kunna bo.

Detta fick liberalen Torbjörn Jerlerup att gå i taket och kraftigt attackera Segerfeldt. Varför är svårare att förstå – Segerfeldt är faktiskt konsekvent och förklarar konsekvenserna av ökad invandring som han ser dem. Och varför har Segerfeldt fel – är det inte bättre med en kåkstad utanför Stockholm än tortyr i Iran?

Fredrik Segerfeldt är intellektuellt hederlig och presenterar sitt alternativ till reglerad invandring. Det har ingen annan gjort. Men det finns en bred enighet bland debattörer om att det system vi har idag är orättfärdigt och fel.

Politiker har ett ansvar att presentera heltäckande lösningar, men detta ansvar gäller även debattörer.

Intressant i sammanhanget: Bryan Caplan från Cato Institute: Why Should We Restrict Immigration? Tipstack William Sparf.

Sanandaji-debatten redan 2011

2011 skrev Simon Hedlin i Svensk tidskrift om migration: Det är friheten, dumbom

Invandringsförespråkare som använder siffror som starkaste argument bör fråga sig hur de skulle agera om dessa förändrades. Skulle man ändra uppfattning om invandringen om den visade sig vara ekonomiskt ogynnsam? De samhällsekonomiska argumenten bör inte vara de främsta i en borgerlig strävan efter att betona individens värde och frihetliga värderingar. 

Han fick mothugg av den bekante Tino Sanandaji: Invandring, liberalism och välfärdstaten. Artikeln diskuterar både invandringens kostnader och hur Sanadaji ser principiellt på frågan:

Jag menar tvärtom att liberaler inte av rent principiella skäl ska känna sig tvingade att försvara fri rörlighet över gränserna. Detta baserar jag på fri invandrings konsekvenser för en modern demokrati, och med stöd av de viktiga liberala intellektuella som analyserade frågan på en djupt ideologisk nivå. 

Friedrich Hayek uttryckte sin ståndpunkt i frågan så här: ”a recognition of collective ownership of the resources of the country which is not compatible with the idea of an open society”. Den miniminivå som Hayek ansåg att staten borde garantera sina fattigaste medborgare ”necessitates certain limitations on the free movement across frontiers”. Detta insåg även Milton Friedman som sa: ”You cannot simultaneously have free immigration and a welfare state”. Robert Nozick utryckte sig likartat mot slutet av sitt liv: ”Varför har vi inte helt fri och öppen invandring överallt? Ett skäl är välfärdsstaten.” 

Om århundradets tre främsta liberala tänkare inte av princip stödde fri invandring, varför ska då svenska liberaler känna sig tvungna att göra det?

Mycket intressant, självklart även delen som diskuterar invandringens ekonomiska påverkan på samhället.

Adam Cwejman kritiserade sedan Sanandaji i sin artikel Vi vårdar inte gamla för samhällsekonomins skull

Ingen av de personer han citerar har på djupet kritiserat invandring utifrån ett liberalt perspektiv. De har enbart pedagogiskt och tydligt pekat på paradoxen som existerar med en omfattande invandring och en stor välfärdsstat. Detta är att peka på ett praktiskt politiskt problem och inte ett ”djupt ideologiskt” ställningstagande mot invandringen på någon nivå. Friedrich Hayek men även Ludwig von Mises pekade båda på problemen med en centraliserad stat och invandringen. Vad gäller Milton Friedmans inställning till invandring vill jag varmt rekommendera detta blogginlägg som refererar ett anförande av Friedman: What Milton Friedman really said about immigration

Jag har valt att inte bemöta Sanandajis källor eller diskutera slutsatserna som hans empiriska exempel bidrar med. Notera att jag inte misstror källorna, flera av de forskare han hänvisar till har jag själv hänvisat till. Det jag avslutningsvis vill påpeka är att de inte är så samstämmiga som Sanandaji ger intryck av. Jag menar att det ofta är svårt att bedöma invandringens nettoeffekter – som kan vara såväl positiva som negativa – och därför bör man inte dra slutsatser om invandringen enbart utifrån samhällsekonomisk nytta som ensamt kriterium.

Jag har följt länken om Milton Friedman och såvitt jag kan se säger han inte emot Sanandaji på någon punkt.

Av någon anledning kom dessa artiklar in i mitt RSS-flöde för svensk tidskrift. Det är synd att de inte dök upp tidigare, eftersom de avhandlar många viktiga poänger i migrationsdebatten.

Svensk Tidskrift har helt klart varit före sin tid i detta fall.

Verklighetsfrånvänd migrationsdebatt

Just nu är Sverigedemokraterna på rejäl frammarsch och det känns som att de håller på att bryta igenom en kritisk massa. Det är mycket sannolikt att de blir tredje största parti i nästa valrörelse. Och just nu finns inget som tyder på att Sd kommer kunna tryckas tillbaka.

  • Sedan tidigare är det känt att de flesta som får asyl i Sverige faktiskt inte är flyktingar. (Se Sandelin eller Per-Åke Fredriksson)
  • Sverige tar emot flest invandrare och är sämst på att integrera dem (Se Thomas Gür)
  • Dagens samhälle rapporterar idag om akut platsbrist för flyktingar
  • Många av invandrarna har mycket låg kompetens. Peter Santesson-Wilson skriver om att mång är på den nivå att de inte klara ens att tolka en klocka.

I idédebatten har jag uppmärksammat att fri invandringsvännerna slarvat med fakta. Idag fick vi se ytterligare ett exempel på dålig/vilseledande argumentation när Johan Norberg i Metro skrev att det är Realistiskt med fri invandring. Norberg menar att Sverige haft fri invandring runt sekelskiftet.

Tino Sanadaji bryter dock ned Norbergs argumentation när han konstaterar att den utomeuropeiska invandringen vid den tid Norberg tar upp var mycket liten.

Jag har väldigt svårt att förstå hur fri invandring ska gå till i praktiken. Och jag har inte förstått hur det ska gå ihop med liberalism. Tino Sanandaji har skrivit en mycket viktig bloggpost om detta: Ett liberalt argument mot fri invandring.

För att fri invandring ska vara möjlig krävs att väfärdsstaten avvecklas. Men det talas ganska tyst om det – istället läggs fokus på stor invandring och öppna gränser.

Att detta blir destruktivt i kombination med en omfattande välfärdsstat är självklart för varje tänkande människa. Men de som förespråkar fri invandring verkar i många fall faktiskt hellre välja öppna gränser före ett välfungerande samhälle.

Centern har dragits med i yran kring fri invandring och föreslår nu detta som en av deras visioner. Detta känns inget annat än ogenomtänkt.

Jag har respekt för argumentet att man räddar liv genom att låta många komma till Sverige, även om de hamnar i utanförskap. Men som liberal har jag inte rätt att göra gott med andras pengar.

2009 skrev jag ett inlägg om migration: Ta debatten med Sd och förlora. Det som har hänt sedan dess är att invandringen har ökat, och verkar fortsätta att öka. Sakpolitiskt har inget ändrats, vilket gör att min profetia uppfylls varje gång någon försöker debattera mot Sd.

Jag anser att migrationen måste vara långsiktigt hållbar. De som kommer hit måste jobba för att försörja sig själva. Per Gudmundson skrev om detta: Skärp försörjningskraven!

Jasenko Selimovic har skrivit en intressant debattartikel: Låt oss göra SD:s politik irrelevant. Just nu är det motsatsen som sker. Både alliansen och de liberala debattörerna driver på denna utveckling.

Utan värderingsdebatt – grupp mot grupp

För länge sedan skrev Mauricio Rojas en debattartikel om kulturarv och invandrares brottslighet: Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet. Efter det blev Rojas kraftigt motarbetad och lämnade till slut Sverige.

Paulina Neuding och Johan Lundberg skrev en artikel om att diskutera invandringens problem. Syftet med artikeln var att formulera ett försvar för invandring och ta debatten från Sd. Paulina Neuding och Andreas Johansson Heinö har också kritiserat regeringen för att publicera en falsk faktabild av invandringens problem.

Ett av invandringens problem är ökat antal våldtäkter. Som Maurico Rojas skrev i sin artikel är våldtäkterna vanligare bland invandrade. Det är också något som rasistiska grupper sprider och använder i sin propaganda.

Att män och kvinnor är likvärdiga är en västerländsk, liberal ståndpunkt. Alla delar inte denna hållning. I andra länder, till exempel traditionellt muslimska, styr andra värderingar. Där är kvinnor och män inte likvärdiga. (Se Mona Eltahawy: Why do They Hate Us?)

Denna kvinnosyn står i konflikt med västerländska liberala värderingar. Människor som kommer till Sverige från dessa länder bär med sig dessa värderingar.

Det talas inte klarspråk om värderingsskillnader. Sedan Maurico Rojas motarbetades har också Paulina Neuding, Johan Lundberg och Andreas Johansson Heinö utsatts för kampanjer i syfte att förstöra deras karriärer.

I Bollnäs har en kvinna blivit våldtagen, enligt uppgift av invandrade män. I spåren av detta har nationalsocialistiska Nordfront delat ut flygblad mot invandrare. Mot detta har nu några lokala antirasister protesterat och ordnar en manifestation mot rasism.

Flickans pappa har publicerat ett protestbrev mot manifestationen på Nordfronts sajt. Främlingsfientliga/Invandringskritiska Fria Tider och Avpixlat har också skrivit.

Våra västerländska, liberala värderingar anser att både jämställdhet och invandring är något positivt och viktigt. Om vi inte klarar av att uppmärksamma och kritisera värderingsskillnader lämnar vi fältet fritt till rasistiska grupper och främlingsfientliga.

I den traditionella svenska diskursen finns inget sätt att kritisera värderingsskillnader. Det finns inget sätt att formulera kritik mot vissa invandrares kvinnosyn. Då blir det naturligt för politiskt medvetna i Bollnäs att attackera de högerextrema men att vara tysta inför gruppvåldtäkten.

För en vanlig människa i Bollnäs finns heller inget sätt att formulera kritiken. Ingen säger något förutom Sd och de högerextrema. Då hamnar människor i kris i knäet på de främlingsfientliga och rasistiska.

Det är viktigt att inte ge främlingsfientliga föreställningar en plats i det offentliga rummet. Men en värderingsdebatt är inte främlingsfientlig. Det är en viktig beståndsdel i ett liberalt samhälle med stor invandring.

Den debatt vi har idag är kontraproduktiv. Kampanjen mot hederliga debattörer är missriktad och djupt problematisk. Så kontraproduktiv och problematisk är kulturen att den till och med ger nazister en plattform. Det visar det skrämmande exemplet i Bollnäs.

Om inte värderingsdebatten tillåts hotas i förlängningen den svenska öppna kulturen och våra liberala grundvärderingar.

Bortom Multikulti – Oumbärligt om integration

Axess har anordnat ett seminarium kallat Bortom Multikulti (som finns att se på Axess Play). Detta omskrevs när det begav sig bland annat av Nima Dervish:

Deltagarna var Svante Nordin, Andreas Heinö Johansson, Markus Uvell, Erik Ullenhag, Ardalan Shekarabi, Charlie Weimers, Adam Cwejman, Dick Erixon,Torbjörn Elensky, Johan Ingerö, Paulina Neuding, yours truly och Sara Mohammad, och vi fick en kvart var. Debattledare var Expressens Lotta Gröning.

Jag hade inte möjlighet att delta, men texterna som var grund för seminariet finns sammanfattat i en bok.

Denna bok har jag för ett par dagar sedan läst, och det var en omvälvande upplevelse. Jag skulle kunna skriva mängder om det men jag nöjer mig här och nu med att säga att det var oerhört bra. Mer än bra, jag skulle vilja kalla texterna i denna bok för oumbärliga.

Trots att det är ett år gammalt är det sprängstoff. Precis det som integrationsdebatten behöver – intellektuella och resonerande texter.

Jag uppmanar Axess att göra dessa texter tillgängliga på nätet och kommer skriva mer om dessa texter senare.

Borgerlig idédebatt behövs

Kommer precis från ett seminarium anordnat av Svensk Tidskrift med titeln “Gör en borgerlig idédebatt skillnad?”

Det var en mycket intressant diskussion i stil med gårdagens. Skillnaden var att denna debatt var mer fokuserad, och att inga publikfrågor togs. Det tycker jag var helt utmärkt – varför publikfrågor ska in i tid och otid kan jag inte förstå.

Diskussionen var djuplodande och utkomsten var väl inte så mycket mer konkret än att borgerlig idédebatt är viktig. Men diskussionen var mycket givande.

Det är härligt att det under Almedalen också finns plats för mer djuplodande samtal som inte resulterar i något direkt resultat.

Tre viktiga aktörer för idédebatt togs upp: Fores, Timbro och Svensk Tidskrift. Marcus Svensson pekade även på Axess och Magasinet Neo. Personligen tar jag detta som en uppmaning att bättre kolla upp Fores, och att börja läsa Svensk Tidskrift.

Utöver detta tar jag det som extra motivation till mig att fortsätta som bloggare. Det är färre och färre som bloggar regelbundet om politik. Jag ska också ta på mig att försöka höja blicken och skriva mer djuplodande inlägg, kanske till och med skriva för någon tidning.

Själv saknar jag det djuplodande samtalet och de djuplodande diskussionerna och ska söka upp detta mer.