Det staten skapar

Sofie Löwenmark skriver i Expressen om svenska statens goda öga till jihadism: Sverige är ett tryggt växthus för IS-terrorn

Att vi ligger i det europeiska toppskiktet av länder som har försett IS med flest rekryter per capita är känt sedan länge. Likaså fanns svensk inblandning i terrordåden i Paris och Bryssel. Sverige har i relation till andra länder en bristfällig terrorlagstiftning, vilket har resulterat i att landet kunnat fungera som ett tryggt växthus för denna typ av extremism. Ett växthus som dessutom allt för ofta har finansierats med skattemedel.

Johan Lundberg har i sin bok Ljusets fiender beskrivit hur akademiker och aktivister med stöd av skattemedel bedriver denna växthusverksamhet.

Detta är resultat av 68-rörelsens långa vandring in i den svenska jättestaten. Vänstern har styrt Sverige och fyllt upp departement med sina åsiktsfränder, som bidragsfinansierar sina vänner i olika vänsterföreningar som i sin tur påverkar staten.

Ett standardinslag i statsradion går i regel ut på att någon av dessa vänsterföreningar intervjuas som kommentar till någon vänsterpolitiker som kritiseras från vänster.

Det går runt och runt.

På samma sätt är det våld vi ser idag ett resultat av statens arbete. Vänsterakademiker ger ett ideologiskt försvar för våldet, som omfamnas av statstrogna journalister och i sin tur påverkar våldsverkarna.

Polisen är på samma sätt skolad i vänsteranda, det är dialog, förståelse, armband och kaffekokning som gäller. När de väl griper en kriminell finns förstående syltryggar till jurister som släpper de kriminella lösa igen.

Det går att stoppa utvecklingen om man vill, men etablissemanget vill inte. De har förståelse för våldet, men är framför allt så fångade i sin ideologi att de inte kan agera.

Borgerligheten är rent politisk socialdemokrater, och även värderingsmässigt. På samma sätt som de har lagt ned sina röster så att Stefan Löfven kan regera har de lagt ned sina borgerliga ideal.

Staten har designat utanförskapet genom miljonprogrammet, bidragssystemen har permanentat utanförskapet, och statspropagandan har pumpat på.

Årtionden av socialism har nått sin logiska slutpunkt – våld.

Medlemskap i Liberala Partiet

Jag har löst medlemskap i ett parti. Förra gången var det för Folkpartiet Liberalerna, den här gången för Klassiskt Liberala Partiet.

Jag har stått utanför partipolitiken en tid och uppskattat det mycket. Jag skulle gärna stå helt utanför politiken. Tyvärr gör staten det omöjligt, då den finns överallt och utökar sin makt kontinuerligt. Samhället politiseras och regleras allt mer, och jag vill göra något för att bromsa utvecklingen.

Alla partier står för ett skattetryck långt över 50%, regleringar av arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, statlig skolpolitik, begränsad yttrandefrihet. Socialdemokratin har segrat, trots att den är så destruktiv för samhället.

De borgerliga partierna kommer undan som frihetliga eftersom det inte finns något alternativ. De för ingen frihetlig politik, och en röst på dem är en röst mot friheten. Det behövs ett trovärdigt parti för de som vill rösta för frihet.

Liberala Partiet står för den klassiska liberalismen, en liten stat utan välfärdsstat. Partiets politik är nära det jag personligen står för. Ett verkligt radikalt, frihetligt alternativ. Det är en bra början för frihetlig utveckling.

Jag har över tio års erfarenhet i partipolitiken och jag hoppas nu att min erfarenhet ska kunna hjälpa det unga liberala partiet att växa och bli en etablerad organisation.

Eftersom förstanamnet Henrik Alexandersson på riksdagslistan sitter i fängelse för skattebrott  behövs det en stand-in. Jag är beredd att axla den rollen, och kandiderar följaktligen till riksdagen om partiet vill ha mig på listan.

Under valrörelsen tror och hoppas jag kunna nå ut med den frihetliga liberalismen, särskilt som kontrasten blir så kraftfull mot de övriga partierna.

Henrik Alexandersson pratade i Radio Frihetligt om de olika vägar som finns för att påverka Sverige. Dels kan man verka utanför politiken. Man kan vara oppositionell frihetlig inom de etablerade politiska partierna. Sist men inte minst kan man gå med i Liberala Partiet.

Alla sätt behövs, och innebär att man “trycker på tuben” från olika håll. Till slut kanske det kommer ut något. Det är värt ett försök.

Staten som tar mer än våra pengar

Sverige har en lång historia. Från början var Sverige många små riken som sedan drevs ihop till en nation av Gustav Vasa. Från kungavälde gick landet in i demokrati. Kungaväldet fick ett nytt ansikte med nya anspråk.

Steg för steg har anspråket utvecklats. System för system har lagts under statens makt, skola, pensioner, föreningar, medier och partiväsende. Genom bidragen kommer statens värderingar och staten blir ett självspelande piano.

I botten på systemet sitter medborgaren. Förment oberoende från någon förutom staten, utan behov av familj, vänner eller ens ett jobb.

Skatterna i Sverige är enormt höga, och dolda för medborgaren. De är ett av de uttryck statens förtryck tar sig. Men kanske viktigare och brutalare är de psykologiska anspråken.

Två citat har påverkat mig starkt genom åren. Först Mona Sahlin, i en intervju med turkiska ungdomsförbundet (från wikiquote):

Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ”töntiga” saker.

Mona Sahlins efterträdare vid makten, Fredrik Reinfeldt, har uttalat sig i samma anda (från wikiquote):

Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.

Dessa citat är för mig maktens syn på oss medborgare. Genom skolan har vi lärt oss att Sverige blivit rikt tack vare socialdemokraterna. De skapade det moderna Sverige och välfärdsstaten, som gör Sverige till ett rättvist samhälle. Här tas alla om hand genom statens försorg.

Men vår rikedom är skapad på ett orättfärdigt sätt. Sverige och västvärlden har skapat sin rikedom genom att utnyttja, genom invasion, genom stöld. Vi förorenar miljön och lever på ett i grunden orättfärdigt sätt. Vi kan inte ta bort detta grundliga fel, men genom staten kan en del av orättvisorna rättas till. Det bistånd staten ger gör gott i världen och rättar till en del av felen.

Resten av bristerna ska vi bära med oss. Vi ska hålla koll på varandra så vi källsorterar, inte reser för långt, kanske inte ens skaffar barn för att det skadar miljön. Detta skapar ett djupt lidande och en känsla av otillräcklighet.

Vi är priviligierade, och i grunden fördömda genom vår rikedom och vårt välstånd. Det enda vi kan kämpa för är att utsträcka vårt samhällssystem till hela världen, så att de kan bli välsignade genom den svenska socialdemokratiska staten.

Vi alla förväntas engagera oss i denna hopplösa kamp, och leva med skammen över att det aldrig kommer att gå fullt ut.

Erik Lidström skrev en gång om välfärdsstaten som Saxen som klipper sönder samhället. Det politiska system vi har klipper de naturliga banden mellan människor. Det klipper även banden till vår historia och vårt ursprung.

För mig är det det värsta övergreppet.

Den moderna svensken har inget ursprung. Vi existerar som i ett vakuum, i ett det rymdskepp av påstådd rättfärdighet som den svenska välfärdsstaten är.

Tino Sanandaji skrev någon gång på sin blogg om ämnet: Invandrare byggde inte Sverige

Historierevisionism är ett potent politiskt vapen. Det är vad George Orwell menade med “He who controls the past controls the future. He who controls the present controls the past”. Att frånta rättigheter från en folkgrupp genom att skriva om historien är aldrig trevligt, men att se ett lands elit försöka delegitimisera sitt eget folk är häpnadsväckande.

Svenskar är ett folk och många olika folk i ett. Vi har en stolt historia och en fantastisk kultur. Vi har på många sätt varit fria men alltid verkat under förtryck och statens nycker. Statens makt och anspråk har idag blivit fullständiga, övermäktiga.

Nu ser vi hur staten krackelerar och lögnen som staten har uppfostrat oss i blir tydlig. Idén om välfärdsstaten är en religion för oss svenskar. När vi inser att gud inte finns eller kommer och räddar oss känns det tungt.

Det är dags att börja en ny resa, att upptäcka Sverige och oss själva på nytt.

Vi svenskar är en del av ett folk, ett stolt folk med en lång historia. Vi har starka värderingar, vi har byggt ett starkt samhälle trots alla galna infall från kungar och socialdemokrater.

Var stolt över ditt ursprung och den du är. Säg nej till de moderna prästernas påbud, som idag förmedlas från mediernas upphöjda och dömande position, istället som förr från predikstolen.

Vi måste bygga upp ett verkligt civilsamhälle, utan statens kvävande bidrag och politiska viskanden.

Projekt Allmogen är ett projekt som strävar efter att berätta folkets historia. Här är ett utvandrarbrev från en medborgare som flydde Sverige för länge sen. Hans tankar känns märkvärdigt bekanta än idag:



Daniel Sjöberg säger i podden några starka ord som sammanfattar det jag känner:

Vi är allmogen
Vi är många
Vi glömmer inte
Vi förlåter inte

Falskt samhällskontrakt, falska problemställningar

Sällan har väl statens inkompetens synts så tydligt nu i ljuset av Transportstyrelse-gate.

En rörelse spirar för att ställa saker och ting tillrätta. Genom att få in bra folk och en ny frisk rörelse ska saker och ting ställas tillrätta. Många tror just detta, att bra folk kan få ordning på staten. Partiet Medborgerlig samling är ett bra exempel på detta.

Men problemet med staten är så mycket djupare än att det kan lösas med kompetent folk. Problemet ligger i två fenomen – statens grund och statens geografiska omfattning.

Statens grund är tvång. Medborgaren underkastas statens makt, vare sig den vill eller inte.

En myt propageras, idén om ett samhällskontrakt, en överenskommelse mellan medborgaren och staten. Det är en falsk föreställning.

Det finns ingen ömsesidighet mellan staten och medborgaren. Statens ursprung är gamla despoters kontrollmakt. Gustav Vasa underkuvade mindre riken och införlivade i sin stora stat. Denna stat har levt och växt sedan dess.

När demokratin inträdde skapades illusionen av medbestämmande. Men medborgarens inflytande är minimalt. Vart fjärde år får medborgaren lägga sin röst och välja parti. Partierna gör vad de kan för att göra sig relevanta, och det vapen de har är beskattning.

Trygghetssystem efter trygghetssystem från det fria samhället har tagits över av staten och använts som argument för att motivera statens existens. Staten är fullständig oöverblickbar.

När vi hade grymma konungar som styrde Sverige visste vi i alla fall vem det var som piskade oss. Nu piskar vi alla varandra, med demokratin som vapen.

Staten är från första början moraliskt korrupt. Från detta växer naturligt korruption, som vi ser med all tydlighet i Sverige idag. Statens lögn om att den tar hand om oss alla är avslöjad.

Duktiga människor som kommer in i partisystemen kommer formas. Idag är medborgerlig samling glada och ideologiska. När de får makt kommer de formas i sina roller, påverkas av tjänstemännen och journalisterna och sakta brytas ned till broilers.

Det som kan lösa våra problem är decentralisering. Om Sverige bröts upp i de naturliga regioner som de en gång bestod av blir staterna mindre. Det blir plötsligt möjligt att överblicka ansvar, och det uppstår konkurrens mellan de mindre staterna. Det driver naturligt fram en minskning av staten. Vi ser en spirande rörelse i denna riktning när kommunerna börjar anställa ordningsvakter.

Viktigast av allt är att det samhälle vi lever i måste vara moraliskt. Vi skapar inte detta samhälle genom att gå in i den omoraliska staten och försöka rätta till. Vi skapar den genom att driva på för ett friare samhälle med det fria samhällets verktyg – att bygga något själva och peka ut det som är falskt och fel.

Överheten och svenska folket

Jag kommer från mellansverige. Den gård jag har växt upp på har långa anor, jag är tolfte generationen i min släkt som har växt upp där. Bergslagen blev modernt snabbt genom bruken som finns där, och våra traditioner bröts snabbt och vi kastades in i modernitet.

Svenska folket har alltid varit utsatta för överhetens nycker. Förr i tiden var det grymma kungar. Sedan demokratins intåg har statens näve fått en sammetshandske, men den är fortfarande stenhård. Och den griper allt hårdare.

Under 1900-talet har staten steg för steg ökat sin makt över våra liv. Staten har infiltrerat de flesta delar av samhälle. Skola, pension, föreningsliv – staten lägger sin våta hand över det mesta. Och skatterna höjs.

Fria initiativrika medborgare blir steg för steg kuvade och bidragsberoende. Den protestantiska arbetsmoralen byts ut mot bidragsberoende. Driftiga svenskar lessnar och lämnar landet.

Utvecklingen accelereras nu när en omfattande invandring kommer till. De nya medborgarna skolas snabbt in i välfärdsstatens bidragsberoende och passivitet.

Till det kommer att många har en kultur som är väsensskild från vår. En kultur som säger att män och kvinnor inte är likvärdiga, att otrogna är smutsiga och att brott mot otrogna inte är brott. En kultur som har mäktiga externa aktörer som finansierar och påverkar utifrån. Denna kultur passar som hand i handske med överhetens ovilja mot det traditionellt svenska.

Förr i tiden kuvades folket av prästerskapet som predikade svavelosande om arvssynd. Idag är det politiska ledare som sprider sin motvilja mot det traditionellt svenska. Överheten har lärt oss att vår kultur är barbarism och att inget finns att vara stolt över.

Vi ska tacksamt öppna våra hjärtan när nya kulturer påverkar oss. Deras kultur är ju lika mycket värd som vår, eller egentligen bättre. Är det kanske till och med vårt fel att andra har det dåligt?

Överheten har sett svenskarna som sitt projekt under lång tid. Först skulle vi bli goda socialdemokrater. Nu ska vi bli en del av ett globalt, modernt och identitetslöst samhälle. Svensken ska lydigt se på när landet han känt förändras till oigenkännlighet, och acceptera ännu lite höjd skatt.

Det finns många sätt att bromsa utvecklingen, men allt börjar fundamentalt med vissa insikter

  • Jag som svensk är en del av ett folk
  • Jag har en historia som är värd att berättas och lära av
  • Jag har en kultur och värderingar som jag tänker försvara

Jag förstår de som vill engagera sig politiskt för att ändra saker. Kanske kan saker och ting förbättras eller så är staten helt enkelt för stor och kollapsar under sin egen vikt.

Den varaktiga förändringen kommer dock genom att institutioner återuppbyggs utanför staten och att vi svenskar inser att vi måste ta ansvar för oss själva.

Har man det bra för länge blir man bekväm och aningslös och hamnar i knipa. Vi är i en knipa nu, men kanske kan det komma något vackert ur detta. Kanske är askan den bästa jorden.

Demokratins svikna löfte

Demokratin är ett av de finaste begrepp vi har i Sverige och västvärlden. I och med allmän rösträtt tog sig västvärlden från despoternas grepp och in i en ny upplyst tidsålder. Medborgarnas vilja ges uttryck genom de politiska partierna som i sin politiska kamp driver fram ett bättre samhälle för alla. Ungefär så lär vi oss att samhället fungerar.

För mig är äganderätt och frihet från våld det viktigaste som finns. Ingen ska stjäla mina saker, eller hota mig med våld. Detta lär vi oss att staten skyddar oss ifrån.

Men teorin om demokratins godhet är väldigt grund. Tänk ett naturtillstånd där libertarianer sluter sig samman för att bilda en nattväktarstat. De utser politiker för att förvalta nattväktarstaten vars uppdrag endast handlar om rättssamhälle och militär.

Militärerna och juristerna ser redan efter första året att deras budget är otillräcklig. Journalisterna skriver om bristerna och en de libertarianska medborgarna är oroliga. De libertarianska politikerna vill bli omvalda och ser en chans till ökad populäritet och skjuter till lite extra skattemedel. Så rullar det på, år från år.

På samma sätt som i det korta exemplet om nattväktarstaten har den svenska staten utökats steg för steg. Civilsamhället har steg för steg tagits över av staten, och på samma sätt har propagandan utökats. Medier har förstatligats eller satts i statligt beroende genom presstöd. De politiska partierna är idag finansierade av staten.

Den svenska staten föddes inte med rösträtten, utan har anor långt tillbaka. Då förtrycktes folket av brutala kungar. Idag är vi alla delaktiga i det demokratiska projektet. Men vad gör det för skillnad egentligen?

Då kom kungens fogde och krävde in skatten. Idag skickar skatteverket en avi. Om du inte betalar kommer polisen, sen kommer samma gamla fogde som förr. Skillnaden är att skatterna är mångdubbelt högre, och ansvaret otydligare. Vi är ju alla delaktiga, och demokrati är det bästa som finns!

Politiker agerar utifrån den situation de befinner sig i. Riksdagspolitikerna är beroende av sina partier för att ha kvar jobbet, och att hålla partiledningen nöjd för att kunna göra karriär.

Vi som medborgare har idag olika riksdagspartier att rösta på, som alla i olika omfattning vill utöka staten. De som vinner makten kommer pressas av myndigheter, medier och lobbygrupper att öka statens makt. Så statsmakten kommer växa, och vår frihet kommer minska.

Löftet är att staten ska skydda oss mot tjuvar och våld, men vem är det egentligen som tar våra pengar under hot om våld? Jag såg denna bild på twitter och hajade till:

Citat från Murray Rothbard

För mig framstår det som att demokrati framför allt innebär att jag blir förtryckt, och förväntas vara nöjd med det eftersom jag har fått påverka hur snabbt förtrycket ska öka.

Jag har inte läst Democracy: The God That Failed av Hans-Herman Hoppe, men jag ser fram emot att göra det.

Partier för partiernas skull

Både Centern och Liberalerna har nu deklarerat att man avser samarbeta med Socialdemokraterna, men inte nu utan först efter att alliansen förlorat valet 2018. Detta uppmärksammas förtjänstfullt i Viktor Barth-Krons senaste Nu tar vi helg.

Man kan dock inte förklara varför man ska låta vänstern och mp påverka landet ett år till, med nya skatter högt och lågt som följd.

Det hela är väldigt naturligt. Partier har en inbyggd överlevnadsmekanism. De som lever av politiken vill få sin försörjning och framtida karriär tryggad. De med makt inom partierna behöver använda alla till buds stående medel för att bevara och utöka sin makt.

En riksdagsledamot måste bibehålla relationerna till partiet och partimedlemmarna i sin valkrets. Den måste också se till att partiet får så många röster att deras riksdagsplats är säkrad. Utöver det behöver riksdagsledamoten se till att partiledningen är relativt nöjd.

En partiledare måste se till att partiledningen håller sig lugn, och att olika falanger får de köttben de vill ha så att ingen försöker utmana. Partiet måste också få ett valresultat som ligger i linje med vad partiledningen förväntar sig.


Många i Sverige har rosiga föreställningar om att politiker agerar utifrån “samhällets bästa”. De agerar dock precis som alla oss för sin egen skull med de medel som de har till buds.

Jan Björklund har lyckats balansera alla falanger i Liberalerna så att hans position är ohotad. Riksdagsledamöterna i riksdagen kommer sannolikt få sina mandat förnyade. I grund och botten är alla nöjda.

Annie Lööf har ett jättehärligt läge där de går bra i opinionen. De verkar kunna glida på en räkmacka fram till valet och få ett bättre läge.
De uppenbara samhällsproblem som vi möts av varje dag kommer först att hanteras när ovanstående faktorer är uppnådda. Liberalerna och Centern kommer inte göra ett smack förrän innan nästa val. I valet kommer de kampanja för alliansen och sen hoppa upp i sossarnas knä.

Liberalerna och Centerpartiet, precis som alla andra politiker och tjänstemän, är finansierade av våra pengar. Liberaler och Centerpartister har som alla andra politiker och tjänstemän möjlighet att ta mer och mer av våra skattepengar för att nå sina mål. Självklart kommer de göra allt de kan för att nå sina mål.

Jag har väldigt svårt att förlika mig med detta spel som förs under någon form av moralisk flagg. Demokratin är det finaste vi har och annat som jag lärde mig i statens skola. För mig framstår det som helt uppenbart omoraliskt och inte särskilt fint alls.

Var redo för en skakig framtid

Den svenska välfärdsstaten är byggd på ett löfte – jag som medborgare ska bli omhändertagen i varje situation av en omvårdande och förstående välfärdsstat. Staten är som en stor varm famn där våra skattepengar hjälper andra och vi själva behöver varken vara goda eller förberedda.

Även i den bästa av världar, även på “den gamla goda tiden” när allt var jättebra och sossarna hade ordning och reda, är detta en lögn.

Välfärdsstaten är som ett stort försäkringsbolag som du inte kan sluta handla av. Det finns ingen press på staten att förbättra sig, eftersom du som medborgare måste fortsätta betala. Förutsättningarna är mycket dåliga för att få ett bra försäkringsskydd.

Ett bra bevis på detta är att staten i smyg har dragit ned på försäkringsskyddet. Alla medborgare förväntas ha en beredskap på 72 timmar utan hjälp från staten. Självklart kan man inte räkna med att hjälpen väl kommer efter 72 timmar heller (Se Svensk Prepper.)

En del förbereder sig på en snabb och fullständig samhälllskollaps. Personligen tror jag inte något sådant är nära förestående. (Se gärna Jan Bolmesson på Rika Tillsammans: Står vi inför en ekonomisk kollaps?) Sverige är stökigt och har en ofullständig samhällsservice, men landet kommer finnas kvar och vi kommer kunna leva goda liv här.

Med denna insikt finns det några saker du ska göra:

  1. Börja preppa. Handla vattendunkar och andra saker du behöver. Se till att du klarar de grundläggande behoven vid vatten- eller elbrist. Det är mycket värt att förbereda sig för en “enklare” kris till att börja med. Svensk Prepper har en guide för en tur till Biltema.
  2. Lär känna dina grannar och ditt närområde. Gå med i en grannsamverkansgrupp.
  3. Börja spara. Sätt av minst 10% av din inkomst varje månad. Bloggen Rika tillsammans har en bra genomgång av vad du behöver veta: Så här blir du rik.
  4. Komplettera statens välfärdstjänster med privata försäkringar, vid behov. Det offentliga fungerar fortfarande ofta helt OK.
  5. Läs bubb.la och lyssna på radio Bubb.la. Personerna bakom tjänsten är övertygade om att en samhällskollaps pågår, och de kommer ge dig uppdaterad information om något försämras. 
  6. Skaffa dig ett personlig psykologiskt försvar. Oron och depressionen i Sverige är så stark att den är ett problem i sig. Personligen använder jag en teknik som kallas “The work”, och kombinerar den med meditation.
Genom att du själv är förberedd bidrar du till ett bättre och friare samhälle. Man kan bli friare och gladare trots krackelerande välfärdsstat och idiotiska politiker.

Politikerförakt är rimligt

Det pratas en del om politikerförakt. Bör man se detta fenomen positivt eller negativt?

Två av de viktigaste principerna för mig är äganderätt och frihet från våld. Jag är idag tvingad att lämna ifrån mig hälften av mina inkomster varje månad till skatteverket. Mina pengar används sedan av tjänstemän och politiker. Om jag inte lämnar ifrån mig pengarna tar polisen mig med våld och bestraffar mig.

Den möjlighet jag har att påverka systemet är att vart fjärde år lägga en lapp i en låda och i någon liten mån påverka sammansättningen av politiker i de offentliga församlingarna. Dessa politiker fortsätter sedan att använda mina och andras pengar för att berättiga sin egen existens.
Är då detta ett moraliskt förfarande? Mitt svar på detta är nej. Det är omoraliskt att ta människors pengar mot deras vilja. Det är omoraliskt att göra sig god på andra människors bekostnad.
Förakt mot de människor som gör omoraliska handlingar är en rimlig reaktion. En kriminell som känner av omgivningens förakt får på detta sätt en fingervisning om att han eller hon inte gör något bra. 
En politiker som känner av omgivningens förakt kan komma på bättre tankar och istället ägna sig åt något som för samhället framåt.
Möjligheten i politikerföraktet är att människor kan fås att inse att politiker inte kan eller ska hjälpa oss. Vi har själva ansvar för våra liv, våra nära och kära och vårt närområde. 
Personligen är jag snäll och inte särskild lagd åt förakt. Men enkel logik ger vid handen att politikerförakt är en naturlig och rimlig reaktion på de övergrepp vi utsätts för av det politiska systemet.

Popvänsterns obehagliga hyllning till skatt

Andreas Mattsson är en artist jag har följt genom hans karriär i Popsicle. Jag har lyssnat mycket på särskilt det egenbetitlade albument och beundrar Mattsson som artist.

Idag när jag lyssnade igenom hans härliga skiva Solnedgången hörde jag en mycket obehaglig låt: Världens högsta skatter. Refrängen går som följer:

”Världens högsta skatter 

jag betalar gärna mer

vi gör det här tillsammans 

det är det som idén”

Skatter tas ut med tvång. Vare sig vi vill eller inte tas våra pengar ifrån oss. Om vi inte betalar kommer polisen och kastar oss i fängelse.

Men Mattson och andra verkar tro att frivillighet har något med saken att göra.

Våra pengar tas sedan av gråa byråkrater som är satta att tolka lagtext. Byråkraterna är människor precis som vi. De har stor frihet att påverka hur lagar utförs. Om det är någon de inte gillar kan de klämma åt den.

I ett frivilligt samhälle, det som libertarianer förespråkar, då gör man saker frivilligt och tillsammans. I vänsterns samhälle är det tvånget, makten, batongen som driver.

Det är verkligen häpnadsväckande hur vänstern kan förvrida verkligheten.

Mattson gör sig till dräng för statens makt och tvång, den makt som har skadat så många.

Se en live-video av låten nedan:

Lyssna gärna på albumet, precis som så mycket annan vänstermusik är det vackert.