Drömbilden av demokratin

Aleksandra Boscanin skriver i Göteborgs-Posten: Politikerna ska tjäna folket

Tidigare i veckan blev det officiellt: Public service-kommittén föreslår att radio- och tv-avgiften ska ersättas med en skatt. Dagens finansieringsmodell må vara förlegad, men det är beklagligt att utredningen har landat i just denna lösning. […]

Det finns anledning att tro att den konsensus som finns i kommittén inte återspeglas hos väljarna. Det är problematiskt. […]

Politikerna är valda för att tjäna folket, inte tvärtom.

Sverige är formellt sett ett sekulärt land, men i brist på en vanlig religion har vi en ny – demokratin. Religionen lärs ut i den statliga skolan från det att barnen är små. Religionen upprätthålls av staten och alla statens vänner, precis som i en konventionell religiös stat.

I det religiöst föreställda tillståndet är riksdagsledamöter högstående människor som agerar altruistiskt för folkets bästa. I verkligheten är det inte lika vackert.

Politiker är valda av sina partier, och måste ta hänsyn till partiet både uppåt och nedåt. De omgivs av politiker och tjänstemän i sin egen bubbla, precis som alla andra. Partiledarna ska ha sitt, partikamraterna ska ha sitt.

I ett fritt samhälle drivs människor att skapa värde till varandra. I en demokrati drivs människor att ta av andra människors skapade värde.

Människor har alltid värderingar, men till syvende och sist är de bara människor. Människor utnyttjar de möjligheter de har tillgängliga.

Politikerna ville ha stats-tv på medborgarnas bekostnad, de kunde besluta om det och följaktligen gjorde de det.

Det är naivt att tro att det skulle fungera på något annat sätt.

Partier för partiernas skull

Både Centern och Liberalerna har nu deklarerat att man avser samarbeta med Socialdemokraterna, men inte nu utan först efter att alliansen förlorat valet 2018. Detta uppmärksammas förtjänstfullt i Viktor Barth-Krons senaste Nu tar vi helg.

Man kan dock inte förklara varför man ska låta vänstern och mp påverka landet ett år till, med nya skatter högt och lågt som följd.

Det hela är väldigt naturligt. Partier har en inbyggd överlevnadsmekanism. De som lever av politiken vill få sin försörjning och framtida karriär tryggad. De med makt inom partierna behöver använda alla till buds stående medel för att bevara och utöka sin makt.

En riksdagsledamot måste bibehålla relationerna till partiet och partimedlemmarna i sin valkrets. Den måste också se till att partiet får så många röster att deras riksdagsplats är säkrad. Utöver det behöver riksdagsledamoten se till att partiledningen är relativt nöjd.

En partiledare måste se till att partiledningen håller sig lugn, och att olika falanger får de köttben de vill ha så att ingen försöker utmana. Partiet måste också få ett valresultat som ligger i linje med vad partiledningen förväntar sig.


Många i Sverige har rosiga föreställningar om att politiker agerar utifrån “samhällets bästa”. De agerar dock precis som alla oss för sin egen skull med de medel som de har till buds.

Jan Björklund har lyckats balansera alla falanger i Liberalerna så att hans position är ohotad. Riksdagsledamöterna i riksdagen kommer sannolikt få sina mandat förnyade. I grund och botten är alla nöjda.

Annie Lööf har ett jättehärligt läge där de går bra i opinionen. De verkar kunna glida på en räkmacka fram till valet och få ett bättre läge.
De uppenbara samhällsproblem som vi möts av varje dag kommer först att hanteras när ovanstående faktorer är uppnådda. Liberalerna och Centern kommer inte göra ett smack förrän innan nästa val. I valet kommer de kampanja för alliansen och sen hoppa upp i sossarnas knä.

Liberalerna och Centerpartiet, precis som alla andra politiker och tjänstemän, är finansierade av våra pengar. Liberaler och Centerpartister har som alla andra politiker och tjänstemän möjlighet att ta mer och mer av våra skattepengar för att nå sina mål. Självklart kommer de göra allt de kan för att nå sina mål.

Jag har väldigt svårt att förlika mig med detta spel som förs under någon form av moralisk flagg. Demokratin är det finaste vi har och annat som jag lärde mig i statens skola. För mig framstår det som helt uppenbart omoraliskt och inte särskilt fint alls.

Bildt: Nej till Israel, ja till Syrien

Carl Bildt berättar på sin blogg stolt att han besökt Damaskus och även Syrien. Roy på Al-Hamatzav pekar på hyckleriet i vår utrikesministers agerande:

I höstas ställde utrikesminister Carl Bildt in sin planerade resa till Israel. Avbokningen var en diplomatisk markering. Bildt kunde inte tänka sig att sitta ned och prata med Avigdor Lieberman.
Nu är Bildt i Damaskus. På bloggen är han lyrisk över att få äta orientalisk middag med Walid Muallem, den syriska diktaturens och polisstatens utrikesminister […]

Jag vill inte förstöra nöjet, men påminner ändå Carl Bildt om att den fantastiska måltiden i den romantiska miljön, i den magiska orientalismens berusande, ornamenterade och mytomspunna salar, äger rum i en repressiv republik av värsta sort. […]

När ska Bildt övervinna hyckleriet och dubbelmoralen, när ska han vara tydlig och rak beträffande de mänskliga rättigheterna i en av Mellanösterns diktaturer, när ska Sverige på allvar och rakryggat stå upp för de demokratiska idealen?

Tyvärr är det så att denna regering har valt att ha en mjuk rygg mot diktaturerna i världen i allmänhet, och mellanöstern i synnerhet.

Carl Bildt och Alliansregeringen håller Socialdemokraternas utrikespolitiska linje högt. Pressa Israel och smöra för diktaturerna är vår politik.