Decemberöverenskommelsen 2.0

Det är naturligt att Liberalerna och Centern gör upp med socialdemokraterna. Under förra mandatperioden var de stödparti utan att få något tillbaka – de la helt enkelt ned sina röster.

Nu har de gjort ett avtal som till stora delar bygger på förhoppningar. Överenskommelsen består till största del av olika utredningar, vilket bör vara oerhört enkelt för socialdemokraterna att runda.

Det vi ser är en variant av Decemberöverenskommelsen och socialliberalerna har bekänt färg.

Att C/L litar på S framstår som helt orimligt om man tänker sig dem som politiska motståndare. Om man ser dem som meningsfränder blir det däremot helt naturligt. I ryggmärgen vill Jan Björklund och Annie Lööf att Stefan Löfven ska styra.

På många sätt är situationen densamma i Moderaterna och Kristdemokraterna. De allra flesta är oerhört strykrädda och vill helst av allt få en klapp på ryggen från journalister och vänstertyckare. M och KD röstade nyligen för SVTs TV-skatt, vilket är ett bevis så gott som något.

Rent politiskt är hela riksdagen socialdemokrater. De borgerliga vill ändra lite i marginalen, vilket självklart är att föredra före försämringar. Men i grunden sträcker sig spektrat från kommunister till högersossar.

Den enda skillnaden är att delar av M och KD och hela SD gör kulturellt motstånd mot socialdemokratisk dominans. Man vill byta ut vänsteretablissemanget mot ett etablissemang med andra kulturella värderingar men i princip intakt politik.

Därför är det som pågår nu ett spel för gallerierna. Frihetliga borde granska korten från de borgerliga och motstå frestelsen att sympatisera med M/KD. De står för en fundamentalt ofrihetlig politik.

Blir det en s-regering kommer det självklart spä på förfallet. Men det hade skett även med en M/KD-regering.

Det positiva som kan ske utifrån detta sidbyte är dels en tillnyktring inom borgerligheten. Är man vänster är det bättre att vara ärlig med det, och de som inte är vänster kan nu ta sig i kragen. Men det är inte mycket att hoppas på.

Det bästa i dagsläget vore såklart ett nyval, och hoppet står nu till att Vänsterpartiet inte accepterar att bli dörrmatta åt Annie Lööf.

Vill man engagera sig finns Klassiskt Liberala Partiet. Vi bygger en rörelse på stegvisa reformer mot ett frihetligt mål. Här kan man vara medlem utan att skämmas.

Jag är stolt över min röst på KLP, för det finns inga alternativ. Det har det senaste halvårets pajaserier visat.

Annie Lööf och hederskulturen

Annie Lööf uppmärksammade hedersförtrycket på årsdagen av mordet på Fadime Sahindal:

Centerpartiets förslag på området är följande:

  • Tillsätta en hederskommission som motverkar normer och förtryck i hederns namn
  • Utbilda för att motverka hederskultur

Samtidigt är centerpartiet för den invandringspolitik som har förts, som har medfört att mängder med invandrare, framför allt män, från mellanöstern kommit till Sverige.

Centerpartiet vill fortsätta med en “generös flyktingpolitik“.  Centerpartiet vill även ha en omfattande anhöriginvandring.

Generös i sammanhanget innebär förstås att medborgarna får betala.

Centerpartiets flyktingpolitik innebär att staten garanterar människor som kommer hit en livslång försörjning. Det skapar enorma incitament för människor att ta risker för att få medborgarskap. När detta väl är klart gör Centerpartiet det möjligt att ta hit hela familjen.

Det är bra att Annie Lööf tar avstånd från hederskultur. Men när de nya medborgarna som Centerpartiet tagit hit inte håller med spelar det mindre roll.

Vi ser idag hur hederskulturen och de patriarkala traditionerna formar Sverige. Landet blir mindre och mindre tryggt för kvinnor, både etniska svenskar och invandrade som vill leva enligt svenska normer och värderingar.

Politik ska inte bedömas utifrån avsikter, utan vilka konsekvenser den får. Därför är Annie Lööfs ord tomma. Hennes politik har bidragit till att hederskulturen fått fäste i Sverige, och kommer fortsätta växa.

Utbildning och hederskommissioner till trots.

 

Partier för partiernas skull

Både Centern och Liberalerna har nu deklarerat att man avser samarbeta med Socialdemokraterna, men inte nu utan först efter att alliansen förlorat valet 2018. Detta uppmärksammas förtjänstfullt i Viktor Barth-Krons senaste Nu tar vi helg.

Man kan dock inte förklara varför man ska låta vänstern och mp påverka landet ett år till, med nya skatter högt och lågt som följd.

Det hela är väldigt naturligt. Partier har en inbyggd överlevnadsmekanism. De som lever av politiken vill få sin försörjning och framtida karriär tryggad. De med makt inom partierna behöver använda alla till buds stående medel för att bevara och utöka sin makt.

En riksdagsledamot måste bibehålla relationerna till partiet och partimedlemmarna i sin valkrets. Den måste också se till att partiet får så många röster att deras riksdagsplats är säkrad. Utöver det behöver riksdagsledamoten se till att partiledningen är relativt nöjd.

En partiledare måste se till att partiledningen håller sig lugn, och att olika falanger får de köttben de vill ha så att ingen försöker utmana. Partiet måste också få ett valresultat som ligger i linje med vad partiledningen förväntar sig.


Många i Sverige har rosiga föreställningar om att politiker agerar utifrån “samhällets bästa”. De agerar dock precis som alla oss för sin egen skull med de medel som de har till buds.

Jan Björklund har lyckats balansera alla falanger i Liberalerna så att hans position är ohotad. Riksdagsledamöterna i riksdagen kommer sannolikt få sina mandat förnyade. I grund och botten är alla nöjda.

Annie Lööf har ett jättehärligt läge där de går bra i opinionen. De verkar kunna glida på en räkmacka fram till valet och få ett bättre läge.
De uppenbara samhällsproblem som vi möts av varje dag kommer först att hanteras när ovanstående faktorer är uppnådda. Liberalerna och Centern kommer inte göra ett smack förrän innan nästa val. I valet kommer de kampanja för alliansen och sen hoppa upp i sossarnas knä.

Liberalerna och Centerpartiet, precis som alla andra politiker och tjänstemän, är finansierade av våra pengar. Liberaler och Centerpartister har som alla andra politiker och tjänstemän möjlighet att ta mer och mer av våra skattepengar för att nå sina mål. Självklart kommer de göra allt de kan för att nå sina mål.

Jag har väldigt svårt att förlika mig med detta spel som förs under någon form av moralisk flagg. Demokratin är det finaste vi har och annat som jag lärde mig i statens skola. För mig framstår det som helt uppenbart omoraliskt och inte särskilt fint alls.