Wallströms palestinska tragedi

Margot Wallström är på besök i Palestina och Mahmoud Abbas. Israel hade inte möjlighet att träffa henne, vilket är ganska fascinerande. Diplomati brukar kännetecknas av finkänslighet, men Margot Wallström har inte spelat enligt boken när det kommer till Israel. Då åker handskarna av.

Wallström skriver i Svenska Dagbladet om sitt besök: Mitt besök fördjupar relationen med Palestina

När jag den 15-17 december besöker Palestina är det bara veckor kvar till 2017. Då har det gått 70 år sedan FN slog fast visionen om en tvåstatslösning, 50 år sedan Palestina ockuperades och 10 år sedan Gaza isolerades.

Det stämmer att visionen om en tvåstatslösning slogs fast av FN. Israelerna accepterade planen, men de arabiska länderna förkastade idén och startade krig mot Israel.

Wallström minns också 1967, som hon ser som året då “Palestina ockuperades”. 1967 slog Israel tillbaka de arabiska länderna ännu en gång, och ockuperade land som Jordanien illegalt tidigare ockuperat. Enligt Osloavtalet ska en del av denna mark vara palestinsk, en del vara israelisk. Men enligt Wallström är det helt enkelt Palestina.

Wallström minns också att det är 10 år sedan “Gaza isolerades”, dvs när israeliska blockaden av Gaza trädde i kraft. Israel drog sig frivilligt tillbaka från Gaza och lämnade landet till palestinierna. De svarade med att genast börja utöva terror mot Israel, vilket Israel svarade på med en blockad.

Wallström minns inte terrorn, men hon minns blockaden. Det är talande för hennes enögda bild av verkligheten. Det är normen när det kommer till Israel-Palestina, men man kan inte annat än undra när det gäller Wallström – är hon naiv eller helt enkelt ideologiskt förblindad? Eller på ren svenska, ond?

Wallström fick ett fint pris av palestinska myndigheten när hon var på besök, vilket kan beskådas på youtube:

Wallström skriver vidare:

Vi kommer att diskutera en rad frågor, som vikten av demokratisk utveckling i Palestina, respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet. Jag kommer att ta upp det civila samhällets nyckelroll, samt vikten av att bekämpa korruption, stävja hatpropaganda och bidra till avspänning och våldsbekämpning. Jag kommer också betona betydelsen av att överbrygga den inompalestinska splittringen, som är ett betydande hinder för fred och utveckling.

Det är fascinerande att se Wallströms samtalslista med Abbas, en man som är många år över sitt mandat som president för Palestina. Abbas är en klassisk diktator som kastar meningsmotståndare i fängelse. Han är djupt korrumperad. Han finansierar antisemitisk propaganda som gör fred med Israel omöjligt.

Eftersom Wallström nämner problemen ovan tyder mycket på att hon faktiskt känner till dem. Då kommer man åter till frågan – är Wallström och (s) naiva, eller är de nöjda med att de finansierar terror och krig med svenskarnas skattepengar?

Frågan är intressant men av rent akademisk betydelse. Politik ska inte värderas utifrån avsikten, utan från de konkreta resultaten.

Sveriges enorma bistånd till Palestina ger terror, rasism och i förlängningen ännu ett krig mot Israel. Det är vad palestinska myndigheten och Fatah står för. De vill häva ockupationen av Palestina, vilket för dem innebär hela Israel. Deras vision är en judefri enstatslösning, precis som de idag vägrar acceptera judar i Palestina.

Att ta medborgarnas skattepengar och finansiera terrorism är en handling som är så omoralisk att jag inte finner ord. Det är en skam och en tragedi att detta kan fortsätta.

Läkare utan gränser tar ställning mot Israel

På algemeiner.com skriver Yona Schiffmiller: Doctors Without Borders Supports Hamas, Condemns Israel

Over the summer, a number of MSF publications adopted an extreme anti-Israel narrative. First was a July 7, 2015, opinion piece written by MSF-USA Executive Director Jason Cone that whitewashed Hamas attacks against Israeli — and Palestinian — civilians. In the article, Cone ignored Hamas’ war crimes, which include targeting Israeli civilians for death and using innocent Palestinians as human shields. Incredibly, Cone’s only criticism of Hamas related to its decision to ban painkillers in Gaza. 

Cone said that rocket attacks against Israeli civilians are “called acts of resistance on one side and terrorism on the other.” Similarly, Cone casually mentioned the rise in “Palestinian attacks against Israeli civilians (mostly settlers),” suggesting that some terrorist attacks are more acceptable than others.

Jag har svårt att hitta täckning för att någon anställd öppet skulle ta ställning för Hamas. Däremot finns det flera tydliga exempel på hur höga företrädare för Läkare utan Gränser tar ställning emot Israel.

Israel-Palestinakonflikten är viktig eftersom den tjänar som ett lackmustest på organisationers och individers värderingar. Kan man se igenom stark/svag dikotomin med Israel som ond och de svaga palestinierna som goda?

Läkare utan gränser kommenterar texten med ett icke-svar på twitter:

Det är bara att gå till den länkade texten och se organisationens företrädare uttala sig och värdera påståendet.

Läkare utan gränser har gjort sig kända för att vara en verkligt opartisk organisation. Därför har jag tidigare stöttat dom som månadsgivare. 

Nu verkar det dock vara dags att sluta med det.

Nattvandrarstat och bistånd

I Sverige har vi ett enprocentsmål för bistånd. Varje år ska en procent av BNP gå till bistånd. Summan är därför okänd de som jobbar med bistånd, vilket leder till svårigheter. UD brukar regelbundet vid årets slut dumpa pengarna på ett FN-konto, utan uppföljning.

Generellt är biståndsarbetet behäftat med en hel del svårigheter. Utvecklingsbistånd har som syfte att hjälpa fattiga. Tyvärr gör det väldigt sällan det. Ofta gör det till och med skada.

Detta har bland annat granskats av Fredrik Segerfeldt för Timbros räkning. Eller för den delen Bengt Nilsson i Sveriges afrikanska krig.

Personligen har jag granskat hur den palestinska myndigheten använder bistånd. De använder bland annat pengarna till att avlöna dömda terrorister i palestinska fängelser, något som SvD skrivit om. Verksamheten fortsätter oförtrutet. Detta har dock inte hindrat Socialdemokraterna att höja biståndet, som nu ligger på 1,5 miljarder den kommande femårsperioden.

F d generalen Karlis Neretnieks rapporterar nu på twitter att det svenska försvaret nu ligger på 1% av BNP.

Biståndet är en fullkomligt otidsenlig verksamhet, som med största sannolikhet gör skada istället för nytta. Men om detta är det dödstyst, och istället nattmanglas och vänds på kronor för att fortsätta dra ned på försvaret.

Detta är en ypperlig illustration av hur snett vi har hamnat i Sverige. Biståndspolitiken måste omprövas och debatten om detta måste komma igång.

Europas anti-israeliska aktivism ger antisemitism

Under söndagen genomfördes två vidriga antisemitiska dåd. Flera personer sköts ihjäl utanför judiska muséet i Bryssel. På samma dag attackerades två judar utanför en synagoga i Paris.

Israeliska politikern Nathan Sharansky skriver på facebook om attentaten:

I am deeply distressed by yesterday’s horrifying attacks against Jewish targets in Brussels and Paris. We at The Jewish Agency for Israel are investing considerable sums in helping Jewish communities across Europe—including in Belgium and France—provide for their physical security, however nothing will help so long as Europe’s political and intellectual leadership refrains from declaring all-out war against the demonization of the Jewish state. 

While Jews as individuals are no longer demonized in Europe as they were in previous centuries, the demonization of Israel—the collective Jew—continues to rise to new heights, creating a toxic atmosphere in which Jews live in fear and those who target them flourish. 

When Israel is singled out for condemnation and scorn, even as crimes against humanity and genuine humanitarian catastrophes rage throughout the Middle East and around the world, the message to those seeking a pretext to harm Jews is clear. Until Europe declares war on the demonization of Israel, no security measure will help.

NGO Monitor har skrivit om hur bland annat Sverige göder det politiska krig som pågår mot Israel genom att stötta antisionistiska föreningar i Israel och de palestinska områdena.

De antisemitiska dåden sker inte i ett vakuum. Så länge etablissemanget demoniserar Israel kommer de antisemitiska dåden att fortsätta öka.

Palestinska myndigheten bekräftar EU-pengar till terrorlöner

Sverige betalar via EU ett direktstöd till palestinska myndigheten som går till att finansiera löner. Från Palestinian Media Watch:

“Yesterday [Dec. 15, 2013] the European Union donated approximately 11 million euros to pay the November salaries and pensions of approximately 71,000 Palestinian government employees and pensioners in the [West] Bank and the Gaza Strip.”
[WAFA, official PA news agency, and Al-Hayat Al-Jadida, Dec. 6, 2013]


From the EU press release:

“For many years, the EU has been the biggest donor and most reliable partner to the Palestinian Authority. Today’s contribution to salaries and pensions is further evidence of our unimpeded support for the Palestinian people which will continue in 2014.”

Tidigare biståndsminister Gunilla Carlsson och SIDA påstod tidigare att de svenska pengarna inte gick till terroristlönerna. Nu emotsågs detta av palestinska myndigheten.

Från Palestinian Media Watchs youtubekanal:

PA TV host: “How were the prisoners’ salaries and allowances affected by the economic crisis in Palestine?” 

Chairman of the Prisoners’ Club, Qadura Fares: “All in all, we are in the same situation as others. What is disbursed to the prisoners is exactly what is disbursed to me and you [i.e., government employees]. These are salaries. Therefore, when the salaries are paid to those working in [government] ministries and institutions, they will also be paid to the prisoners.” 

[Official PA TV, Jan. 17, 2013]

EU och Sverige betalar direktbistånd till palestinska myndigheten för löner, och palestinska myndigheten gör ingen skillnad mellan löner till palestinska fångar eller lärare.

Nu verkar det alltså bekräftat att Gunilla Carlsson, SIDA, UD med flera faktiskt hade fel om de palestinska terrorlönerna. Allt tyder på att våra skattepengar direktfinansierar terroristers löner. Att de indirekt finansierar är ställt utom allt tvivel.

Bloggaren Elder of Ziyon postade nyligen en lista över de brott som begåtts av de palestinska fångarna. Det är brutala mord av oskyldiga människor. Som belöning får mördarna och deras familjer en generös lön. Jag har tidigare skrivit om hur hela 6% av palestinska myndighetens budget går till dessa löner.

Svenska biståndspengar går till att finansiera terror mot Israel och stötta den uppvigling till terror som genomsyrar palestinska myndighetens verksamhet.

Se mina tidigare inlägg i ämnet.

Carlssons lön gjorde nytta

Ekot har ett avslöjande idag – biståndsministerns lön betalades av biståndsbudgeten. Det kan man ha åsikter om, men något kan med säkerhet sägas: biståndspengarna hade effekt. Ministern och hennes medarbetare fick lön. Så mycket kan man tyvärr inte säga om resten av biståndet.

Jenny Nordberg på SvD skrev nyligen en artikel: Sverige är FN:s jultomte

De senaste tre åren har Sverige skickat 24 miljarder svenska kronor till FN. Mer än hälften är ett kontantbidrag till budgeten som de får göra vad de vill med. Andra länder vill helst bidra till specifika hjälpprojekt, men Sverige sätter en stolthet i att inte ställa några frågor eller krav, utan litar på att FN gör av med pengarna på bästa vis. 

Att Sverige gör så är ”nästan som en väl förborgad hemlighet” inför skattebetalarna enligt en tjänsteman på UD. Det gör oss dock uppskattade inom FN, eftersom Sverige, som en ambassadör uttrycker det, uppträder som deras ”jultomte”. Det brukar dessutom bli en extra bonus just runt jul, när UD panikskickar miljarderna som blivit över i biståndsbudgeten rakt in i detta FN:s svarta hål.

Dessa miljarder, eller resten av miljarderna som skickas ut, har det varit tyst om. I många fall gör pengarna direkt skada. Den kenyanska ekonomen James Shikwati vill helt stoppa biståndet.

Medans andra myndigheter har tajta svångremmar, som till exempel försvaret, har biståndshandläggarna ett omvänt problem. Var ska alla pengar göras av?

Biståndspolitiken och den högstämda retoriken kring är djupt omoralisk, för att inte säga direkt skamlig.

Almedalen: Felaktig analys av Israel-Palestina

Jag befinner mig på Almedalsveckan och besökte idag seminariet: Israel – Palestina: Hur påverkas fredsutsikterna i Mellanösterns förändrade politiska landskap?



Myndighetspersoner diskuterar Israel-Palestina

Israel-Palestinakonflikten är inte särskilt het just nu, vilket illustreras av att detta faktiskt är det enda seminariet om ämnet under hela veckan. Det blev också en väldigt småputtrigt tillställning – alla i panelen var från myndigheter av olika slag och kunde följaktligen inte uttala sig i politiska frågor.

Jag har gjort en videoanalys av seminariet som finns på youtube:

Jag hänvisar i viden till en amerikansk undersökning från 2011 som visade att endast en av tre palestinier stödde tanken på en tvåstatslösning. (Jerusalem Post)

Karin Limdal, politisk rådgivare, FBA/EU, påstod under seminariet att det fanns ett majoritetsstöd bland palestinierna för förhandling. I maj i år kom också en undersökning från Pew research som visar att endast 15% av palestiniern tror på förhandlingar som en väg till en palestinsk stat. Där föredrar 45% väpnad kamp.

Även om de palestinska ledarna var demokrater skulle de inte ha mandat att förhandla om fred. Men Abbas är ingen demokrat, utan en despot, och har följaktligen inget intresse av fred. Han lever gott på sin gynnade ställning idag.

Axel Wernhoff, svensk generalkonsul för Palestina i Jerusalem, talade under seminariet om det svenska biståndet till Palestina. Hälften går till palestinska flyktingar, och resten går till palestinska staten, enligt honom.

De palestinska flyktingarna har en egen definition, som bland annat innebär att flyktingskapet går i arv. Palestiniernas grundkrav är att alla dessa flyktingar ska flytta till Israel, något som felaktigt kallas återvändande.

I väntan på detta hålls de i läger, till och med i Gaza. Wernhoff påstod, som om det var något helt okomplicerat, att svenska pengar bland annat går till att bygga upp palestinska flyktingläger i Gaza. Gaza är en palestinsk stat, ändå hålls palestinier där som flyktingar i läger.

Enligt Openaid.se gick 2012 200 miljoner kronor till UNRWA. UNRWA är det FN-organ som försörjer palestinska flyktingar och cementerar deras livslånga status som flyktingar. Men det räcker alltså inte med de nu levande palestinierna, även deras barn döms till flyktingskap.

Resten av budgetstödet går, enligt Wernhoff, till Palestinska myndigheten som budgetstöd. Palestinska myndigheten är en diktatur som bland annat betalar lön till terrorister i israeliska fängelser.

Seminariemedlemmarna fick frågan vad man kan göra åt konflikten. De var alla svarslösa. Men det finns något konkret Sverige kan göra – sluta underblåsa konflikten med svenska skattepengar!

  • Budgetstöd till palestinska myndigheten måste helt upphöra.
  • Bistånd till UNRWA borde avslutas, och istället kanaliseras till UNHCR som är FNs organ för vanliga flyktingar.

Arrangör av seminariet var Folke Bernadotte-akademien, något som faktiskt är en svensk myndighet. Seminarieplatsen var precis bredvid Almedalen och väldigt påkostad. Alla paneldeltagare var seniora personer, som rimligtvis kräver rejält betalt för sitt deltagande.

Seminariet blir i sig en illustration av orsakerna till Mellanösternkonflikten. En hel industri har byggts upp, med myndigheter på svensk- och EU-nivå och mängder med akademiska institutioner. Precis som de korrupta ledarna på Västbanken finns det många som tjänar på att konflikten fortgår.

Det påstods under seminariet att Mellanösternkonflikten är irrationell. Det är fel – den är högst rationell. Palestinierna och arabvärlden har inte accepterat Israels rätt att existera, och gör vad de kan för att få landet att upphöra. Västvärldens ignorans inför detta gör att konflikten fortgår och förstärks.

Att det svenska etablissemanget fortsätter att blunda för grundläggande fakta i Mellanösternkonflikten är djupt omoraliskt.

(Detta blogginlägg skrevs på Bloggplats H12.)

Vad hindrar fredsförhandlingar i mellanöstern?

Sedan en tid tillbaka har palestinierna vägrat att förhandla om fred. I början på juni gick Benjamin Netanyahu ut och upprepade sin tidigare inbjudan till Abbas om fredsförhandlingar utan krav: Netanyahu to Abbas: Give Peace a Chance.

Gunilla Carlsson har startat en debatt kring svenskt bistånd till Palestina. Hon hänvisar till bristen på fredsförhandlingar och att dra in stödet till statsbyggande om inga förhandlingar sker:

– Är det värt att vi fortsätter bygga upp förutsättningar för en två-statslösning om inte Israel och palestinierna själva vill gå till förhandlingsbordet?, säger Gunilla Carlsson.

 Hans Linde och Gunilla Carlsson debatterade i SVT (även på Youtube): 
Hans Linde menar att press måste sättas på Israel att komma till förhandlingsbordet. Det är att helt slå in en öppen dörr, eftersom Israel är redo att gå till förhandling.

Biståndsministern svarar inte på detta, men verkar trots allt veta om att Israel är redo att förhandla om fred. 5.21 in i inslaget diskuteras israelernas inställning till förstörda svenska biståndsprojekt på Västbanken.

Intervjuare: Vad svarar dom då (israelerna)?
Carlsson: Ja, då säger dom då att nu är det dags att gå till fredsförhandlingar.

Det är intressant att se att biståndsministern trots allt vet att Israel är öppna för fredsförhandlingar. Mer intressant är att hon helt mörkar detta och ändå får det att framstå som ett spel med två parter som vägrar förhandla.

För ett antal år sedan drog sig Israel ensidigt ur Gazaremsan och lämnade området. Som en följd av detta har Gaza blivit ett terrornäste och en brutal diktatur.

Mot denna bakgrund är det orimligt att kräva att Israel ska göra samma sak på Västbanken och i Jerusalem. En terrorregim på så nära håll till Israel skulle vara ohanterligt. Så den enda vägen framåt till fred i mellanöstern ligger i fredsförhandlingar.

Det diskuteras nu att biståndsministerns egentliga syfte är att straffa palestiniernas förhandlingsvägran. Om det kan vi bara spekulera.

Men vad som är säkert är att palestinierna har nyckeln till freden i sin hand. Om de vill kan konflikten upphöra här och nu. Deras vägran är orsaken till att konflikten kvarstår.

Biståndsministerns enögda retorik skrämmer

Idag skriver Gunilla Carlsson på SvT debatt: Israels isolering av Gaza är moraliskt förkastlig.
Carlssons strävan är uppenbart att vara balanserad, att ställa krav både på Israel och Palestina. Ingress och rubrik är gissningsvis inte skrivet av ministern själv. Men fundamentalt ser Gunilla Carlsson en syndabock i mellanösternkonflikten – Israel.

Sveriges bistånd ska göra skillnad där det behövs allra mest. Palestinierna har kommit att bli det mest biståndsberoende folket i världen. Biståndet till Palestina är förknippat med mycket stora risker, utmaningarna är avsevärda. 

Sverige ger ett direkt budgetstöd till Fatah på Västbanken. Västbanken är idag en diktatur, klassad som “not free” av Freedom House. Självklart är det riskfyllt att ge budgetstöd till en diktatur.

Biståndet kräver politiska framsteg för ge långsiktigt hållbara resultat. Ockupationen och de expanderande israeliska bosättningarna är de huvudsakliga hindren för tvåstatslösningen och förklarar också biståndsberoendet. 

Idag har Israel en stående inbjudan till palestinska myndigheten för att förhandla om fredsavtal. Palestinierna vägrar. Ändå ser Sveriges biståndsminister israeliska bosättningar som det huvudsakliga hindret för fred. Inte bara är det ett hinder för fred, det förklarar också varför palestinierna är biståndsberoende.

Bengt Nilsson har skrivit om hur krigsherrar i Somalia skott sig på bistånd, och till och med drivit fram svält och krig för att tjäna pengar. Självklart finns liknande möjligheter i Palestina, en av världens största mottagare av bistånd.

Biståndet på Västbanken är en lukrativ affär för Fatah. De använder biståndet för att avlöna stora mängder palestinier – de köper stöd helt enkelt. Bland annat avlönas fångar i israeliska fängelser, fångar som i många fall har mördat oskyldiga civila.

Palestinierna är biståndsberoende för att Fatah-ledarna tjänar på det. Fatah-ledarna har kvar sin priviligierade ställning eftersom området är en diktatur.

Men Gunilla Carlsson skriver även om Gaza:

Rörelsefriheten för personer och varor inom och ut ur det palestinska området måste öka kraftigt om ekonomin ska ta fart och arbetslösheten minska. Det gäller inte minst i Gaza där Israel måste göra mycket mer. Isoleringen är moraliskt förkastlig och politiskt kontraproduktiv. Den fördyrar biståndet.

Gaza drivs av Hamas, som bland annat avlossar raketer in i Israel. Ändå tycker Gunilla Carlsson att Israel ska öppna upp för mer rörelse in och ur Gaza – en fientlig nation som de facto för krig mot Israel.

Hur kommer det sig att Gunilla Carlsson missar enkla, uppenbara fakta i mellanösterndebatten? Vad är det som driver henne att ständigt lägga skulden på Israel?

Det är illa nog att en svensk ministern sprider en så ensidig bild av mellanösternkonflikten. Men hon är mer än en tyckare, hon är en faktisk aktör. Sverige är en direkt finansiär av palestinska myndigheten, och därmed medskyldig till deras hatpropaganda och terrorstöd.

Carlsson lägger skulden på Israel, men borde istället ta sig en rejäl titt i spegeln. Svenska skattepengar bidrar idag till att driva mellanösternkonflikten vidare.

Dags för biståndsmoratorium

Idag skriver SvD Ledares Ivar Arpi: Enprocentsmålet för bistånd leder till korruption

Sedan år 2000 har det svenska biståndet ökat från 14 till över 38 miljarder, och det fortsätter att växa automatiskt på grund av målet att 1 procent av BNI ska avsättas. Det är inte så förvånande att antalet anmälningar till Sida om misstänkta fall av korruption och oegentligheter har ökat dramatiskt från 53 stycken 2011 till 120 stycken anmälningar förra året, som en ny sammanställning visar. 

Framför allt är det den nya whistleblower-funktion som biståndsminister Gunilla Carlsson (M) hade med i regleringsbrevet 2010 som har lett till fler anmälningar. Men Sveriges enprocentsmål ökar också risken för korruption. Redan 2003 varnade internrevisorer på Sida för att organisationens medarbetare såg en målkonflikt mellan att utreda korruption och en önskan att betala ut maximalt med pengar. Viljan att maxa med skattemedel utan resultatrapportering är unik för biståndspolitiken.

Bengt Nilsson skriver också på Ethnopress: Sidas, UD-s och Gunilla Carlssons kris 

På ett seminarium på Timbro i Stockholm den 12 januari förra året fick Gunilla Carlssons statssekreterare Hanna Hellquist en fråga från en person i publiken. ”När man hör dig prata och när man hör vad Gunilla Carlsson har sagt de senaste åren får man intrycket att ni på UD attesterar en budget på 35 miljarder samtidigt som ni inte har någon aning om det gör någon nytta om man ser till biståndets primära uppgift. Stämmer det?” Svaret från Hellquist var tydligt och rakt: ”Jag skulle kunna nyansera det något, men ja, det stämmer ganska bra.”

I Timbros nyhetsbrev Gör ingen skada kan vi läsa om biståndets effekter

I find that aid does have an impact on the probability of armed conflict. Specifically, I claim and show that institutions mediate the relationship between foreign aid and armed conflict in that higher volumes of aid are linked to an increased probability of armed conflict in states where there are few constraints on executive power. 

Så uttrycker sig Margareta Sollenberg i sin avhandling A scramble for rents – foreign aid and armed conflicts, som publicerades i fjol vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.

Det är häpnadsväckande hur denna galenskap kan fortsätta. Försvaret pungslås gång på gång, men Gunilla Carlsson har problem med att spendera de pengar hon enligt beslut måste spendera varje år.

Det är dags för ett moratorium för bistånd. Kan man inte bevisa att biståndet har positiv effekt ska inga pengar betalas ut.